Våra trofasta vänner

22.9.2014
0 betyg
Våra trofasta vänner

Ett sällskapsdjur skapar glädje, liv och hälsa i vardagen. Det kan vara en oersättlig hjälp för blinda, gamla, personer som lider av ensamhet, men även för dem som lider av stress.

Verkar det här bekant: Du kommer hem trött efter arbetsdagen, och i tamburen drabbas du av ångest över alla ogjorda vardagssysslor? Böj dig då ner och hälsa på din hund som kommer springande till dörren. Redan ögonkontakten med djuret frigör oxiton, som är ett så kallat må bra- hormon, och minskar sekretionen av stresshormonet kortisol.

Sällskapsdjurens effekter på sekretion av hormonet nämns i en artikel sammanställd av läkaren Ilkka Vartiovaara i hälsobiblioteket Duodecim. I artikeln genomgås även andra undersökta effekter som djuren har på fysisk hälsa, psykisk energi och sociala relationer. Sällskapsdjurens inverkan på välbefinnandet har undersökts på allvar först under det senaste decenniet.

Ergoterapeuten Heidi Kihlström-Lehtonen från Koirat kasvatus- ja kuntoutustyössä ry ser  i sitt arbete hur djuren kan förbättra människornas liv i praktiken. Till exempel barn med specialbehov kan lära sig av en hund att umgås med andra och stimuleras att koncentrera sig.

"I klassen kan man till exempel komma  överens om att då vissa saker har gjorts går det bra att klia hunden en stund", säger Kihlström-Lehtonen.

Förutom att barnen får hälsobefrämjande vanor av sitt keldjur blir djuret också en trofast vän som lär barnet ansvar och omsorg.

"Ett skolbarn som kommer till ett tomt hem på eftermiddagen känner sig inte alls lika ensam om där finns ett keldjur", säger Kihlström-Lehtonen.

Barn som växer upp i familjer med hund har ett immunförsvar som förstärks mer än andra barns under det första levnadsåret, framgår  av en undersökning som gjordes år 2010 av Mikko Lappalainen, forskare vid Institutet för hälsa och välfärd. Hunden tar mikroorganismer med sig in, vilket gör att barnet som är utsatt  för mikrobbelastning lär sig tåla även andra mikro­ber bättre.

Rörelse och sällskap hjälper

Djuren används allt mer även inom rehabilitering och terapi. Till exempel att sitta på ryggen till en häst som rör sig hjälper människor som lider av olika besvär, berättar fysioterapeuten Sanna Mattila-Rautiainen, ordförande i Suomen ratsastusterapiayhdistys.

Effekten baserar sig på hästens rytm, som aktiverar länd- och bröstkotorna samt andra kroppsdelar till exempel hos MS-patienter, hos vilka den viktiga tredimensionella rörelsen har blivit omöjlig.

"Jag kommer i synnerhet ihåg en patient som tack vare ridterapi slapp en fisteloperation, då tarmen och blåsan åter började fungera och smärtorna försvann", minns Mattila-Rautiainen.

I äldreboenden och institutioner finns olika fyrbenta vänner som glädjer och aktiverar åldringarna. Enligt Terveyskirjasto (hälsobiblioteket) minskar äldre personers läkarbesök med upp till 21 procent, om de har ett sällskapsdjur.

Även för yngre ensamboende kan ett keldjur vara ett oersättligt sällskap och skydd. Ute i hundparken är det lättare att börja prata med någon man inte känner.

Den som vill får både energi och målmedvetenhet i sin vardag genom att skaffa ett djur. En aktiv hund njuter av impulser, som till exempel vallande eller svampplockning erbjuder.

Marko Kauppinen och hunden Masi

Marko Kauppinen är nästan blind och skulle inte klara sig utan hunden Masi. Den treåriga golden retrievern kan över  femtio rutter utantill.

En livförsäkring som går i koppel

När nyckelknippan glider ur helsingforsaren Marko Kauppinens hand och faller ner på marken, är hunden Masi, som står bredvid, genast på sin vakt. Den börjar energiskt skrapa marken där nycklarna finns och försöker ta dem i munnen. Kauppinen behöver bara böja sig ner i ljudets riktning,  och får tillbaka sina nycklar.

"Duktig pojke, tack ska du ha!" berömmer husse och paret går in hem till sig. Den treåriga golden retrievern Masi är den nästan blinda Kauppinens tredje ledarhund. Den föregående tjänade honom troget tills den blev elva och flyttade i förfjol till Kauppinens bekanta för att spendera välförtjänta pen­sionärsdagar.

Grunderna för sitt uppdrag får ledarhundarna lära sig redan i sitt uppfostringshem samt i ledarhundsskolan, men de gemensamma vanorna och rutterna lär de sig under de första åren i det nya hemmet.

"Först måste Masi lära sig det allra viktigaste: På vilken sida om mig skulle den gå? Får den komma upp i soffan? Hur rör man sig på allmänna vägar? Därefter började vi träna vanliga rutter i staden."

Nu känner Masi redan till över femtio mål. Kauppinen behöver bara säga vart han vill gå, så börjar Masi leda honom längs den bekanta rutten.

"Nu då Masi har lärt sig målen, kan den ibland lura mig och välja en annan rutt än den vanliga. För en oerfaren hundägare kan det här vara en svårighet, men själv tycker jag att det är lite roliga situationer. Alltid har vi hittat fram."

Innan Kauppinen fick sin första hund, rörde han sig begränsat i staden med en käpp. Men vägarbeten och reklamställningar försvårade avsevärt hans promenader.

"Med hunden rör jag mig mycket friare och säkrare. Jag har gjort över 70 utlands­resor med mina hundar, och även på främmande platser är hunden till stor hjälp."

Förutom att Masi fungerar som Kauppinens ögon, är den också hans vän. När selen tas bort hemma som tecken på avslutat arbete, ger den unga hunden utlopp åt sin leklust. I stugan och på fisketurer följer Masi med som sällskap, men håller hela tiden ett öga på vad som händer i grannskapet.

 

Camilla Lindy och sonen Carlo

Djurkära Camilla Lindy och hennes 8-åriga son Carlo är lyckliga över att de hittade lämpliga keldjur till familjen, trots allergier. De tycker att sköldpaddorna är en del av familjen.

En allergisk familj hittade ett keldjur

Camilla Lindy har alltid varit djurkär. Det är hennes 8-åriga son Carlo också. Lindy är emellertid svårt allergisk för nästan alla djur, så familjen kunde inte ta vilket djur som helst.

"En bekant till oss hade en sköldpadda. Jag fick för mig att det kunde vara ett djur som jag kanske inte skulle vara allergisk för", berättar Camilla Lindy.

På vintern 2012 kom kärrsköldpaddorna Apila och Kumina till familjen. Till en början fick Lindy allergiska symtom, men sköldpaddorna fick stanna.

Nu har skaran redan vuxit till sex stycken. Först kom två fyrtåiga sköldpaddor och sedan pyttesmå grekiska sköld­paddeungar.

Alla sköldpaddorna är kära medlemmar i familjen Lindy. Sonen Carlo delar rum med dem. Då han kommer hem från skolan kont­rollerar han först att djuren mår bra. Tack vare sköldpaddorna har Carlos empati­förmåga och kärlek till djur vuxit  sig ännu starkare.

Förutom terrariet spenderar sköldpaddorna tid på andra platser i huset och under den varma årstiden i en inhägnad som byggts ute på gården. På vintern ligger landsköldpaddorna i dvala i lådor som placerats i kylkällaren.

"En del sköldpaddsägare anser att sköldpaddorna är enstöringar till naturen. Men vi har tydligt märkt att våra sköldpaddor njuter av att vara tillsammans och av impulserna de får utanför terrariet", konstaterar Camilla Lindy.

En sköldpadda kräver noggrann vård och kan leva upp till hundra år. Enligt Lindy kan de inte matas till exempel med män­niskornas matrester.

"Om de inte regelbundet är ute och i solen, kan orenheter och deformationer bildas på skölden."

Även Lindys make Rafik Bouazza hör till sköldpaddornas underhållsteam.

"Han älskar motorcyklar över allt annat, men blev lika förtjust som vi i de här små fyrhjulsdrivna pansarvagnarna."

Tack vare sköldpaddorna har Carlos empati­förmåga och kärlek till djur vuxit sig ännu starkare.

I var tredje hem  finns ett keldjur

  • I ungefär 30 procent av de finländska hushållen bor ett sällskapsdjur. Det finns cirka en halv miljon registrerade hundar i Finland.
  • De populäraste hundraserna var i fjol  golden retriever, schäfer och finsk stövare.
  • Under perioden 1985–2013 registrerades  86 500 katter i Finland.
  • Ett tryggt sätt att skaffa ett djur är genom en uppfödare. I Finland finns det hund-, katt- gerbil-, sköldpadds-, undulat- och chinchillauppfödare.
  • En finländare spenderar i medeltal 11 000 euro på sin rashund under dess liv.
  • Över 200 miljoner euro används årligen till keldjurens mat i Finland.
  • Ensamboende och äldre har sällan sällskapsdjur.  Av äldre personers hushåll hade bara 12 procent  ett sällskapsdjur, i andra enpersoners hushåll  16 procent.

Källor: Statistikcentralen, Kennelförbundet, Artikelsamlingen Lemmikinomistajan monet kasvot (ung. Husdjurs­ägarens många ansikten)/Henna Jyrinki/Vasa universitet

Ledarhund
Sköldpadda som sällskapsdjur

Resultat från enkäten om sällskapsdjur

Citaten och procenttalen kommer från den enkät om sällskapsdjur som Yhteishyvä.fi utförde i februari-mars 2013.

Samarbete/Yhteishyväs läsare berättar att de tagit ett keldjur för att glädja barnen, som motionssällskap eller – något överraskande –  för att hålla mössen borta. Många vill även ge ett hittat eller omhändertaget djur ett nytt hem. I hela 78 procent av hushållen finns ett keldjur, oftast en hund eller katt.

De som inte tar något keldjur låter ofta bli på grund av allergi, boendeform eller bostadens  storlek. Man tar inte gärna ett djur i en trång höghuslägenhet.

Många upplever också att ett djur begränsar rese- och fritidsmöjligheterna. Trots det skulle 32 procent av läsarna gärna vilja ha ett keldjur.

Vilka keldjur har det funnits i ditt hushåll?

  • hund 68 %
  • katt 67 %
  • gnagare (till exempel marsvin, hamster eller gerbil) 25 %
  • akvariefiskar 20 %
  • kanin 17 %
  • fågel 9 %
  • kräldjur (till exempel orm, ödla eller sköldpadda) 5 %
  • spindel 1 %

Varför har du skaffat ett keldjur?

  • jag är djurkär 69 %
  • för sällskapets skull 60 %
  • för att höja humöret 37 %
  • som motionspartner 32 %
  • jag vill vara i kontakt med ett djur 30 %.
Text
Foto Lassi Lovén och Katja Tähjä
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5