Tål kärleken allt?

Sommarbröllop, bruden torkar lyckotårar. Brudgummen trär ringen på sin hustrus finger. Paret svär varandra evig trohet.

När ett finländskt par gifter sig, är det ofta efter flera års samboende. Beslutet att gifta sig fattas sällan på stundens ingivelse. Paret kan ha gemensam bostad och barn tillsammans.

Efter lyckoruset kommer vardagen, till vilken kan höra sjukdomar, arbetslöshet, otrohet och ekonomiska problem. Eller så "växer man ifrån varandra", som man brukar säga. Paret börjar tala om skilsmässa eller den ena parten meddelar att nu räcker det.

En knapp tredjedel av alla äkta par skriver under skilsmässopappren i medeltal tio år efter vigseln. Av äktenskapen har ungefär hälften i det här skedet slutat i skilsmässa. Skilsmässorna har blivit vanliga och inställningen till både äktenskap och separation har samtidigt ändrat. Att ha skilt sig är inte längre en stämpel som följer med hela livet.

Äktenskapet ett samarbetsprojekt

På den tiden då våra far- och morföräldrar ingick äktenskap, talade man inte om parförhållandets kvalitet. Äktenskapet var på många sätt ett samarbetsprojekt, koncentrerat på familjeförsörjning. Forskaren Anneli Miettinen på Väestöliitto säger att man idag förväntar sig ömsesidig respekt, kärlek och stöd av ett äktenskap.

Å andra sidan är reaktionerna på stressfaktorer, som t.ex. rusningsår, alkohol- eller rusmedelsmissbruk och karriärfokusering, starkare än tidigare. Förut kunde äktenskapet hålla, trots att det kanske inte motsvarade förväntningarna, men nuförtiden är det möjligt att bryta upp.

Även kvinnornas emancipation har underlättat skilsmässorna. I dag är kvinnans identitet eller ekonomiska situation inte beroende av en man. Föräldraskapet delas på allt oftare, i stället för att barnen automatiskt blir med modern. Inställningen till otrohet har skärpts. Tidigare kunde man se genom fingrarna med otrohet, men numera kan det oftare än förut leda till skilsmässa.

En lycklig parrelation är inte ett lotteri

"Om man önskar en lycklig relation utan att desto mera definiera vad det betyder för en själv, då går det åt skogen. Relationen upplevs ofta som likadan som livet just då är. Så om läget är svårt, känns relationen negativ och tvärtom", säger parrelationsutbildaren Sari Liljeström från Kataja-Parisuhdekeskus ry.

Ändå tror hon att den nuvarande diskussionen om parrelationer är viktig. Vikten bör dock läggas på individens eget ansvar och val. Liljeström påminner om att en lycklig parrelation inte är en lott som bara andra drar.

"I en bra parrelation får man tillräckligt av saker man behöver för att även klara av de stunder då man inte får dem. Man upplever lycka genom att fokusera på det goda man får, och inte endast på det mindre goda."

År 2013 ingicks 25 119 äktenskap i Finland, medan antalet skilsmässor var 13 766. Enligt statistiken för året slutar det första äktenskapet i skilsmässa med 39 procents sannolikhet. Källa: Statistikcentralen

Lyckan finner du hos dig själv

Enligt parrelationsutbildaren Marianna Stolbow tror många att en annan människa hämtar lyckan med sig. Ur parrelationens synvinkel är denna tanke vilseledande och till och med förödande. Lyckan borde finnas i en själv, ingen annan kan ge den.

"Tanken att jag blir lycklig, om jag får 'honom/henne', är fel. Det är en orealistisk men beklagligt utbredd förväntan. Orsakerna till att man inte mår bra finns då hos den andra, och partnern blir då den som för med sig lycka, men även olycka", säger Stolbow.

I en parrelation måste man kommunicera öppet om egna förhoppningar och känslor, även otrevliga sådana. Om du berättar om sorger, rädslor och besvikelser, samlar du inte så lätt på saker som får dig att överväga skilsmässa. Även i en fungerande parrelation lönar det sig att ibland fråga sin partner: Hur mår du? Vad tynger dig? Vad är speciellt bra? Vad skulle du önska mer av?

Marianna Stolbow påminner om att öppenheten alltid måste vara ömsesidig. Den ena vill berätta om sina känslor utan att oroa sig för följderna, och den andra kan ta emot öppenheten utan att bli sårad, utan att själv såra eller använda sakerna i efterhand som vapen.

"Öppenheten är utgångspunkten och måste upprätthållas. Vi måste komma ihåg att vår make eller maka står vid vår sida varje dag i året absolut frivilligt. Därför måste man arbeta för att uppnå en god relation. Det är emellertid ett ganska trevligt arbete, för lönen för mödan är en öppen, klar och lyhörd relation", säger Marianna Stolbow.

Motsatsen attraherar

Parterna går in i relationen från olika utgångspunkter och kompletterar ofta genom sitt val av partner egenskaper de själva saknar. Vi väljer lätt vår motsats till partner, vilket leder till ett förbund mellan två mycket olika människor. I ett sådant förbund är svårigheten att förbli sig själv, men samtidigt respektera den andras olikhet.

"Resultatet blir ofta olyckligt, om den ena låter sig domineras av den andra. Detta kan leda till tankar på skilsmässa, då den dominerade parten vill ha sin frihet tillbaka. Även ett sådan problem kan dock lösas. Rollerna kan ändras, men båda parterna måste förstå situationen", konstaterar forskaren Heli Vaaranen från Väestöliitto.

Vaaranen påminner om att skilsmässan ska vara ett övervägt beslut och det sista alternativet. Ibland fattas beslutet i onödan och förhastat, men ibland är skilsmässan den enda rätta lösningen. En våldsam relation eller äventyrande av det egna eller barnens psykiska eller fysiska välbefinnande  är en orsak till att omedelbart be om hjälp. Om inga riskfaktorer föreligger, är det alltid skäl att försöka. Visserligen krävs en gemensam vilja att rädda parrelationen från båda parternas sida.

Skilsmässoseminariet har visat sig nyttigt i hanteringen av en skilsmässa, men det är tillrådligt att gå med i en skilsmässogrupp, även om man bara funderar på att skiljas.

Marianna Stolbow, som utvecklade det finländska skilsmässoseminariet, berättar att beslutet att skiljas i många fall inte fattas, om parrelationens grundmönster klarnar. Det visar sig då att den andra parten inte ensam är orsaken till alla problem. Kanske båda har bidragit till att situationen gått i lås. Det behövs två till att förstöra eller rädda en relation. Det viktiga för att lösa problem är att båda parterna är intresserade av saken och gör sitt bästa för att rädda relationen.

Det krävs två för tango

Men hur gå vidare då skilsmässobeslutet har fattats eller den ena parten meddelar att äktenskapet är slut? Så länge båda ännu vill försöka, är det även möjligt att lyckas. Om någondera beslutar att kasta in handduken, måste man bara godkänna situationen. Marianna Stolbow betonar att en bra skilsmässa föregås av diskussion och kräver att båda förstår vad som ledde till beslutet.

"Det är absolut viktigt ur bådas synvinkel att den som vill skiljas så mycket respekterar sin valda partner, att han eller hon berättar vad som brast i relationen", påminner Stolbow.

Enligt Heli Vaaranen visar undersökningarna att för att komma över en skilsmässa måste en person förstå varför någon vill lämna henne. Hon behöver tid att förhandla, tillfälle att be den andra komma tillbaka och tid att godkänna situationen. Det är bra att få en möjlighet att gottgöra de oförrätter man gjort och få förlåtelse för dem. Att gå igenom saker underlättar hanteringen av skilsmässan, trots att det inte går att fortsätta relationen.

Kom ihåg barnens bästa

Heli Vaaranen påminner om att barnen är en bra orsak att förbli tillsammans, men inte en tillräcklig orsak, om situationen är mycket inflammerad. Barnen lider av familjekonflikter, och allvarliga tvister skadar deras utveckling. En skilsmässa väcker ofta bitterhet och vrede hos vuxna, men i svåra situationer borde man komma ihåg att sätta barnens välbefinnande i främsta rummet.

Marianna Stolbow påminner om att föräldrarna är ansvariga för stämningen i hemmet. Den får inte vara hotfull eller kvävande på något sätt.

"Samarbetsföräldraskap kräver ett betydande mått av tålamod, smidighet, klokhet och god vilja. Det är inte lätt, men nödvändigt ur barnets synvinkel."

Nyfamiljerna är nu 53 000, dvs. nio procent av alla barnfamiljer. Cirka hälften av föräldrarna i nyfamiljerna är gifta med varandra och hälften är sambor. Källa: Statistikcentralen

Jonna Koponen, 35, studerande, Helsingfors

"Det kom som en chock för mig, när min man efter två års äktenskap meddelade att han ville skiljas, år 2012. Efter det sov han i vårt gemensamma hem en natt, samlade ihop sina saker och flyttade ut. Jag blev ensam kvar med vår lilla tvååring.

Spädbarnstiden hade varit tung för båda. Vi var trötta, och orkade inte satsa på vår relation. Ändå tänkte jag inte på skilsmässa som ett alternativ. Min man sa att han inte varit lycklig på en lång tid. Jag skulle ha velat tala om situationen och försöka, men han upplevde att vårt äktenskap var slut.

Vi gick några gånger på en parrelationsrådgivning, men där ville han bara komma överens om separationen.

Det som kändes värst var att det kom så oväntat. Vi hade kommit överens om att tala igenom och reda ut allt. Så hade vi fungerat i sju års tid när vi sällskapade. Vi hade redan tidigare haft kriser, men lyckats ta oss ur dem genom samtal. Jag tyckte vi kunde reda ut även svåra saker. Min man hade dock inte talat om sina skilsmässotankar, och inte berättat att han var olycklig.

Det kändes som om mattan hade ryckts bort under fötterna. Jag fick aldrig någon riktig förklaring till skilsmässan, eller en möjlighet att rätta till situationen. Själv hade jag just börjat se ljuset i slutet av tunneln, då barnet sov bättre på nätterna.

Till en början hade jag inga krafter. Mest oroade jag mig för hur jag skulle orka sköta barnet och hur min sorg skulle påverka henne. Jag grät hela tiden och hade ett stort behov av att tala med någon. Jag försökte få diskussionshjälp på flera håll, men det var juli och allting var stängt. Jag skrek åt min man i telefonen och talade i timmar med mina vänner. Jag lånade skilsmässoböcker från biblioteket och tog reda på hur man hanterar en separation.

Jag insåg emellertid att trots att allt kändes oöverstigligt just då, så skulle jag ta mig ur även den krisen. Senare gick jag på terapi och deltog i en skilsmässogrupp. Stödet från andra i samma situation och samtalen med yrkespersoner hjälpte.

Efter några veckor gick den värsta chocken över. Vännerna, stödet från de närmaste, motion och intressen underlättade sorgearbetet. Det var fint att se att jag även i en svår situation hade psykiska resurser. Jag tänkte igenom allting analytiskt och försökte vara helt ärlig mot mig själv och mina närmaste. Jag gav utlopp åt alla känslor. Ibland kunde jag gråta mitt på gatan.

Det har nu gått över två år sedan skilsmässan och framtiden har redan en längre tid sett ljus ut. En viktig sak har varit att lära känna och umgås med nya människor. I början skulle jag inte ha kunnat sällskapa på allvar, medan jag ännu höll på med att bearbeta min situation. Nu upplever jag så småningom att jag är redo för ett nytt förhållande, om den rätta personen kom emot.

Både min exmake och jag lever våra liv, men i allt som gäller vårt barn är vi i ofta i kontakt. Jag tycker att vi har lyckats dela på den gemensamma vårdnaden likvärdigt. Jag sörjer fortfarande över separationen, i synnerhet över vårt barns erfarenheter och tanken att familjen splittrats.

Men min egen identitet har förstärkts, och jag vet vad jag vill. Nu förstår jag att det i en parrelation är viktigt att möta och beakta den andra även i det dagliga livet.

Mitt bästa råd till personer som är på gränsen till skilsmässa är att även om det känns nästan omöjligt, lönar det sig att försöka se skilsmässan som början på något nytt. Med tiden blir det lättare, trots att det för tillfället är svårt. Ge dig tid att återhämta dig, tveka inte att be om hjälp. Barnen får inte blandas in eller användas för att hämnas. Gör ditt bästa för att få föräldraskapet att  fungera. Behärska dig, även om du blir fel behandlad. Sakerna ser troligen annorlunda ut senare. Kom ihåg att den andra säkert inte har det lätt heller, i en skilsmässa finns inga vinnare."

Övervägande

I den första fasen frågar man sig om skilsmässa är den enda lösningen. Denna fas kan vara i veckor eller i åratal. En del söker hjälp utifrån, andra fattar sitt beslut utan att tala om sina tankar för någon.

Kris

Att frigöra sig från ett gammalt parförhållande innebär att gå igenom sorg, vrede, frigörelsens smärta och rädsla för en ny livssituation samt lära sig känna sig själv och bli självständig. När man bearbetar känslor förstår man bättre vad man känner och varför, samt hur man kan gå vidare.

Bearbetad skilsmässa

I denna fas är separationen en del av den egna historien. Till den hör nåden med vilken vi ser på händelserna och de två parterna. Skilsmässan blir en värdefull erfarenhet, om känslorna har behandlats, eller bearbetats och lagts bakom sig. Då förbättras självkännedomen och självkänslan. Tilliten till de egna krafterna och den egna förmågan ökar.

Obearbetad skilsmässa

En skilsmässa ska alltid bearbetas, annars kanske man aldrig kommer över den.

Källa: Marianna Stolbow

I slutet av 2013 var finländarnas antal 5 451 270.

Av dem var:

• ogifta 2 600 823
• gifta eller i registrerat parförhållande 2 018 196
• frånskilda (som varit gifta eller levat i registrerat parförhållande) 543 544
• änkor/änklingar 288 707.

Källa: Statistikcentralen

Resultat av skilsmässoenkäten

Yhteishyvä.fi:s skilsmässoenkät gjordes i september–november 2014. 2 967 läsare deltog. 54 procent av alla frånskilda tog själv initiativet till separationen. De vanligaste orsakerna till skilsmässa är att kärleken tar slut, att man växer ifrån varandra, otrohet och olika värderingar eller livsåskådning.

De bästa sakerna efter separationen, topp 3:

• jag behöver inte längre bära upp en dålig parrelation 49 %
• jag får själv bestämma om mina egna angelägenheter 48 %
• min självkänsla har förbättrats 40 %

De tråkigaste sakerna efter skilsmässan, topp 3:

• ensamheten 35 %
• längtan efter sex och närhet 31 %
• försämrad ekonomisk situation 24 %

Läsarnas tips till skilda eller sådana som går i skilsmässotankar

"Stanna inte ensam med problemen. Tala med vänner och släktingar, eller sök professionell hjälp. Anklaga inte dig själv."

"Väg för och emot, och fråga dig om någonting kunde göras. Om du ändå ständigt mår dåligt, lönar det sig inte att tveka."

"Längta inte tillbaka till gångna tider, efter separationen ska du rikta blicken mot framtiden."

"Tänk över skilsmässan i lugn och ro. Ge de egna tankarna tid. Om ni skiljer er, gör det i sämja."

"Sök nya intressen och stöd dig på dina vänner. Var skonsam mot dig själv och bearbeta alla känslor – goda som mindre goda. Tiden läker såren."

LÄS MERA:

På Väestöliittos webbplats finns information om parrelationer och separation. Väestöliitto tillhandahåller även terapitjänster

Kataja-Parisuhdekeskus ry ordnar kurser och publicerar litteratur om parrelationer

Förbundet för mödra- och skyddshem har en webbplats, där du hittar information om skilsmässorådgivning och kontaktuppgifter till ställen som kan stöda vid separation

På Nettiturvakotis webbplats finns information om hjälp mot familjevåld