Jag erkänner: vid drive-through-luckan i en snabbmatsrestaurang låtsades jag en gång ta en telefonbeställning av mitt barn, trots att jag i själva verket köpte måltiden till mig själv. Jag ville helt enkelt inte att personen i kassan skulle tro att jag var en person som hämtar mat med bil i en snabbmatsrestaurang i stället för att ha en karelsk stek puttrande hemma i ugnen.
I min påhittade verklighet är jag en matsnobb som inte kan gå förbi kålrabbihyllan utan att köpa några. Orsak: jag vill visa för omgivningen att jag är en foodie som följer min tid och som använder ovanliga styckningsdetaljer och lokalproducerade grönsaker. (Och eftersom jag har läst i en tidning att efterfrågan på kålrabbi har dalat får det mig att känna samma sympati för kålrabbi som för en stackars enögd nalle som ingen leker med.)
Jag låtsades beställa till mitt barn vid luckan i en snabbmatsrestaurang.
Mat har för länge sedan slutat att vara enbart magfyllnad. Numera är maten ett uttryck för vår identitet på samma sätt som att man använder vissa varumärken eller har en viss musiksmak. En titt i kundvagnen är ett lika tillförlitligt personlighetstest som ett bläckplumpstest..
I detta avseende är påståendet du är vad du äter mer sant än någonsin tidigare. En titt i kundvagnen avslöjar lika mycket om en människa som ett besök i dennes hem. Det är alltså inte en tillfällighet att Instagramflödet fylls av bilder på smoothies och rawtårtor. De vittnar om en livsstil som kretsar kring hälsa, ett gott liv och carpe diem-tatueringar.
För vissa ersätter maten till och med tron. Alla känner vi någon som missbrukar sprängtickste och suger på vildsparris övertygad om att "tankarna klarnar" och man känner sig "lättare i sinnet", trots att det de facto bara är frågan om att personen har blodsockret någonstans nere vid fotknölarna.
Matkrigen på internet är ett uttryck för identitetsdebatten. I en komplex värld är potatis en enkel fråga. Genom att ta ställning för eller emot potatis försöker vi hitta vår plats i världen som blir allt mer gränslös.
När jag lämnade drive-through-luckan tog jag fram hamburgaren, som bar på en börda av otaliga etiska och näringsfysiologiska problem. Jag tog en tugga av den utsökta upplevelsen fulländad av fett och saltgurka. Jag visade min allra sannaste identitet: njutaren.