Makwan Amirkhani: "Jag känner mig hemma i Finland"

26.9.2017
0 betyg
Makwan Amirkhani:

Makwan Amirkhani och pitbullen King är oskiljaktiga.

MMA-utövaren Makwan Amirkhani har bott i ett flyktingläger, i ett problemkvarter och i träningssalarnas knutar. Han förstår verkligen att uppskatta ett eget hem.

När Makus mor bakade handlade det om ett flera timmar långt projekt: Av de flera hundra naanbröden åt familjen en del, medan resten lades i frysen.

"Jag kommer aldrig att glömma doften och smaken", säger MMA-utövaren Makwan "Maku" Amirkhani, 28, som är en av Finlands främsta kampsportare.

"Det var mitt första egentliga hem."

Maku har bott nästan hela sitt liv i Finland. Sina första fyra år tillbringade han i ett flyktingläger dit den tio personer stora kurdfamiljen hade flytt från kriget i Iran och Irak. Han minns inte mycket från tiden i flyktinglägret.

Genom att ställa frågor har Maku skapat sig en bild av hur livet tedde sig: Ett tält bland tusentals andra, en stor barnaskara att hålla efter och ständigt någon som köade efter mat, mjöl och vatten.

År 1993, när familjen beviljades asyl i Finland, styrde man kosan mot Österbotten och ett flervåningshus i Vasa.

"Det var mitt första egentliga hem."

För Maku finns hemmet där familjen finns. I Vasa delade mor, far, tre pojkar och fem flickor på bostaden.

"Som barn var jag ofta ledsen över att inte ha ett eget rum och egen ro. Så fort någon lämnade hemmet flyttade vi till en mindre bostad."

Som femåring började Maku syssla med brottning. Hobbyn gav honom en plats i världen: I skolan utsattes han för mobbning, men i träningssalen var han lika uppskattad som alla andra.

Far gick bort

När Makus far omkom i en trafikolycka ett år efter ankomsten till Finland flyttade familjen in i ett trähus i närheten av Vasa centrum.

"Det var nog mitt bästa barndomshem. Hela kvarteret accepterade oss."

Under skolåren satte avsaknaden av en far prägel på familjens liv. Makus mor gjorde sitt bästa, men hon lyckades inte alltid hålla pojkarna i schack.

"I den åldern behöver man en fadersgestalt som berättar och visar vad som är rätt och fel. Utan den vägledningen tar man lätt felsteg."

När Maku gick i åk 3 skolkade han och hans kusin tre dagar i sträck. De steg upp klockan åtta, men i stället för att gå till skolan styrde de kosan mot träningssalen, där de boxades, brottades och vilade på stavhoppsplatsens madrasser. När Makus äldre bror fick höra om tilltaget fick pojkarna en ordentlig utskällning.

Maku minns tiden med ett leende.

"Vi var unga och hade naturligtvis ingen tanke på att bli fast."

Förmaningarna lyckades inte stävja pojkarnas dumheter.

Världen är orättvis

Från det gröna trähuset flyttade Maku till det invandrartäta Olympiakvarteret.

"Det var fel drag", medger Maku utan omsvep.

"Som invandrarbarn i Finland bör man bo och leva bland vanliga finländare. Det är viktigt att lära sig landets seder och bruk."

En gång föreslog Maku träff med en trevlig flicka via en chatt, men när hon fick höra var han bodde tog förhållandet slut innan det hade börjat. Flickans för-äldrar hade förbjudit henne att besöka Olympiakvarteret.

"Problemen i kvarteret var många och en stor del av ungdomarna levde ett osäkert och otryggt liv", säger Maku.

"Miljön har stor inverkan på barns och ungdomars risk att råka ut för tråkigheter. När man inser att världen är orättvis förstår man att inte kritisera och fördöma andra."

Maku deltog ibland i slagsmål och snattning, men tack vare träningarna blev många dumheter oprövade. När han återvände från tävlingar och träningsläger fick han ofta höra vilka svårigheter kompisarna hade hamnat i.

"Sporten blev min räddning."

God fysik räcker inte

När Maku gick i högstadiet flyttade familjen till Åbo. Moderns hem i kulturens vagga blev Makus trygga hamn. Som 16-åring flyttade Maku till Kotka, där han gick i ett idrottsgymnasium och tränade intensivt. När två av hans vänner hade omkommit inom en kort tid valde han att avbryta skolan och flytta hem till sin mor.

"Om jag själv får barn kommer jag inte att låta dem flytta långt bort från mig i tonåren. God fysik räcker inte om psyket är i obalans."

De följande åren försökte Maku gå i skola, men framgången var skral. Träningssalen lockade, det var svårt att stiga upp om morgnarna och bristen på pengar tvingade honom att jobba. För att ha råd att köpa kläder arbetade Maku som flyttkarl, dörrvakt och pizzabagare. Hans självförtroende och framtidstro fick sig ofta en ordentlig törn.

"Det heter att svårigheter ger styrka. Min framgångshunger har fungerat som en viktig drivkraft", säger Maku.

"Hur djupt man än sjunker finns det en väg upp. Sporten har lärt mig att det inte finns några genvägar."

Hemlängtan i sportbagen

När Maku blev antagen till instruktörslinjen vid Pajulahti idrottsinstitut fortsatte resandet. Efter examen började han delta proffsevenemang inom grenen MMA. Han tillbringade mycket tid i träningslokaler runt om i Finland.

"I Borgå bodde jag i salens övervåning. Jag sov, tränade och åt under samma tak."

År 2015 slöt Maku avtal med organisationen Ultimate Fighting Championship, vilket medförde långa träningsperioder i Lahtis, i Stockholm och på Irland. Maku fick uppleva ensamhet, hemlängtan och många nya träningssalar.

"Mitt liv fanns i sportbagen, säger Maku.

"Jag kunde inte planera någonting. När jag såg något trevligt i en affär tänkte jag ibland att det skulle passa i vardagsrummet, men jag insåg snabbt att det inte lönar sig att handla prylar. Jag saknade en plats för bland annat mina pokaler och medaljer."

Varje dag är en städdag

Hur mycket förtjänar sådana som aldrig behöver göra annat är idrotta? Det undrade Maku som pojke. När han småningom började vinna tiotusentals euro i UFC-matcher hade han svårt att förstå att det var sant.

"Livet kändes som en saga."

För prispengarna köpte Maku sitt första egna hem. Han har bott ett halvt år högst uppe i ett flervåningshus i centrala Åbo. Från den 75 kvadratmeter stora lägenhetens balkong har han en fantastisk utsikt över domkyrkan och Aura å. Om han vill kan han ostört vandra omkring i boxershorts och tofflor.

"Jag tycker om att ligga i min massagesäng och se på TV eller fundera över världens gång. Jag diskar, tvättar och lagar mat. För mig är varje dag en städdag – jag trivs med ordning och reda. Jag vill att bland annat fjärrkontrollen alltid finns på sin rätta plats."

Makus alla 400 pokaler och medaljer från brottnings- och MMA-matcherna får plats i hans hem. De är de enda föremål som har följt honom genom livet.

Ett hem utan hund känns tomt

Det viktigaste i ett hem är människorna. Maku delar sin bostad med en kompis. Kylskåpet och allt annat i bostaden är gemensamt.

"Leo får gärna använda mina kläder och andra tillhörigheter", säger Maku.

Han bjuder ofta hem sina vänner. När någon föreslår ett restaurangbesök efter träningarna brukar Maku kontra med att bjuda hem träningskompisarna på matlagning.

"Hemlagad mat är hälsosam och dess-utom vet man exakt vad man stoppar i munnen. Det går inte att leva på energi-drycker som i ungdomen, utan man måste tänka på vad kroppen behöver. Jag undviker i allmänhet kött."

Maku får besök av sina vänner nästan dagligen.

"När det ringer på dörren visar min hund, som har ett förträffligt väderkorn, om besökaren är någon den känner."

Halvåriga pitbullen King och dess husse är oskiljaktiga.

"King och jag är alltid tillsammans. Vart jag än går följer den med. Min syster brukar besöka vår mor tillsammans med King och när hunden är borta känns hemmet minst sagt tomt."

Sporten skänker lycka

För sitt nästa hem har Maku köpt en

3 000 kvadratmeters tomt i Reso. Tomten är omgärdad av ett staket eftersom Maku vill leva ostört i sitt revir.

Tillsvidare besöker han tomten enbart för att klippa gräsmattan.

"För närvarande fokuserar jag på sporten, som är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag ägnar en tanke innan jag somnar. Sporten gör mig lycklig."

"Alla kan skaffa barn, men alla blir inte goda föräldrar." 

Maku vet redan nu att han en dag kommer att bygga ett stort egnahemshus i Reso. Halva huset kommer att bebos av hans syskon och den andra halvan av honom själv och hans mor.

"Förhoppningsvis fylls gården av lekande barn. Jag tänker ofta på att bilda familj, men det gäller att överväga noga innan man fattar ett så stort beslut. Alla kan skaffa barn, men alla blir inte goda föräldrar."

Hat i blicken

Bör man överhuvudtaget sätta barn till dagens värld? Den frågan har snurrat i Makus huvud flera gånger, senast efter de tragiska knivdåden i Åbo i augusti.

"Jag begriper inte vad som får en människa att begå sådana vidrigheter."

Det värsta är att dåden föder hat. Maku ser ofta hat i människors blickar trots att han ler och försöker se beskedlig ut.

"Under den senaste tiden har jag fått många misstänksamma blickar och bemötanden. Först när människor känner igen mig förändras deras inställning. Det är mycket sorgligt", säger han.

"Hat löser inga problem. Ingen kan välja med vilken nationalitet eller hudfärg han eller hon föds."

"Jag förstår att människor vill skydda sina revir och sitt land, men det måste ske på rätt sätt. Hat löser inga problem. Ingen kan välja med vilken nationalitet eller hudfärg han eller hon föds."

Maku hälsar på och ser sina grannar i ögonen, men svaret uteblir alltför ofta.

"Trots några tråkiga upplevelser får man inte stämpla alla som rasister", påpekar han.

"Barn är inte fördomsfulla om ingen har lärt dem trångsynthet. Det är ett sant nöje att besöka skolor och se hur väl barn och ungdomar från olika länder och kulturer kommer överens och samarbetar."

MMA-utövarens dagar handlar främst om träning. Maku utkämpade sin senaste match i mars.

Sokos varumärkes-ambassadör

MMA-utövaren Makwan Amirkhani, som är Sokos varumärkesambassadör, syns i bland annat TV-reklamer.

Redaktör Mari Sainio har skrivit Makwan Amirkhanis biografi. Verket, som heter Makwan, utkommer i september. Boken säljs hos Prisma och i vissa Sokos-affärer för 24,90 e.

Sin senaste match utkämpade Maku i mars.

Text
foto Jouni Harala
stil Mirkka Siusluoto
Arvioi artikkeli (sv)
Välkommen på inköp

Betygsätt

1/5 5/5