Att leva livet fullt ut som singel

9.12.2013
0 betyg
Att leva livet fullt ut som singel

Ensamboende är ofta föremål för stereotypisering. Många singlar avkrävs en förklaring av omgivningen.

Spelkonsolens svarta styrenhet blir varm i den ivriga spelarens händer – vänster hand för styrspaken uppåt och nedåt medan högra handens tumme ger kommandon via triangelknappen. I enrummaren i centrala Åbo går spelet in på sin sjätte timme.

Ensamboende Tomi Flemming, 38, har inget behov av spelsällskap.

"Jag är något av en enstöring och trivs med att kunna spela spel och trummor utan att någon lägger sig i mina förehavanden."

Till vardags installerar Tomi högtalar- och ljudåtergivningssystem. Det har gått tio år sedan han senast hade ett fast förhållande. 

"Jag har snuttjobb och arbetar ofta i skift. Fördelen med att bo ensam är att man komma och gå som man vill utan att behöva ta hänsyn till någon annans tidsschema och önskemål."

Ensamboendet innebär inte att Tomi ständigt är ensam. Han har många vänner och en tonårsson som besöker honom regelbundet. 

"Mitt sociala liv utgörs av vännerna, hobbygrupperna och nätkompisarna. Ensamboende söker i allmänhet sällskap i syfte att umgås med likasinnade, inte för att finna en partner."

Tomi har aldrig behövt förklara sitt val för familjen eller släkten.

"Jag har dåliga erfarenheter av parförhållanden och därför vill jag inte binda mig. Valet att bo ensam grundar sig inte på något principbeslut."

Tomi berättar att framförallt unga ensamboende ofta utsätts för påtryckningar och närgångna frågor. Det är socialt acceptabelt att fråga en ensamboende när han eller hon tänker stadga sig och bilda familj.

"Ingen behöver motivera ett parförhållande och ingen frågar varför man sällskapar."

I dag är andelen finländare som bor i enpersonshushåll cirka 48 procent.

Ensam på äldre dagar

Tomi Flemming är en av Finlands drygt en miljon ensamboende. Ensamboende är egentligen inget nytt fenomen. Efter krigen var antalet ensamboende nästan lika stort som i dag eftersom många krigsänkor levde ensamma.

Antalet ensamboende har nästan fyrdubblats sedan 1970-talet då knappt 300 000 personer bodde ensamma.

I dag är andelen finländare som bor i enpersonshushåll cirka 48 procent. Med ensamboende avses både singlar och personer som inte delar hushåll med sin partner. Cirka 25 procent av finländarna är singlar.

I oktober 2013 var antalet ensamboende män i åldersgruppen 30–39 år cirka 76 500. Antalet ensamboende kvinnor i samma åldersgrupp var cirka 41 400. I åldersgruppen 40–49 år var motsvarande antal cirka 74 000 och cirka 44 100.

Antalet ensamboende finländare i åldersgruppen 20–29 år var omkring 97 500 män och omkring 78 300 kvinnor.

"Finland har ungefär samma andel ensamboende som övriga Europa", säger forskare Lassi Lainiala från Väestöliittos institut för befolkningsforskning.

Han berättar att en av orsakerna till det ökande antalet ensamboende är att människor lever allt längre.

"Många förlorar sin livskamrat eller skiljer sig ganska sent i livet vilket leder till att antalet ensamboende äldre personer ökar."

Den allmänna uppfattningen att det främst är unga människor som bor ensamma är felaktig eftersom de flesta ensamboende männen och kvinnorna finns i åldersgruppen 45–64 år.

Finländska ensamboende
Enpersonshushåll
Antalet ensamboende
Ensamboendes vardag

Utbildningen inverkar

En tydlig trend är att unga människor stadgar sig allt senare. På 1970-talet gifte sig kvinnorna i allmänhet innan de fyllde 24 år och männen innan de fyllde 26 år. I dag stadgar sig många först när de har passerat trettiostrecket.

Ensamboende kvinnor med akademisk utbildning är en relativt ny företeelse. I dag lever kvinnor med hög utbildning längre ensamma än kvinnor med lägre utbildning och dessutom väljer de sällan en partner med lägre utbildning än den egna.

"Många forskare har oroat sig för att det ökande antalet ensamboende leder till minskad nativitet, men denna oro har visat sig vara obefogad. Barnen skaffas däremot vid högre ålder än förr", säger Lassi Lainiala.

Det ökande antalet unga ensamboende kvinnor i städerna har förbryllat många. Enligt Lassi Lainiala handlar det om en statistisk chimär. 

"Orsaken till det ökande antalet är studier och inflyttning från landsbygden. Ynglingarna inleder sin militärtjänst i tjugoårsåldern samtidigt som de jämnåriga kvinnorna flyttar till Helsingfors, Åbo och andra universitetsstäder för att studera. Detta leder till att många unga kvinnor tillfälligt bor i enpersonshushåll."

När männen flyttar till städerna efter fullgjord värnplikt korrigeras förhållandet.

"De trettioåriga männen och kvinnorna är lika många både i städerna och på landsbygden."

Det förhärskande idealet, kärnfamiljen, underblåser de stereotypa föreställningarna.

Trettioåringar föremål för stereotypisering

Ensamboendet kan förklaras på olika sätt: dagens människor har råd att leva och bo ensamma, självfixeringen i samhället har ökat, det har blivit svårare att hitta en lämplig partner, unga människor behöver tid för att finna sig själva...

"Ensamboende handlar sällan om ett medvetet val utan det beror i allmänhet på olika omständigheter", säger författaren och doktorn i samhällsvetenskaper Arja Mäkinen i sin avhandling som behandlar ensamboende kvinnor.

Dryftandet av orsaker leder ofta till att singlar och ensamboende personer utsätts för stereotypa föreställningar.

Människor som sällskapar eller har familj tror ofta att ensamboende personer är annorlunda än de själva, men de ensamboende upplever sig inte som avvikande. 

"Problemet är att många som lever i ett parförhållande undrar hur de ensamboende är funtade och ifrågasätter deras möjligheter att leva ett gott liv", säger Arja Mäkinen.

"Det förhärskande idealet, kärnfamiljen, underblåser de stereotypa föreställningarna. När det 'normala' är att leva i ett parförhållande och ha barn upplevs alla andra lösningar som avvikande", säger Arja Mäkinen.

Hon definierar fyra olika stereotyper i sin avhandling: gammelpigan som är så förskräcklig att ingen vill ha henne, den ogifte mannen som undviker fruntimmer, den karriärmedvetna citysingeln som har fastnat i ungdomens festiver och inte kan stadga sig utan byter partner titt som tätt och den skygga stackaren som gärna skulle stadga sig och bilda familj men inte klarar av det på grund av motgångar i livet. Den fjärde stereotypen omfattar även ensamboende homosexuella som inte vågar komma ut ur garderoben.

"Stereotypiseringen gäller främst personer som har fyllt 30 år. När man har passerat trettiostrecket förväntas man ha stadgat sig och ha en partner."

Ordet singel är stigmatiserande

Ensamboende upplevs som udda och det finns inget riktigt lämpligt ord för dem som bor ensamma.

"De flesta som är i eller har passerat medelåldern upplever ordet singel som stigmatiserande och alltför ungdomligt. Yngre människor associerar ordet singel till unga, partyglada stadsbor", säger Arja Mäkinen.

Begreppet ensamboende för lätt tankarna till en ensam människa och ordet självrådande kan associeras till självfixering.

"Orden är värdeladdade. De begrepp som används i sammanhanget ger ofta upphov till föreställningar om avvikande människor fastän de som bor ensamma är högst vanliga personer. Det är lika svårt att karakterisera en ensamboende person som det är att karakterisera en familjefar eller en hemmafru."

Arja Mäkinen anser att den bild av ensamboende som målas upp i offentligheten och i populärkulturen är både ensidig och missvisande – det finns många ensamboende som varken är citysinglar eller utstötta män.

"De som lever och bor ensamma är delvis osynliga. Effekten av lagändringar och andra politiska manövrar dryftas i allmänhet med barnfamiljerna i åtanke medan de ensamboendes intressen glöms bort eller försummas."

Tomi Flemming i Åbo har lagt märke till detta. Han tröttnade på missförhållandena och anslöt sig till föreningen Ensamboende i Finland rf som arbetar för de ensamboendes rättigheter. I dag är han styrelseordförande i föreningen. 

"Bland missförhållandena kan nämnas att par får dubbelt större hushållsavdrag än ensamboende och att det råder stor brist på små förmånliga bostäder som lämpar sig för ensamboende."

Tomi Flemming och Arja Mäkinen är rörande eniga om att stereotypiseringen endast kan brytas genom livligare samhällsdiskussion.

"Vi borde ta lärdom av alla de ensamboende som har kontroll över sina liv och som klarar av att bära det ekonomiska ansvaret ensamma. På ålderns höst behöver vi dessa färdigheter", avrundar Arja Mäkinen.

Läsarnas vardagstips

Tipsen gavs i Yhteishyvä.fi:s ensamboendeenkät. Sammanlagt 1 637 läsare deltog i enkäten.

  • "Det lönar sig att dela på tidningsprenumerationerna med till exempel en arbetskamrat."
  • "Man kan minska vardagsutgifterna genom att köpa stora förpackningar som man delar med en kompis. Detsamma gäller affärernas mängderbjudanden." 
  • "Laga en lite större mängd mat när du är i tillredningstagen och frys in det du inte äter."
  • "Kontrollera kilopriset när du handlar. Stora förpackningar blir i allmänhet förmånligare än små."
  • "Samåk i mån av möjlighet."
  • "Spara pengar genom att beställa ved och sotning tillsammans med grannen."
  • "Genom att ordna knytkalas sparar du både pengar och arbete."
  • "En liten kaffebryggare brygger rätt mängd kaffe för en person."
  • "Sov med ett mjukdjur – det ger trygghet i mörkret."
  • "Dans lindrar ensamheten och behovet av beröring."
  • "Storhelgerna är jobbiga för alla ensamboende. Filmer och böcker får dig att glömma ensamheten."
  • "Besök festivaler och marknader – människovimlet råder bot på ensamheten."
  • "Hjälp äldre personer. Besöken gör både den gamla och dig själv gott."
  • "Prova på att resa ensam – friheten är total."
Text:
Foto: Maria Halkilahti
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5