Äga eller låna? "För mig är bostaden inte ett investeringsobjekt"

"Jag har gett upp mitt äktenskap, min ägarbostad och min arbetsplats. Efter skilsmässan flyttade jag från en hundra kvadratmeters ägarlägenhet till en liten hyrestvåa och nu överväger jag att flytta till en kompislägenhet. Jag behöver gemenskap, inte utrymme.

Jag betraktar inte bostäder som investeringsobjekt. Reparationer, bolagsvederlag och annat slukar pengar och det finns ingen garanti för att en lägenhet ökar i värde. Jag placerar i värdepapper som ger säker avkastning och som går snabbt att realisera. Indexfonderna är behändiga och bekymmersfria.

Jag stöder delningsekonomi och samägande. Mina två systrar och jag har använt våra föräldrars bil i tre års tid. Vi bokar bilen via Googles kalender. Utan föräldrarnas bil skulle jag nog enbart åka kollektivt.

När jag reser anlitar jag i allmänhet en inkvarteringstjänsten Airbnb. Jag bor gärna i ett eget rum hemma hos någon. Det är ett utmärkt sätt att träffa nya intressanta människor. I Lyon bodde jag hos ett par som var i samma ålder som jag själv. Min franska fick sig ett ordentligt uppsving under vistelsen."

"För ett år sedan anslöt jag mig till cirkeln Stadin Aikapankki (Helsingfors Tidsbank), i vilken man kan byta tjänster. Tjänsternas värde mäts i tid, inte i pengar. När jag hade flyttat fick jag hjälp med att hänga upp mina tavlor via tidsbanken. Senare har jag anlitat tidsbanken för bland annat fönstertvätt och anskaffning av äpplen. Tidsbanken har definitivt sänkt tröskeln för att be om hjälp. Tyvärr anser alltför många finländare att man bör klara allt själv.

Jag planerar att gå med i en saklånecirkel. Varför skall man äga prylar som man använder bara då och då? Jag använder till exempel min symaskin ett par gånger per år och under resten av tiden står den oanvänd i ett skåp. Jag skulle gärna låna ut den till någon som behöver en symaskin."