Mikko Harjulehto, 49, kommunikationsplanerare, Försvarsmakten
"Jag inledde mina studier i statskunskap och historia vid Wiens universitet år 1987. I utbildningen ingick två terminers studier vid Hamburgs universitet. Jag tog min examen år 1996.
Universitetsstudier i Österrike handlar dels om att inhämta den centrala kunskapen inom disciplinen, dels om att lära sig kritiskt tänkande och självständig forskning. Under studietiden skrev jag cirka 30 proseminarie- och seminarieuppsatser.
Pro gradu-avhandlingen följdes av en "Diplomprüfung", vid vilken jag fick redogöra för avhandlingen samt innehållet i mitt huvudämne och mina biämnen för tre frågvisa professorer. Vi hade inga egentliga boktenter, vilket innebar att det lönade sig att delta i och göra noggranna anteckningar under föreläsningarna.
I Österrike avlägger endast en liten del av årskullarna studentexamen. Antagning till en utbildning som leder till studentexamen kräver god skolframgång och höga betyg. Antagningen sker redan i tioårsåldern. Avlagd studentexamen ger automatiskt tillträde till önskat universitet och önskad fakultet. En betydande del av studenterna avbryter sina studier efter ett par år vid universitetet.
Universitetsstudier i Wien och Hamburg är avgiftsfria för finländare. Jag finansierade studieåren med studiestöd och studielån och genom att arbeta som bland annat byggarbetare och badvakt under ferierna. Jag jobbade till och med som claqueur vid klassiska konserter i Wien. En claqueur applåderar mot betalning.
Studier i Wien var ett naturligt val för mig eftersom jag hade vuxit upp i staden. Innan jag inledde studierna försäkrade jag mig om att en högre högskoleexamen från Österrike är gångbar i Finland. Jag ville studera utomlands men arbeta i Finland. En vecka efter min sista tentamen erbjöds jag en praktikantplats på Utrikesministeriet.
Via mina praktikantperioder i Helsingfors och Bryssel kvalificerade jag mig för fast anställning. Sedan dess har jag haft olika expertuppdrag inom områdena politik, säkerhetspolitik och kommunikation i Helsingfors, Bryssel och Afghanistan.
I Finland bemöttes jag huvudsakligen positivt av människor med akademisk utbildning, men många andra förhöll sig skeptiskt, nästan negativt till min utländska examen. Finlands medlemskap i EU har förändrat synen på utländska examina.
Efter tjugo år i arbetslivet är det få som ställer frågor om min studiebakgrund. I början av karriären hade jag stor nytta av min utländska examen eftersom mina uppdrag var av internationell karaktär. Studier utomlands ger kulturella färdigheter, nya perspektiv på livet och värdefulla språkkunskaper. Om en utländsk examen är gångbar i Finland och studieinnehållet motsvarar eller överträffar det finländska lönar det sig definitivt att studera utomlands.
I dag präglas den finländska vardagen av internationalism och internationellt tänkande. I vissa arbeten är internationell erfarenhet ett måste och en utländsk examen en definitiv fördel."