Innan Johanna och hennes man separerade för ungefär fem år sedan bodde familjen i ett stort egnahemshus och på gården stod två bilar. Efter skilsmässan flyttade Johanna till en höghuslägenhet med sina två söner som var nio och tio år gamla. Trepersonersfamiljen måste komma till rätta med Johannas lön – hon arbetar inom socialsektorn. Barnens far betalar underhåll så gott han förmår. Han köper födelsedagspresenter och julklappar till barnen, men deltar inte i familjens övriga kostnader.
"I Helsingfors äter hyran upp lejonparten av lönen, vilket innebär att vi måste leva på några hundralappar i månaden", säger Johanna.
Vardagen kräver oupphörlig planering.
"Jag har inte pengar till oförutsedda utgifter. Om till exempel tvättmaskinen eller TV:n säger upp kontraktet är jag illa ute. Till all lycka fungerar alla apparater ännu", säger Johanna.
Familjen måste pruta på nästan allt: mat, kläder, fritidsutrustning. Johannas äldre son har skostorlek 48, men de största skridskorna i vanliga affärer är av storlek 46.
Johanna har ingen möjlighet att skaffa specialgjorda skridskor till sonen.
I dag är Johannas söner 14 och 15 år gamla. Hon ger dem fickpengar om och när ekonomin tillåter.
Hon ser inget positivt i att ha ont om pengar.
"Man kan diskutera landets bostadspolitik och lönerna inom socialsektorn i det oändliga, men jag vill bara konstatera att allt inte står rätt till i samhället", avrundar Johanna.
Barnfamiljer i brödkön
Cirka 100 000 finländska barn lever i familjer med mycket låga inkomster och ungefär lika många barn lever i familjer som får utkomststöd.
"Familjerna är i många fall desamma, men det finns också familjer som väljer att inte ansöka om utkomststöd trots att de är berättigade till stödet", säger jurist Esa Iivonen från Mannerheims Barnskyddsförbund.
Låginkomsttagare är ett relativt begrepp som definieras utgående från medellönen i samhället. Om höginkomsttagarnas löner sjunker så sjunker medellönen, vilket kan leda till att människor med låga inkomster inte längre betraktas som låginkomsttagare. I verkligheten har de ändå lika låga inkomster som förr.
Man kan mäta graden och förekomsten av fattigdom genom att intervjua människor.
"Cirka åtta procent av de finländska hushållen uppger att de tampas med stora ekonomiska problem och nästan hälften av ensamförsörjarna säger att de har ekonomiska bekymmer", säger Esa Iivonen.
Enligt statistiken har situationen varit oförändrad en längre tid, men de färskaste siffrorna är från år 2012 vilket innebär att antalet finländare som står på randen till fattigdom kan ha ökat under de senaste två åren. De massiva uppsägningarna och det besvärliga sysselsättningsläget inverkar ofrånkomligen på barnfamiljernas vardag och framtid.
"Antalet ensamförsörjare i brödköerna är nog stort, men många vill inte ställa sig där trots att de har det svårt", säger Esa Iivonen.
Namnet Johanna är fingerat.