Några euro: Medelhavsländerna, Bulgarien och Nordafrika
På de flesta av finländarnas populära semesterorter hör det till god ton att ge dricks åtminstone på restaurangerna. Tumregeln är 10–15 procent på notans slutsumma. Drickspengarna lämnas i regel på bordet när man avlägsnar sig från restaurangen, men den som betalar notan med kreditkort kan be servitören runda av slutsumman uppåt. Den extra slanten går alltid till servitörernas drickskassa.
Många ger dricks till hotellstäderskan. Man kan lämna ett belopp motsvarande en euro per dag på bordet innan man checkar ut. Genom att ge några euro till städerskan redan den första dagen försäkrar man sig om god städning under hela vistelsen.
Hotellbärarna brukar få en euro i dricks per kolli vid både ankomsten och avresan.
Tänk på att små mynt som ges i dricks kan upplevas som sårande. Reservera därför några euroslantar som drickspengar. Det kan faktiskt vara bättre att inte alls ge dricks än att tömma fickorna på småslantar. Tänk också på att ge dricksen oförmärkt – på många ställen upplevs vida gester som olämpliga.
De länder där man brukar ge några euro i dricks är bland annat Bulgarien, Italien, Spanien, Turkiet, Egypten, Grekland och Portugal.
I Norden och Baltikum ger man ofta dricks på restaurangerna.
Rejäl dricks i USA
I Nordamerika och framförallt USA är dricksen snarare en obligatorisk betjäningsavgift än ett frivilligt tack för väl utfört värv. I bland annat Finland ingår betjäningsavgiften i restaurangernas priser.
I USA ger man 15–20 procent i dricks på restaurangnotans skattefria belopp. Om betjäningen har varit bra är dricksen cirka 20 procent och om man är missnöjd ger man "bara" 15 procent i dricks.
På pubar och barer brukar man ge en dollar i dricks per dryck och på ställen med självbetjäning lägger man en slant i dricksburken.
Dricks ges också till bland annat frisörer, skönhetsvårdare, massörer, taxichaufförer och dörrvakter.
Kanada har samma drickskultur som USA.