Samarbetes nya kolumnist Anna Perho: "Det är roligt att få veta hur skickliga kockar tillagar flytande oliver"

26.1.2018
0 betyg
Anna Perho

Vissa kokböcker bläddrar Anna Perho i bara för nöjes skull.

Som barn bläddrade jag ofta i en tjock kokbok med stora bilder i färg. Som brukligt på 1970-talet innehöll recepten maffiga aladåber, paté-plankor garnerade med burkärter samt banan. Massor med banan.
Få av rätterna tilltalade mig som främst gillade siskonkorvsoppa.
Få av rätterna tilltalade mig som främst gillade siskonkorvsoppa.
 
Medan jag tittade på bilderna brukade jag leka att jag var en elak barnhemsföreståndare som tvingade barnen att äta aladåb och bröd med ansjovis och banan. Mina små-bröder som fick spela de föräldralösa barnen rullade sig längs golvet av avsky när jag berättade för dem vad det skulle bli för mat.
 
Min egen karriär i köket inledde jag med hjälp av ett riktigt klassiskt verk, boken i huslig ekonomi från högstadiet (med knapphändiga illustrationer och informativa lögner, som till exempel att lingon är "ett mycket godare mellanmål än glass eller choklad som innehåller onödigt mycket socker" – som om något barn någonsin skulle ha trott på denna smörja).
Min man slänger vad som helst i grytan och förlitar sig på att köksguden sköter resten.
Jag använder fortfarande kokböcker när jag lagar mat. Jag följer recept som utarbetats av proffs och är i en ständig konflikt med min man, som slänger vad som helst huller om buller i grytan och förlitar sig på att köksguden sköter resten.
 
Vissa kokböcker bläddrar jag i bara för nöjes skull. Det är roligt att få veta hur skickliga kockar tillagar flytande oliver eller hallonkorall, lite på samma sätt som att någon forskar i sin hunds släkt eller sätter sig in i hur man renoverar en segelbåt.
 
Det finns dock en bok som jag vill lyfta fram lite extra: Hett av Bill Buford. Den är egentligen ingen kokbok alls, utan ett slags arkeologisk undersökning i kokkonstens rötter. Buford börjar sin undersökning på en av New Yorks finaste restauranger, men hamnar i Italien där han råkar ut för de mest fantastiska köksäventyr bland annat hos en slaktare som ständigt citerar Dante.
 
Bufords text ger en inblick i kokkonstens djupaste väsen: även om världen förändras används salt för att förstärka smaken och socker för att bryta syran från årtusende till årtusende. Handen som knådar degen är en del av en berättelse som är mycket större än individen själv, kökets outsinliga hetta.

Få av rätterna tilltalade mig som främst gillade siskonkorvsoppa.

Kolumnisten Anna Perho är enligt egen utsago en allvetande hemmakock som alltid har kapris och gin i kylskåpet.

Lue Yhteishyvän kaikki kolumnit.

 

text
foto Jouni Harala
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5