Vädret engagerar

Oavsett om solen skiner eller regnet vräker ner vill finländarna njuta av den korta sommaren vid grillen och på restaurangernas terrasser. De flesta hoppas på värmebölja under semestern och efter semestern diskuterar man gärna semestervädret. Det finns de som fascineras av extremt väder och är beredda att resa hundratals kilometer i jakten på åska och stormar. Varför engagerar vädret?

Meteorolog Asko Hutila på Meteorologiska institutet tror att finländarnas stora intresse för vädret har sina rötter i historien. Ännu på 1950- och 1960-talen var Finland ett utpräglat agrarsamhälle och mångas utkomst var direkt beroende av vädret – en dålig sommar innebar små skördar och till och med svält. Sedan dess har intresset för vädret upprätthållits av Finlands intressanta klimatologiska läge.

"Vi har fyra mer eller mindre distinkta årstider och vi befinner oss i två olika kontinenters randområden, vilket innebär att vi får in luftmassor från både Atlanten och Eurasien", säger Asko Hutila.

Högsta temperaturen i Finland, 37,2 grader, mättes i Libelits vid Joensuun flygplats 29.7.2010.

Media underblåser intresset

Vårt moderna samhället domineras inte längre av lantbruket, men många samhällsfunktioner påverkas fortfarande av vädret. Ymnigt snöfall ställer till problem i vägtrafiken och tågtrafiken är känslig för både snö och kyla.

Vår ökade fritid har gjort oss mer beroende av vädret.

"Media underblåser finländarnas intresse för vädret bland annat genom att utfärda mer eller mindre pålitliga långtidsprognoser, genom att blanda ihop vanliga och extrema väderfenomen och genom att mynta nya uttryck och termer så som bikinivärme", säger Asko Hutila.

Vädret är ett kärt samtalsämne.

"Vädret har alltid utgjort ett bekvämt och naturligt samtalsämne", säger arkivforskare Juha Nirkko från Finska litteratursällskapet SKS.

Han berättar att gårdagens finländare förhöll sig till vädret med stor respekt. Väderprognoserna, som främst byggde på olika tecken och naturfenomen, sträckte sig betydligt längre fram i tiden än dagens prognoser.

"På vintern förutspådde man sommarvädret och på sommaren förutspådde man vintervädret", säger Juha Nirkko.

Prognoserna var i allmänhet mycket lokala.

"Våra förfäder var inte intresserade av världsvädret och inte ens av vädret i grannsocknen. Det enda som intresserade var vädret på hemorten", säger Juha Nirkko.

Lägsta temperaturen i Finland, –51,5 grader, uppmättes 28.1.1999 i Pokka i Kittilä.

Inlärt förhållande till vädret

Flera medicinska undersökningar har visat att vädret påverkar humöret och sinnelaget.

"Solsken ger energi och får oss att må bra, vilket syns i vår omgivning. När våren kommer och dagarna blir längre ser man åter nöjda människor och glada leenden på till exempel busshållplatsen", säger företagspsykolog Hanna Poskiparta från Diacor.

Ljuset och solen ger det sociala livet en vitamininjektion.

"En del människor är nästan lika årstidsbundna som björnarna, medan andra knappast alls påverkas av årstidsväxlingarna", säger Hanna Poskiparta.

Hon berättar att finländarnas förhållande till vädret och årstiderna i viss mån är inlärt.

"Många vuxna talar om regn i negativ ton, men för barn spelar det i allmänhet ingen roll om det regnar eller solen skiner", säger Hanna Poskiparta.

Hon berättar att ljuset har större positiv inverkan på vårt psyke än temperaturen och att hög värme ofta upplevs som ansträngande och betungande.

Ljusets och vädrets inverkan på människor syns på företagspsykologens mottagning.

"Under långa mörka och snöfria perioder, så som den gångna vintern, drabbas många av trötthet och mörkerdepression vilket syns på vår mottagning, säger Hanna Poskiparta.

I sällsynta fall framkallar våren och ljuset negativa känslor.

"Människor som har anlag för depression kan reagera negativt på våren, ljuset och det spirande livet i naturen", avrundar Hanna Poskiparta.

Största snödjupet 190 cm uppmättes 19.4.1997 i Kilpisjärvi i Enontekis.

Väderfotograf

För stormjägare Esa Palmi, 35, blev jakten på väderfenomen en kär hobby när han skaffade sin första digitalkamera år 2006. Tillgången till aktuell information från olika väderstationer runt om i landet gav intresset ytterligare näring.

I dag är Palmi en av Finlands mest aktiva stormjägare. Han är medlem i stormskådarsektionen vid landets största astronomiska förening Ursa, där han även upprätthåller det nätbaserade observationssystemet Taivaanvahti. Dessutom publicerar han regelbundet väderbilder i sin egen blogg.

Han berättar att det finns två slag av stormskådare, nämligen så kallade spotters som iakttar väderfenomen där de själva råkar befinna sig och så kallade chasers som sätter sig i bilen och aktivt söker upp stormarna.

"Jag själv är nog en chaser. Förra sommaren körde jag 750 kilometer i jakten på en enda storm, men i allmänhet brukar jag hålla mig inom en radie på cirka 100 kilometer", säger Palmi.

Fortlöpande iakttagelse av väderprognoserna är en central del av stormjägarens vardag.

"De allmänna väderprognoserna ger i regel inte tillräckligt noggrann information om väderfenomenen, men till exempel tjänsten myrskyvaroitus.com är en guldgruva för stormjägare", säger Palmi.

Det är viktigt att tolka prognoserna och vädermodellerna rätt. I syfte att hitta den bästa iakttagelseplatsen följer stormjägaren med olika väderstationer i realtid när en storm är under uppsegling.

Eftersom Esa Palmi vill få fina bilder av väderfenomenen undviker han att ställa sig i "stormens öga".

"Fronten är i allmänhet åskmolnets vackraste och mest fascinerande del", säger han.

Han upplever fjällvärlden och havsstränderna som de bästa iakttagelseplatserna.

"Där kommer både ljuden och det visuella skådespelet till sin rätt. Förra sommaren upplevde jag ett oförglömligt nattligt åskväder på stranden i närheten av Björneborg – mullret rullade in över havet medan himlen lystes upp av blixtarna", säger Palmi.

Ovädret sommaren 2010 har också etsat sig fast i hans minne.

"Tre veckor efter stormen fick jag se över åtta centimeter stora hagel som människor hade förvarat i sina frysar", säger Palmi.

Väderhobbyn har även en social dimension.

"Stormjägarna träffas ett par gånger per år och dessutom reser jag ofta runt i sällskap med någon av mina själsfränder. Att sitta ensam i bilen timme efter timme är både tråkigt och betungande", avrundar Esa Palmi.

Esa Palmis blogg bjuder på fascinerande väderbilder.

Paddling i extrema förhållanden 

Eva-Lotta Backman-Winqvist, 44, är en sann extrempaddlare som aldrig låter kajaken vila.

"När vinden viner i knutarna slänger jag upp kajaken på biltaket och styr kosan till en lämplig paddlingsplats. Jag älskar krävande förhållanden", säger Eva-Lotta Backman-Winqvist.

Backman-Winqvist blev intresserad av paddling som 16-åring och i dag är grenen hennes verkliga passion. Den idrottsintresserade damen, som är aktiv i den finlandssvenska idrottsföreningen Finlands Svenska Idrott, sysslar även med bland annat långfärdsskridskoåkning.

Naturen och vädret är a och o för Eva-Lotta Backman-Winqvist. Eftersom hon jagar extrema förhållanden följer hon uppmärksamt med olika väderprognoser och vädertecken.

"Jag har lärt mig tolka väderprognoserna och jag vet ganska väl hur hög- och lågtrycken rör sig. Under årens lopp har jag fått många värdefulla råd och tips av erfarna paddlare."

Hon läser väderprognoserna flera gånger per dag och hon jämför olika prognoser. Långtids-, dags- och timprognoserna ger henne en uppfattning om det kommande vädret.

"Tiodygnsprognoserna ger en ungefärlig bild av det kommande vädret, men detaljplaneringen förutsätter noggrannare information. Om den preliminära prognosen utlovar lämplig vind i till exempel Hangö gör jag en reservering för Hangö i kalendern, men om vinden trots allt är bättre i till exempel Björneborg den dagen styr jag kosan dit i stället", säger Backman-Winqvist.

Backman-Winqvist tilltalas av årstidsväxlingarna i Finland, men hon reser ändå utomlands 2–3 gånger per år. Den stabila väderleken bjuder inte på några större överraskningar, men bland annat tidvattnet, havsområdenas oändlighet och naturens hänförande och utmanande formationer ger paddlingsupplevelser som hon inte får hemma i Finland.

"När vinden vänder i till exempel Wales fortsätter vågorna att rulla in från samma håll som tidigare relativt länge, men i Finland följer vågorna nästan alltid vindriktningen. På många håll i världen ger tidvattnet paddlandet en extra krydda. Utmaningen blir större i takt med att antalet variabler och element ökar."

Ett av hennes starkaste minnen är från sommaren 2007 när hon paddlade från Helsingfors till Tallinn tillsammans med tre kompisar.

"Vi gjorde en felbedömning av vädret och när vi paddlade in på estniskt vatten möttes vi av en åskfront. När jag till slut lyckades ta mig i land på ö en utanför Tallinn var vågorna så höga att jag inte såg de andra kajakerna. Jag avlossade en nödraket och ringde till sjöräddningscentralen. Vi kom alla undan med blotta förskräckelsen och äventyret fick ett lyckligt slut. I dag kontrollerar jag alltid vädret och förhållandena mycket omsorgsfullt innan jag sätter mig i kajaken", avrundar Eva-Lotta Backman-Winqvist.

Foderväder

"Om vädret är regnigt har vi gott om tid", säger lantbrukare Kati Saarinen, 39, från Hyvinge när jag ber om en intervju.

Hon och hennes man Marko Räsänen, 38, driver släktgården Kyläsipilä i Ridasjärvi i Hyvinge. Gården har 200 mjölkkor, cirka 120 ungdjur och 480 hektar åkermark.

Under växtperioden är Saarinens och Räsänens vardag mycket beroende av vädret. Fodret är känsligt och därför följer de med väderprognosen upp till en gång per halvtimme under den mest kritiska perioden. Paret odlar nästan tre miljoner kg ensilagefoder per år i tre omgångar. Perioden juni–juli är den mest väderkänsliga.

"Om det faller mycket regn sjunker foderkvaliteten, vilket inverkar negativt på gårdens resultat och lönsamhet. Om vi har slagit åkrarna långt i förväg kan ett enda störtregn förstöra hela skörden", säger Saarinen.

Om bärgningen försenas på grund av regn sjunker fodrets näringsinnehåll, vilket innebär att djuren delvis måste utfodras med köpt foder under vintern. Detta medför naturligtvis extra kostnader för gården.

När vädret är gynnsamt arbetar gårdens traktorer dygnet runt.

"Förarna byts ut, men traktorerna håller ingen paus", säger Kati Saarinen.

Vädret inverkar på både gårdens ekonomi och djurens hälsa.

"Korna producerar mjölk även med sämre foder eftersom man kan ge dem näringstillskott, men deras motståndskraft lider av låg foderkvalitet. Om fodret inte är av tillräckligt hög kvalitet ökar antalet fall av mastit (juverinflammation) från ungefär två till cirka tio per månad", säger Saarinen.

Kati Saarinen och Marko Räsänen har ansvarat för släktgården Kyläsipilä sedan generationsväxlingen år 2007, men båda deltog redan tidigare i arbetet på gården.

Saarinen och Räsänen minns det regniga året 2004:

"Det regnade så mycket att betesvallarna var dränkta i vatten. Korna måste simma när de förflyttade sig från säter till säter. På den tiden var antalet djur betydligt mindre än i dag. Med dagens besättning skulle en lika regnig sommar vara rena katastrofen för gården", avrundar Kati Saarinen.

Närhistoriens värsta stormar i Finland:

Stormarna 26–27.12.2011 fällde 3,5 miljoner kubikmeter skog för cirka 120 miljoner euro. Tapani-stormen i Västra Finland, Hannu i Östra Finland.

Den varma sommaren 2010 slutade i fyra stormar. Under den häftiga åskstormen Asta, 30.7.2010, sågs över 6 000 blixtar. Över en halv miljon kubikmeter skog föll i Mellersta Finland. Sammanlagda värdet av skadorna var över 50,4 miljoner euro. (Östra Savolax, Södra Savolax, Norra Karelen)

Veera-stormen, 4.8.2010. Över 23 000 blixtar slog ned i marken. Värdet av skadorna var cirka 11,6 miljoner euro. (Birkaland, Mellersta Finland, Norra Savolax, Kajanaland, Norra Karelen)

Stormen Lahja, 7.8.2010, orsakade skador för cirka 4,4 miljoner euro. (Tavastland, Birkaland, norra Österbotten och Mellersta Finland)

Stormen Sylvi 8.8.2010 orsakade skador för cirka 15,1 miljoner euro och krävde ett dödsoffer i Björneborg. 25 000 blixtar. (Södra och Västra Finland)

Stormen Janika, 15.11.2001, vindens medelhastighet var som högst upptill 30 meter/sekund. Krävde åtminstone ett dödsoffer. (Birkaland, Tavastland, Östra Tavastland och Nyland)