Solsken, frid och blänkande is. Skridskoåkning på frusna vattendrag är en utmärkt motionsform som ger unika naturupplevelser.
I fjol gjorde Helena Haapomaa, 54, hela 90 turer på naturis. De längsta utfärderna var över 100 kilometer långa. Varje tur var unik eftersom isen förändras från dag till dag.
"När det begav sig förälskade jag mig i friden, rymden och tystnaden i Lappland. Känslan är densamma när man susar fram över de tysta isvidderna."
Helena Haapomaa är ordförande i föreningen Finlands långfärdsskrinnare rf, som har omkring 2 500 medlemmar.
Snöläget har stor inverkan på grenens popularitet – under vintrar med lite snö väljer många att åka skridskor i stället för skidor.
Enligt Helena Haapomaa är långfärdsskridskoåkning inte farligare än andra vintergrenar förutsatt att man beaktar säkerheten. Man får aldrig bege sig ut på isen ensam och man måste alltid ha med sig säkerhetsutrustning. Isdubbar, en ispik och en flytande, vattentät ryggsäck med reservkläder hör till långfärdsskridskoåkarens obligatoriska utrustning.
