Skön mot huden

Så gott som alla finländska kvinnor har ägt och burit en lamatröja (laamapaita). Tam-Silks fabrik i Kangasala tillverkar cirka 40 000 lamatröjor av bomull per år.

Lamatröjan har inget att göra med det sydamerikanska klövdjuret lama, utan plagget har sannolikt fått sitt namn av sin uppfinnare doktor Johann Lahmann som utvecklade det som värmande mellanställ för tyska soldater i första världskriget.

Tam-Silks verkställande direktör Riikka Saikkonen vet inte hur och varför lamatröjan infördes i företagets produktsortiment.

"Hur som helst – plagget som ursprungligen utvecklades för herrar blev småningom ett utpräglat damplagg", säger hon.

Underkläder för damer

Tam-Silk, grundades i hjärtat av textilindustristaden Tammerfors för 91 år sedan. Tam-Silk har tillverkat de ribbstickade lamatröjorna åtminstone under hela den tid som företaget har verkat i Kangasala, det vill säga sedan fabriken flyttade hit från Hämeenpuisto i Tammerfors i början av 1960-talet.

I dag sysselsätter Tam-Silk ett tjugotal  personer, men på 1970-talet var antalet anställda nästan hundra. Efterfrågan på inhemska plagg var betydligt större än i dag eftersom de asiatiska lågprisprodukterna ännu inte hade nått västvärlden.

"Dagens konsumenter är beredda att betala lite mer för inhemska varor än för importerade, men prisskillnaden får inte vara för stor", säger Riikka Saikkonen.

"Konsumenterna vill ha traditionella lamatröjor med spetskant."

Som en tidsresa

De stora stickmaskinerna och de tjocka garnrullrana för tankarna till avancerade ljuskronor. Maskinernas tusentals nålar producerar vitt bomullstyg som leds ner i en behållare.

Lamamaskinen producerar tyg för en sats undertröjor per dag. När behållaren, "byttan", är full slår operatör Johanna Porvali av maskinen, klipper av bomullstyget och drar ut det ur behållaren.

Hon viker tyget till en cirka tio kg:s hög och inspekterar samtidigt att det inte har hål eller oljefläckar. Med över 30 års erfarenhet berättar hon att tråden ibland går i knut och att nålarna kan brista.

"Då händer det nog att jag undslipper mig en och annan svordom, men ingen hör mig eftersom jag jobbar ensam vid maskinen", säger Johanna Porvali med ett skratt.

Tyget läggs i en vagn och transporteras till syavdelningen på övre plan. Avdelningens tunga dörr är som en port till en förgången tid: I syavdelningen med orangefärgade blomdraperier ligger tyghögar på varje bord. Varje fabrikssymaskin har olika knäppande ljud.

"Arbetet på syavdelningen har inte förändrats mycket under de gångna åren", säger skärare Soili Juutilainen.

Made in Finland

Juutilainen skär tyget i en meter långa bitar. Bitarna läggs i högar om 25 stycken, var­efter de skärs i tröjform av en vertikal skärare. När lamatröjornas delar är färdiga sys de ihop med overlock­maskin.

Raili Rasinen syr samtidigt fast en skötsellapp i vänstra axelsömmen. På lappen, som bland annat anger att plagget bör tvättas vid + 60 °C, finns den i dag ovanliga märkningen Made in Finland. Lamatröjan tillverkas från början till slut i Finland.

Spetsen är ett måste

Ett av arbetsmomenten är särskilt centralt – plagget skulle inte vara en äkta lamatröja utan sin spetsprydda halsöppning. Tam-Silk har på prov tillverkat kortare serier med kantband i stället för spets.

"De har inte rönt någon större framgång. Konsumenterna vill ha  traditionella lamatröjor med spetskant", säger Riikka Saikkonen.

När lamatröjan är färdig kontrollerar Sinikka Auranen att plagget i alla avseenden uppfyller de stränga kvalitetskraven.

Därefter viker hon tröjan så att den nätt och jämnt ryms i försäljningsförpackningen.

Under Sinikka Auranens 43 år hos Tam-Silk har över fyra miljoner plagg, varav en fjärdedel lamatröjor lämnat fabriken i Kangasala. Hon har egentligen aldrig reflekterat över lamatröjans stora popularitet.

"Tja, tröjans popularitet beror nog på att den är så varm och  skön mot huden," avrundar Sinikka Auranen.