Unga lantbruksföretagaren Niina Mayer: "Vi vill bruka jorden och leva ett gott liv"

5.12.2016
0 betyg
Unga lantbruksföretagaren Niina Mayer:

Kvinnan med dubbel akademisk examen blev lantbruksföretagare. "Utvecklingen och effektiveringen av gården ger mig en verklig kick", säger Niina Mayer.

Skaven på höglandsko har blivit härligt mör i ugnen. Femåriga Anna och treåriga Aatos äter mer än gärna en stor portion saftigt och välsmakande "benkött".

"Det är viktigt att familjen äter tillsammans. Under den gemensamma stunden vid bordet har barnen och föräldrarna tid att lyssna till och prata med varandra. Barnen har tillfälle att berätta om sina tankar, känslor och smakupplevelser", säger Niina Mayer som är lantbruksföretagare. 

Niina och hennes man Philipp Mayer driver den ekologiska gården Mantereen Tila i Lembois. Gården har gått i Niinas släkt sedan år 1713 och bland annat därför vill hon lära sina barn allt om livsmedelsproduktion och äkta smaker.

Familjen intar alltid sina måltider tillsammans och vandrar gärna ner till strandklipporna med en picknickkorg.

Familjen intar alltid sina måltider tillsammans och vandrar gärna ner till strandklipporna med en picknickkorg.

Förälskade lantbrukare

Familjens yngsta barn tog över gården mer eller mindre av misstag: Niinas äldsta syster led av astma och mellansystern ville inte bli lantbrukare. Fastän Niina studerade till agronom och hushållslärare var hon inte inställd på en framtid som lantbrukare. Hon frågade sig varför just hon skulle ta över släktgården.

Under en sommarkurs i ekologiskt lantbruk i Warszawa träffade Nina Philipp från Österrike. Varken hon eller Philipp ville föra lantbrukstraditionen vidare, men kärleken förändrade deras planer.

"När man ger upp en tanke och ifrågasätter självklara saker finner man ofta nya svar och ny motivation. Det gör gott", säger Niina.

Paret gifte sig, började planera framtiden och slog sig ner i Lembois.

"I grund och botten är jag nog landsortsbo. Jag vill ha gott om utrymme och som företagare kan jag forma livet och jobbet som jag vill. Utvecklingen och effektiveringen av gården ger mig en verklig kick", säger Niina leende och fortsätter:

"Jag vill visa att även lantbrukare kan leva ett gott och rikt liv trots att arbetet på gården ibland tar mycket tid i anspråk. Det gäller att minnas att man i första hand finns till för sig själv och familjen. Alltför många lantbrukare försummar sina liv", säger Niina.

Paret försöker prioritera och tillbringar så mycket tid som möjligt med barnen. 

Den unga lantbruksföretagaren drivs av strävan efter ett gott liv.

Den unga lantbruksföretagaren drivs av strävan efter ett gott liv. "Min ledstjärna är hållbar utveckling i fråga om både djurens och vårt välbefinnande", säger Niina Mayer.

Niina och hennes familj älskar ugnsgröt och köttgrytor.

Niina och hennes familj älskar ugnsgröt och köttgrytor. "Den bästa maten är ofta lättlagad och förmånlig", säger hon.

Övergång till biffdjur

Paret Mayer tog över verksamheten en lördag för två år sedan och redan följande torsdag anlände de första 35 höglandsdjuren till gården. Gårdens mjölkkor fick så småningom stryka på foten. Köttrasen, som är en så kallad ursprungsras, fordrar fortlöpande skötsel och goda förhållanden. Sommartid betar djuren och under vintern utfodras de med hö och ensilage. Fodret innehåller inte soja. Gårdens djurhushållning är av hållbar karaktär.

Hållbarhet, etik och ekoproduktion, som präglar gårdens verksamhet, är honnörsord för Niina och Philipp.

"Lantbruksföretagare har fyra centrala ansvarsområden, nämligen djurens, konsumenternas och sitt eget välbefinnande samt hänsynen till den fysiska och sociala miljön", säger Niina och fortsätter:

"Arbetet känns meningsfullt när man tar väl hand om sina djur och de har en plats i ens hjärta. Vi vet att de kommer att slaktas, men så länge de lever strävar vi efter att ge dem ett så gott och arttypiskt liv som möjligt."

En höglandsko kan bli över femton år gammal. När man har tagit hand om ett djur ända från kalvstadiet och upplevt både det ena och det andra kan avskedets stund vara tung och svår.

Sedan år 2012 har paret också fött upp tuppkycklingar. I och utanför det öppna djurstallet pickar 800 vita fåglar. 

Den vackra gårdsplanen anlades på 1930-talet. Gården har varit i släktens ägo i över 300 års tid.

Den vackra gårdsplanen anlades på 1930-talet. Gården har varit i släktens ägo i över 300 års tid.

Höglandsboskapen tar det lilla lugna. Familjen äter ofta ekologiskt kött och vilt.

Höglandsboskapen tar det lilla lugna.  Familjen äter ofta ekologiskt kött och vilt. 

Lagom duger inte

Hela branschen utvecklas och mår bra av aktivt tankeutbyte. Niina anser att lantbrukarna borde utbyta idéer och kunskaper i ännu större utsträckning

än i dag. Niina och Philipp är lyckligt lottade eftersom de har många expert­er i vänkretsen som gärna ger en handräckning.

"För lantbrukare duger inte lagom", säger Niina.

Finländarna har allt mindre kontakt med landsbygden och lantbruket. I syfte att minska klyftan mellan producenter och konsumenter och mellan stadsbor och landsortsbor har Niina och Philipp öppnat sin gård i olika sociala medier. Därtill ordnar de öppna portarnas dag ett par gånger per år.

I samhällsdebatten betraktas lantbruket ofta som en börda. Niina är ledsen över att man inte förstår och inser gårdarnas betydelse och möjligheter.

"Livsmedelskedjan sysselsätter hela 300 000 finländare. Hur skulle det gå för landsbygden om lantbruket kollapsade?", frågar hon.

Illa, förmodligen. Gårdens höglandsboskap är inte enbart produktionsdjur: Djuren strövar omkring på gårdens marker och håller landskapet öppet. 

"Både Philipp och jag har dubbla akademiska examina. Vi skulle få välbetalda jobb var som helst i Europa, men vi vill leva som lantbrukare och visa att det går att driva lönsamt och välfungerande lantbruk i Finland. Vi lever inte för att vara bönder, utan vi är bönder för att kunna leva ett gott liv", avrundar Niina Mayer.

Niina Mayer, 29,

är agronom och hushållslärare. Hon och hennes man Philipp driver den ekologiska gården Mantereen Tila i Lembois. Paret har två barn, nämligen Anna, 5, och Aatos, 3. Niina var bland dom tre bästa i tidningen Maaseudun Tulevaisuus tävling för unga livsmedelsproducenter.

Text
Foto Konsta Leppänen
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5