Anna Rukko samlar in pengar till det nya barnsjukhuset

Anna Rukko är 11 år och har fått en knöl på benet på ett tråkigt ställe. Den skaver och irriterar henne när hon går. Hon vill bli av med den. Läkaren tycker att knölen ser ofarlig ut, men han går med på att ta bort den. Efter operationen sänds en provbit av knölen till patologen för undersökning.

Påsken 2008 föds sonen Kaarlo i familjen Rukko, och Anna får en lillebror till. Efter helgen kallas föräldrarna brådskande till Jorvs sjukhus i Esbo. Där får de höra en nyhet som får den lyckliga familjens vardag att stanna upp. Deras dotter har konstaterats ha melanom, hudcancer. Ytterligare undersökningar visar att cancern är aggressiv och prognosen så dålig att hon har högst några månader kvar att leva.

Anna Rukko behöver till all tur inte själv höra nyheten direkt av läkaren, utan föräldrarna får uppgiften att mildra det förkrossande beskedet. I Finland är man först vid 12 år skyldig att själv ta del av allt som handlar om det egna hälsotillståndet.

"Jag fattade att jag har cancer först när jag upptäckte att mamma hade cancerbroschyrer. Ingen hade fram till dess talat om cancer med dess rätta namn, och ordet melanom sade mig ingenting", minns Rukko.

De tunga behandlingarna förändrade allt

Efter upptäckten måste Rukko gå på otaliga undersökningar. Läkarna hade bråttom att utreda hur långt cancern hade hunnit sprida sig. Först genomgick Rukko en stor operation och därefter flyttades hon till Barnkliniken för cytostatikabehandlingar. Under behandlingarna tappade Rukko håret och hon mådde dåligt. I slutskedet vägde den 160 centimeter långa flickan bara 39 kilo. Vårdperioderna varade i månader, så Rukko blev tvungen att gå i sjukhusskolan. Samtidigt försvann alla hennes vänner.

"Sjukhustiden är för mig fortfarande delvis som höljd i dimma. Jag levde en dag och ett cytostatpiller i taget."

Behandlingarna förändrade hela familjens liv. Grundtryggheten rubbades, de andra barnen fick mindre uppmärksamhet och föräldrarnas inkomster rasade.

"Jag var det första melanomfallet på kliniken. Till läkarnas överraskning och till min stora lycka verkade medicinerna och cancerns spridning hejdades."

Hösten 2008 byttes medicineringen från cytostater till ett annat cancerläkemedel, interferon, som Rukko tog till slutet av juni 2010. Sedan var behandlingarna över, men kontrollbesöken fortsätter fortfarande.

"Man försöker alltför ofta göra dem som överlevt till hjältar. I verkligheten finns det inget vackert med cancer. Man klarar inte av den med vare sig envishet eller viljekraft, och det är inte heller fråga om någon hjältesaga. Jag känner inte till ett enda barn som dött i cancer, som inte skulle ha kämpat för att överleva. Det beror på tur, om läkemedlen biter."

Turkosfärgad resurs

I genomskinliga plast­lådor ligger hundratals olikfärgade pärlor. Rukko, som nu är 19 år, står i vardagsrummet i sitt hem i Esbo och förevisar sin imponerande samling av smyckes­tillbehör. Hon samlar ihop en hög med turkosfärgade pärlor och trär dem på en genomskinlig tråd.

Att göra pärlsmycken är för Rukko en hobby och en resurs. Det är också orsaken till att många finländare känner igen henne nuförtiden.

Allt började för två år sedan, när familjen firade påsk på stugan i Salla. Rukko blev tvungen att sitta inomhus hela lovet, medan de andra syskonen var i skidbacken. Cytostatikabehandlingarna hade efterlämnat ledvärk och magsmärtor, och det blev ingenting av skidåkningen. Det var tur att mamma hade packat med smyckestillbehör. Rukko hade gjort smycken redan på sjukhuset.

"Snart började jag göra pärlsmycken på löpande band. Vi funderade på vad vi skulle göra med dem, för släktingarnas och vännernas skåp var redan fulla", säger Rukko skrattande.

Till sist fick hon en idé. Barnklinikens problem med inomhusluften, de trånga lokalerna samt patienternas och personalens andningssymptom hade ristat in sig i minnet. Hon vill därför med hjälp av sina smycken samla in pengar till det nya barnsjukhuset som uppförs i Mejlans i Helsingfors 2017.

"Det var många som gillade idén, så jag skapade en Facebook-sida där man kan ropa in smycken till önskat pris."

Som sitt första mål ställde Rukko upp en sjukhuskvadratmeter, det vill säga 3 000 euro. Det målet nådde hon snabbt och Rukko höjde summan till 12 000 euro. När också det uppfylldes, fördubblade Rukko målet. Den senaste målsumman, 50 000 euro, nåddes hösten 2014. Till dags dato har Rukko sålt mer än 250 smycken.

Rukko har fått mycket tack för insamlingen. Hon hade inte förberett sig på att projeketet skulle väcka så stort intresse, men i något skede började det regna förfrågningar om intervjuer.

"Den största överraskningen ramlade in genom brevinkastet i november. På kuvertet stod det som avsändare 'Republikens president'. Jag började hoppa och skrika när jag hade öppnat kuvertet", minns den yngsta gästen på presidentens självständighetsmottagning.

Livet är här och nu

Rukko lever en vanlig tonårings vardag med bildkonstgymnasium, hundarna Veeti och Jokeri samt livet tillsammans med familjen.

"Jag har ambitioner och jag vill sikta högt. Efter gymnasiet tänker jag söka in till medicinska fakulteten. Tiden på sjukhuset fick mig att bli intresserad av läkarens arbete."

Sjukdomen är nu inne i ett såkallat friskt skede. Det är emellertid mycket vanligt att melanom återkommer. Det här blev klart för familjen bara ett år efter det första fyndet, när Rukko igen fick knölar på kroppen. Undersökningar visade dock att de var godartade. Den unga kvinnan är trots det medveten om att cancern hotar henne så länge man inte kan bevisa annat.

"Ibland börjar rädslan krypa fram, men då försöker jag stoppa den tillbaka långt in i skåpet. Jag vill inte förstärka rädslan. Det kan hända att cancern återkommer om en månad, ett år eller 50 år. Men jag kan inte leva så att jag hela tiden går och väntar på att den ska återkomma. Livet är här och nu, och jag vill njuta av det."

Anna Rukko, 19

Mitt motto är... att en människa kan förändra världen och att en människas värld kan förändras.

Jag skrattade senast... åt den här frågan. Jag skrattar mycket, för skratt kan ibland lindra stress effektivare än gråt.

Jag grät senast... när vi fick höra att min 7-åriga bror Kaarlo troligen kommer att bli helt blind. Kaarlo är mycket viktig för mig.

Den tabbe som lärt mig mest... är att det lönar sig att tänka efter i förväg vad man berättar i offentligheten.

Jag vill ännu lära mig... nya språk. Jag tror att omfattande språkkunskaper kan öppna många nya dörrar.

Stöd det Nya barnsjukhuset

Du kan ropa in Anna Rukkos smycken på Facebook-sidan "Annan korut Uuden lastensairaalan hyväksi". Medlen går direkt in på kontot för föreningen Nytt barnsjukhus 2017.

Även S-gruppen är med och stöder det Nya barnsjukhuset. S-gruppen och de två miljoner ägarkunderna i de lokala handelslagen har donerat totalt en miljon euro till projektet.

Mer information: Annan korut Uuden Lastensairaalan hyväksi

Annas klänning på omslaget kommer från Sokos i Helsingfors och kransen från HOK-Elantos blomsterbinderi. Smycket har Anna gjort själv.