Vill du bo i stan eller på landet?

MED BARN PÅ LANDET

MARJAANA MANNI, 36, KOSKI TL, LANTBRUKSFÖRETAGARE, MAN OCH TVÅ BARN

"Jag älskar landsbygden. Här är tryggt, lugnt och gott om utrymme. Man kan göra vad man vill på den egna gården utan att få kommentarer och barnen kan leka fritt och ostört.

Min man och jag är lantbruksföretagare. Jobbet på gården är en livsstil och därför kan jag inte tänka mig att arbeta med något annat. Det är inte svårt att stiga upp om morgnarna och innerst inne hoppas jag att jag aldrig behöver gå i pension.

Livet på landet är mycket lärorikt för barnen. När de får delta i vardagssysslorna lär de sig bland annat hur en ko insemineras och kalvar och hur man handskas med olika djur. Om katten flyr fältet när den utsätts för något otrevligt förstår barnen att man inte får vara elak mot vare sig människor eller djur.

Jag förstår inte varför landsbygden avfolkas. När jag besöker Helsingfors begriper jag inte hur någon vill bo och leva med trafiken och larmet. Jag skulle faktiskt hellre bo i ett tält i skogen än i Helsingfors."

URBAN BARNFAMILJ

TIINA MARKKINEN, 35, HELSINGFORS, FÖRÄLDRALEDIG, MAN OCH TRE BARN

"Vi bor i Berghäll i Helsingfors på kort avstånd från jobben, rådgivningen, dagiset och mataffären. Av både ekologiska och praktiska orsaker vill vi bo så att vi inte behöver någon bil. Närheten till jobben och all service gör att vi sparar mycket tid. Eftersom matbutiken finns på andra sidan gatan behöver vi inte planera våra inköp.

Vi har tillgång till flera trevliga parker som på vintern erbjuder kälkåkning och skridskoåkning och på sommaren bad och lek. Barnen gör utfärder med daghemmet till bland annat centrum och Brunakärr. Ibland saknar jag en egen gård på vilken barnen kunde leka.

Jag upplever landsbygden som ett slags förort – man skall nog inte betrakta huvudstadsregionen som en motsats till landsbygden. Vi är inte centrumbor i själ och hjärta och därför funderar vi ibland på om vi vore beredda att flytta från centrum om vi fick mer utrymme. När barnen börjar skolan gäller det också att tänka på säkerheten och skolvägen."

SOCKENKONSTNÄR

ERKKI POSO, 32, LOIMAA, KONSTNÄR OCH SINGEL

"Jag växte upp i Loimaa och flyttade tillbaka hit efter några år i Orivesi och Åbo. De låga bostadspriserna och möjligheten att upplevas som en pålitlig invånare hör till de största fördelarna på en liten ort. I glesbygden är man inte en i massan och i Loimaa har jag ett omfattande socialt nätverk.

Det har varit lätt att ordna lämpliga arbetsutrymmen. Visst är kulturutbudet större i städerna, men här finns nästan allt man behöver.

Jag är singel, men mitt arbete är sådant att jag skulle vara rätt ensam också i en större stad. Det finns fler lediga kvinnor i städerna än på landet – faktum är att obundna utbildade kvinnor ofta väljer stadslivet medan glesbygden i stor utsträckning bebos av ensamma män.

Den stora utflyttningen till städerna leder till försämrad service i glesbygden. Ibland går flyttningsrörelsen i motsatt riktning – vi har tagit emot inflyttare från bland annat Helsingfors. Våra låga bostadspriser lockar."

LÄNGTAN TILL STADEN

SAMELI PIHLAJA, 34, HELSINGFORS, MUSIKER OCH SINGEL

"Som sexåring flyttade jag från Helsingfors till Högfors. När jag började i gymnasiet flyttade jag tillbaka till huvudstaden. Ibland saknar jag naturen i Högfors, men jag tycker inte om att alla känner till ens görandet och låtandet. Dessutom finns det betydligt fler möjligheter i en stor stad.

Jag bodde några månader i New York och när jag återvände till Helsingfors fick jag nästan en känsla av småstad. Här träffar man bekanta på gatan, vilket är både negativt och positivt.

När jag upplever stadens jäkt som stressande flyr jag ut i naturen för att till exempel spela frisbeegolf. Till all lycka når man skogen från centrala Helsingfors på endast 20 minuter.

Jobbet är den viktigaste orsaken till att jag bor i Helsingfors. Jag har deltagit i olika filmproduktioner och då var arbetsdagarna så långa att jag måste bo i närheten. I dag jobbar jag främst som musiker eftersom det ger mig större frihet.

Jag är singel och tror att det är lättare att hitta en flickvän i Helsingfors än på en liten ort. Å andra sidan kan mångfalden göra det svårt att välja.

Vi bör nog sträva efter att hålla hela Finland befolkat. Vårt land är vackrare och finare än vi inser."

KULTURELLT PENSIONÄRSLIV

MARITA KILPIMAA, 77, ROVANIEMI, PENSIONERAD LÄRARE

"Min man är uppvuxen i Pelkosenniemi och jag i Askola. Innan vi flyttade till Lappland år 1969 hade jag bott några år i huvudstadsregionen. Jag fick ett fast lärarjobb i Rovaniemi.

Rovaniemi är en fin stad med stort kulturutbud och korta avstånd. Som pensionär måste man ha någon trevlig hobby.

Jag trivdes utmärkt med mitt lärarjobb. När jag gick i pension började jag studera konst- och kulturhistoria vid universitetet. Många frågade mig varför jag inte kopplar av och njuter av pensionärslivet. Finns det några regler för hur man njuter av livet?

Ifråga om tjänster och service är Finland tyvärr inte längre jämlikt. När jag var ung och bodde i Askola fanns det flera affärer på cykelavstånd. Landsbygden definieras i förhållande till städerna.  Helsingforsarna upplever nog Rovaniemi som en avkrok, men vi som bor här tycker inte att vi lever i periferin.

Vi har ett gammalt hus i Pelkosenniemi som vi renoverar. Eftersom min man sysslar med skogsvård kallar ortsborna mig skogshuggarfrun. Vi är lyckligt lottade som får njuta av både stadens och landsbygdens fördelar."

LANDSBYGDENS HARMONI

SIRPA POLO, 64, UTTIS, FD, VETENSKAPSFÖRFATTARE, PENSIONÄR

"Jag kom i kontakt med stadsmiljön när jag som 14-åring flyttade till en stadsskola. Efter avslutad skolgång bodde jag tidvis på landet och tidvis i staden. Studierna och jobbet gjorde att jag flyttade mellan de olika miljöerna. I dag bor jag på landet. Stadslivet har många fördelar men det erbjuder inte samma frid och harmoni som livet på landet.

På landet är människorna fortfarande människor – de ger sig tid att stanna upp, lyssna på och prata med grannar och sommargäster. I Helsingfors är livet ofta jäktigt och ytligt. Till stadslivets fördelar hör det stora utbudet av service och tjänster. När jag besöker Helsingfors äter jag gärna en god lunch på någon av stadens många restauranger, men det känns alltid lika skönt att få återvända till lugnet på landet.

Härförleden åkte jag tåg i östra Finland. Landsbygdens tätorter var tyvärr en sorglig syn. Det är viktigt att slå vakt om landsbygdens kollektivtrafik, i synnerhet tågtrafiken som möjliggör både arbets- och fritidsresor."

Var går gränsen mellan stad och landsbygd?

Skillnaderna mellan stad och landsbygd kan förefalla självklara, men vid närmare eftertanke inser man att gränsdragningen inte är alldeles enkel. När vi befinner oss i till exempel centrala Tammerfors är vi definitivt i stadsmiljö, men hur ser det ut när vi närmar oss kommungränsen och de glesare bebyggda områdena med skog och åker?

Finlands miljöcentrals definition av stad och landsbygd följer inte kommungränserna. Klassificeringen delar in Finland i olika områden, nämligen inre och yttre stadsområden, kransområden kring städerna, lokala centra på landsbygden, stadsnära landsbygd, kärnlandsbygd och glesbygd. Statistikcentralen delar in kommunerna i urbana kommuner, tätortskommuner och landsbygdskommuner.

År 2012 bodde nästan 70 procent av finländarna i de inre och yttre stadsområdena och städernas kransområden. Glesbygdens och kärnlandsbygdens befolkning har minskat under de senaste åren.

Vad berättar statistiken om städerna och landsbygden?

• Städernas kransområden står för de största utsläppen av växthusgaser. Landsbygden producerar mindre växthusgaser än landets övriga områden.  
• I Nyland bor man betydligt trängre än i resten av landet. Den genomsnittliga bostadsytan per person är 36,5 kvadratmeter i Nyland och 43 kvadratmeter i södra Savolax.  
• Konsumtionen är större i Nyland och huvudstadsregionen än på landsbygden. Den största skillnaden gäller hotell- och restaurangtjänster: Konsumtionen i huvudstadsregionen är 36 procent större än den sammanlagda konsumtionen i resten av landet. Konsumtionen av livsmedel är däremot lika stor i städerna och på landsbygden.  
• Välbefinnandet är olika i olika delar av landet: I Kajanaland upplever 44,3 procent av invånarna sitt hälsotillstånd som gott eller tillfredsställande. Motsvarande siffra i Nyland är 33,2 procent.    
• I Nyland konsumerar 31,8 procent av invånarna för mycket alkohol. I Österbotten är andelen 22,8 procent.    
• I Helsingfors är 46,5 procent av invånarna lyckliga. I S:t Karins är andelen 56 procent.  
• Andelen nylänningar som lider av kranskärlssjukdom är 3,6 procent. I Mellersta Österbotten är andelen 8,4 procent.   
• Den genomsnittliga inkomstnivån är högst i Grankulla och lägst i kommunerna Rääkkylä, Rautavaara och Lieksa i östra Finland.     
• Familjerna är störst i Norra Österbotten som har flest familjer med fler än fyra barn.