"Människosläktet har utvecklats i en mycket naturnära ljudmiljö, där hårda ljud vanligtvis betytt hot. Därför reagerar vi fortfarande instinktivt på hårda ljud. I en tyst, naturnära ljudmiljö finns det inga hotande, stressande ljud. Det har en helande och hälsofrämjande inverkan", berättar docent Outi Ampuja från Helsingfors universitet som forskat bland annat i buller och tystnad.
En ljudmiljö som behagar människor i allmänhet är enligt Ampuja en mycket balanserad ljudmiljö, där man förutom naturens ljud också i lämplig mängd kan höra ljud som tillhör livet och kulturen. En behaglig ljudmiljö innehåller inte för mycket buller, men den är inte heller helt ljudlös, för både kontinuerligt hårt buller och tystnad upplevs som obekvämt.
Ampuja håller som bäst på med en undersökning där man studerat människornas tankar och erfarenheter om tystnad och dess betydelse i vardagen.
"Till finländarens tystnad hör typiskt naturens tystnad som knappt alls innehåller ljud som producerats av människor. Denna miljö är inte orolig och då kan man urskilja olika ljud från varandra. I tystnaden kan det också ingå barnljud eftersom de uppfattas ofta som väldigt behagliga. Därtill hör många ljud som är viktiga för identiteten, till exempel kan någon tycka att gnisslet från spårvagnsrälsen eller ljudet från ett flygplan som flyger högt ovanför kan utgöra en del av ett behagligt, urbant stadslandskap."
Enligt Ampuja visar materialet från den omfattande tystnadsenkäten att ett behagligt ljudlandskap och särskilt tystnad är för många viktiga tillgångar i vardagen. Många tycker att det är livsviktigt att de kan regelbundet njuta av till exempel ljudet av skogen.
"De flesta säger att de hittar en närande tystnad ute i naturen, men för vissa kan det vara fråga om en mycket hemtrevlig situation där till exempel diskmaskinen låter i köket."