Internet Explorer -selainta ei enää aktiivisesti tueta. Suosittelemme käyttämään sivustoamme esimerkiksi Google Chrome tai Mozilla Firefox -selaimilla.

Släkten är värst

Teksti:
Tiina-Mari Haka
Asiantuntija:
pari- ja seksuaaliterapeutti Anja Saloheimo, Väestöliiton Perheverkko, erityistason seksuaaliterapeutti Kirsi Porras, Väestöliiton Nuorten seksuaaliterveyden osaamiskeskus ja auttavien puhelin- ja nettipalvelujen päällikkö Tatjana Pajamäki, Mannerheimi...
Kuvat:
SOK
Julkaistu: 18.6.2014
|
Muokattu: 31.8.2020
Man kan inte välja sina släktingar, men finns det något man kan göra om relationen knakar i fogarna? Två experter besvarar läsarnas frågor om till exempel pengar eller alkohol.

Hur kommer man överens om användningen av en gemensam stuga?

"Jag och mina syskon har en stuga som vi har ärvt av våra föräldrar, men vi har svårt att komma överens om spelreglerna. Jag anser att alla bör ta lika stort ansvar för underhållet av stugan. I dag sköter min man och jag nästan hela underhållet, medan mina syskon använder stugan utan att fråga hur de kan delta i arbetet. Syskonen vill inte diskutera användningen av vår gemensamma stuga och de anser att jag är gnällig och vill lägga beslag på stugan."

Professor Kimmo Jokinen, som är forskare på familjeforskningscentret vid Jyväskylä universitet, svarar:

"Syskonförhållandet är i allmänhet det längsta förhållandet i en människas liv. Förhållandet kan vara varmt eller kyligt, men det omfattar ofta starka och ibland motstridiga känslor. Blodsbandet ger en stark bindning mellan syskonen, men väldigt stora skillnader i värden och vanor kan bränna broarna.

Ni har olika förhållanden till den gemensamma stugan och ni bör respektera varandras minnen och önskemål. Om ni är osams om arbetsfördelningen bör ni anteckna vad som behöver göras och vem som ansvarar för vad. Klara och tydliga spelregler underlättar användningen av den gemensamma stugan.

Om ni inte kan komma överens och meningsskiljaktigheterna hotar syskonförhållandet lönar det sig att överväga avyttring av stugan."

Hur får vi barnens morföräldrar att respektera våra uppfostringsmetoder?

"Min svärmor respekterar inte familjens regler. Vi har lärt våra barn att veckans godisdag är lördag och att de inte får äta godis under resten av veckan. Barnens mormor accepterar inte detta, utan hon bjuder barnen på godis i smyg. Hon vill säkert inget illa, men hon borde respektera våra regler och uppfostringsmetoder. Jag vill inte ta upp frågan med min svärmor och min fru undviker också ämnet."

Par- och sexualterapeut Anja Saloheimo från Väestöliitto svarar:

"Din fru bör nog diskutera problemet med sina föräldrar. Diskussionen bör föras i konstruktiv anda och utan förmaningar. Man kan inleda diskussionen med att konstatera hur viktiga morföräldrarna är och be dem stöda uppfostran av barnen.

Om diskussionen kan leda till en allvarlig konflikt med morföräldrarna kan det löna sig att ompröva godisregeln."

Hur hanterar man en negativ släkting?

"Min mor är en mycket negativ människa som sprider olust i sin omgivning. Hon kritiserar min man i hårda ordalag, hon blandar sig ständigt i våra liv och hon baktalar mina släktingar som jag har ett mycket gott förhållande till. Om jag inte vill träffa min mor tycker hon synd om sig själv och beskyller mig för otacksamhet och själviskhet."

Professor Kimmo Jokinen, som är forskare på familjeforskningscentret vid Jyväskylä universitet, svarar:

"Man kan inte välja sina föräldrar och vi är alla olika. Vuxna människor kan själva välja hur mycket de vill umgås med sina föräldrar. Om en förälder förgiftar tillvaron bör man nog undvika alltför frekvent kontakt.

Det lönar sig alltid att upprätthålla ett respektfullt förhållande till sina föräldrar, men man behöver inte acceptera allt. I det här fallet torde en öppen diskussion leda till att frågeställarens mor blir sårad. Den bästa lösningen är nog att fråga sig själv hur mycket man orkar och vill träffa sin ansträngande släktning."

Hur kommer man överens om uppfostringsprinciperna med sin maka/make?

"Min man och jag har olika syn på uppfostran. Min man, som är överförsiktig och sträng, förbjuder ofta barnen att leka. Jag anser att lek och stoj utvecklar barnen. Jag har försökt diskutera problemet med honom, men alla försök leder till gräl och osämja. Han anser att jag är för slapphänt i uppfostringsfrågor."

Par- och sexualterapeut Anja Saloheimo från Väestöliitto svarar:

"Visa inte era meningsskiljaktigheter för barnen. Om ni har svårt att diskutera problemet kan ni vända er till en par- eller familjeterapeut. Uppfostringsprinciperna, som ofta härstammar från den egna barndomen, kan vara svåra att rucka på.

I det här fallet måste nog vardera parten vara beredd att kompromissa. Undvik att beskylla varandra och försök hålla enad front gentemot barnen trots att ni har olika syn på uppfostran."

Hur hanterar man släktingars alkoholproblem?

"Jag stod ut med min alkoholiserade far i flera år, men i fjol rann bägaren över och jag valde att bryta kontakten med honom. Alkoholen har alltid varit starkt närvarande i min fars släkt och många av mina släktingar uppträder berusat till och med inför barnen. Jag tolererar inte sådant beteende. Min bror, som är gudfar till mitt barn, är alltid så berusad på fester att jag skäms. I vår släkt talar man inte om känsliga saker och min fars alkoholism har alltid varit tabubelagd. Jag vill inte bryta kontakten med mina släktingar, men jag vill inte heller att deras alkoholproblem blir en del av min familjs vardag."

Professor Kimmo Jokinen, som är forskare på familjeforskningscentret vid Jyväskylä universitet, svarar:

"Alkoholmissbruk upphör i regel inte av sig självt och därför lönar det sig att diskutera problemet.  Det är mycket vanligt att storkonsumenten inte inser problemet och tar illa upp av att man påpekar missförhållandet. I allmänhet behöver man experthjälp för att komma till rätta med missbruksproblem.

Om släktingarna är storkonsumenter av alkohol och de inte är beredda att minska sitt drickande kan man komma överens om att inte förtära alkohol när barnen är närvarande. Om man har en gemensam stuga lönar det sig att komma överens om användningen så att barnen inte behöver se sina berusade släktingar."

Hur hanterar man penningproblem hos makans/makens släktingar?

"Min svåger har lånat stora penningsummor av min fru och mina svärföräldrar utan att betala tillbaka sina skulder. Han har aldrig pengar och han deltar aldrig i anskaffningarna till den gemensamma sommarstugan eller i andra gemensamma utgifter. Han har varit arbetslös en längre tid, men han ändrar inte sina konsumtionsvanor. Min fru accepterar inte att jag kritiserar hennes bror och hon tycker att jag är hjärtlös och kall."

Professor Kimmo Jokinen, som är forskare på familjeforskningscentret vid Jyväskylä universitet, svarar:

"Penningproblem är en ständigt återkommande fråga i många familjer. Det är ofta svårt att diskutera problemet utan att såra någon. Det är i regel bättre att genast dela gemensamma räkningar än att låta någon lägga ut pengarna för senare återbetalning.

I det här fallet måste maken respektera sin frus känslor – hon har säkert en annan syn på problemet än han. Ett parförhållande medför alltid en relation till makans/makens släktingar, vilket kan leda till spänningar. Partnerns familj kan ha andra vanor än de egna, vilket innebär att man måste vara beredd att kompromissa i olika frågor. Om partnerns familj har andra seder än de man är van vid bör man se det som en berikande tillgång och en möjlighet att få uppleva något nytt."