Pensionär och au pair

23.9.2015
1 betyg

Eira, 69, och Raija, 64, ansåg att det aldrig är för sent att erövra världen. Sagt och gjort – de tuffa damerna reste ut i stora världen som au pair-mormödrar.

Matilda, Eira Tajanen och Lilja

Eiras uppgift i Oxford var att leka, läsa och umgås med barnen. Matilda, 1,5, och Lilja, 3, var särskilt förtjusta i läkarlekar.

Eira Tajanen, 69, Vanda:

"Det fanns ingenting som band mig till ­Finland. Jag är frånskild och mina föräldrar är borta. Jag har en vuxen dotter och en dotterdotter, men de bor utomlands. 

Jag gick i pension förra våren när jag hade fyllt 68 år. Om jag inte hade läst tidningsartikeln om au pair-mormödrar hade jag förmodligen fortsatt jobba några år till. Artikeln väckte min nyfikenhet. Eftersom mitt arbete som försäljningschef hade hållit mig fullt sysselsatt kände jag en viss oro inför pensioneringen. 

Jag fick höra att två familjer i Oxford i England sökte en gemensam au pair. Kvinnorna är från Finland medan deras män är britter. Parens gemensamma önskemål var att deras barn skulle höra och lära sig finska. Jag träffade mödrarna och deras barn när de besökte Finland. Vår personkemi stämde väl överens och vi beslöt att gå vidare. Jag tog flyget till London, där jag möttes av den ena familjen. Det kändes nästan som att komma hem.   

Jag tror att mitt tidigare arbete som försäljningschef hjälpte mig att komma till rätta – jag var van vid att träffa människor, nya miljöer var vardagsmat och jag hade bott en stor del av mitt liv på hotell. Eftersom jag hade bott ensam flera år innebar den nya situationen ändå en viss omställning. För en yngre au pair är omställningen säkert lättare.

Min värdfamilj, alltså den familj som jag bodde hos, har en dotter Lilja som var tre år gammal när det begav sig. Jag skötte och passade henne några dagar i veckan och vid behov på kvällarna. Jag besökte regelbundet den andra familjen vars dotter Matilda var ett och ett halvt år gammal. Jag arbetade sammanlagt 30 timmer per vecka. Städning ingick inte i mina egentliga arbetsuppgifter, men eftersom jag tycker om att städa hjälpte jag ofta till även med den sysslan. 

Jag gjorde klart för både mig själv och familjerna att jag, trots att jag ville ha ett gott och nära förhållande till barnen, inte ville ta deras mor- och farföräldrars plats. Min roll var att fungera som en trygg och engagerad vuxen i barnens vardag. Den varan kan nog ingen få för mycket av. 

Barnen, deras föräldrar och jag kom väl överens från första stund. Känslan av samhörighet och  tillit visade sig bland annat de morgnar jag besökte Matilda – när jag steg in genom dörren och sade god morgon rusade den glada flickan fram till mig och gav en bamsekram. Hon bubblade på, men det var bara jag som förstod vad hon ville säga.

När Lilja kom hem från dagis sprang hon genast uppför trapporna och kastade sig i min famn. "Kan du läsa något för mig, Eira?", brukade hon säga.

När man närmar sig sjuttio år behöver man en motvikt till arbetet. Man har helt enkelt inte lika mycket ork som förr. Jag var knappt femtio år gammal när jag blev mormor. Dessutom är ansvaret särskilt stort när man sköter andras barn – jag vågade inte lämna Lilja eller Matilda utan uppsikt en enda stund. 

Jag älskar att läsa och motionera. Under au pair-tiden i England deltog jag aktivt i en motionsklubb – vi simmade, gymnastiserade, badade bastu och tog långa promenader i naturen. Jag träffade många finländare, men ingen i min egen ålder.

Oxford har mycket att erbjuda. Det var en sann upplevelse att vandra omkring mellan de gamla byggnaderna och känna historiens vingslag. Jag kände till en stor del av husen från TV och på mina strövtåg i staden kunde jag besöka ställen där bland annat kommissarierna Morse och Lewis hade varit. 

Jag beundrar den brittiska hövligheten och ­vänligheten: Om en ungdom av misstag stöter till en på gatan ber han eller hon om ursäkt, i bussarna hälsar man på varandra, i affärerna pratar expediterna vänligt med kunderna... Vi har nog mycket att lära oss av britterna!

Jag var lite för optimistisk ifråga om temperaturförhållandena i England. Jag föreställde mig att vintern är mild och att våren kommer tidigt. Pyttsan! Det var så svalt inomhus att jag frös trots att jag var klädd i tröja och yllesockor. Engelsmännen är vana vid att sova i fuktiga lakan, men det var inte jag.

Jag lärde mig mycket om mig själv under vistelsen i England: Jag anpassade mig snabbt till värdfamiljens vegetariska diet trots att magen sade ifrån ibland, jag insåg att man inte behöver laga sig fin och representativ för att bli accepterad och jag njöt av tillvaron också när jag utförde mina sysslor med ett litet barn i famnen och kläderna nedsölade av mat och spyor.

När det var dags att ta farväl och åka hem var det svårt att skiljas från barnen och deras föräldrar. Jag mår bra och vill gärna uppleva äventyret på nytt. Nu söker jag en värdfamilj i södra Frankrike – jag längtar redan efter att åka till något vackert och varmt ställe."

"Barnen, deras föräldrar och jag kom väl överens från första stund."

Raija Partanen

Raija Partanen reser till Kina som au pair för femte gången i ordningen. "Kina är ett fascinerande och vänligt land, men det gäller att se upp för luftföroreningarna", säger hon. Bilden togs i Finland förra sommaren.

Raija Partanen, 64, S:t Michel:

"Min första au pair-vistelse inföll sommaren 2012. Jag fick syn på en tidningsannons i vilken en familj i Shanghai i Kina sökte en au pair-hjälp till sina två flickor. Jag hade turen att få jobbet i tuff konkurrens med tiotals andra personer. Familjen var mycket nöjd med min insats och bad mig ställa upp igen. Jag jobbade fyra gånger som au pair i Shanghai och nu är jag på väg till Hongkong dit min värdfamilj har flyttat. 

Det hela började med en obetvinglig längtan efter att resa utomlands. Au pair-arrangemanget gav mig den möjligheten. Fastän jag såg fram emot vistelsen hade jag en klump i halsen när planet lyfte. De senare gångerna, när jag redan kände familjen, var det betydligt lättare. 

Dörren till mitt rum har alltid stått öppen. Till en början frågade flickorna, som då gick i lågstadiet, snällt om de fick stiga på. Deras mor hade bett dem låta mig vara i fred när jag var i mitt rum. Jag påpekade att jag nog säger till om jag vill vila och vara ostörd.    

Till mina uppgifter som au pair hör att laga mat och sköta hushållet. Min värdfamilj, liksom de flesta andra utlänningar i Kina, har en hemhjälp som bland annat städar. Jag hinner pusta ut mellan varven nästan varje dag.   

Eftersom jag är morgontrött känns det ibland tungt att stiga upp klockan 5.50. Jag väcker barnen, lagar frukost och följer de små liven till skolbussen klockan 7.00. Skoldagarna i Kina är långa och barnen kommer hem först strax före klockan 16. Läxläsningen, som tar ett par timmar i anspråk, lämnar inget utrymme för fritidsaktiviteter på vardagarna.  

Jag fungerar också som språk­polis – min uppgift är att se till att barnen inte blandar engelska och finska. Familjen har bott så länge i Kina att barnens finska måste vårdas. Under veckosluten umgås vi och gör små utfärder tillsammans.

Under tiden i Shanghai bodde vi på 47:e plan i en skyskrapa i ett så kallat compound-område, vilket är ett bostadsområde för utlänningar. I vårt område fanns bland annat en liten restaurang, ett klubbhus, en pool, ett gym, en bowlinghall och en bordtennislokal. Bordtennis eller pingpong är Kinas nationalsport. Jag hade inte behövt avlägsna mig från compound-området, men jag ville naturligtvis se så mycket som möjligt när allting var nytt för mig. 

Numera håller jag mig helst hemma. Vardagssysslorna ger mig all den motion jag behöver. Jag klarar mig utmärkt med min köksengelska och jag har också lärt mig lite kinesiska.

Jag tilltalas av motsatserna och harmonin mellan gammalt och nytt i Kina. Landet bjuder på bland annat flera tusen år gammal kultur, byggnader från kolonialtiden, gamla slitna bostadsområden och nya toppmoderna kvarter. 

De fickpengar man får som au pair täcker de dagliga utgifterna. Eftersom både Shanghai och Hongkong är verkliga shoppingparadis kan jag ändå inte låta bli att handla bland annat presenter.

Jag har inga egna barnbarn och därför har au pair-barnen blivit en viktig del av mitt liv. Jag stortrivs med att fungera som flickornas reserv­mormor. De stora kramarna och de värmande orden "Raija, vi älskar dig" är guld värda. 

Jag har alltid varit barnkär och innan jag fick mitt eget efterlängtade barn umgicks jag mycket med mina syskonbarn. Au pair-flickorna, som är lika gamla som mina syskons barnbarn, har blivit kära familjemedlemmar. Jag har lätt för att fästa mig vid människor, men jag kunde aldrig ana att vi skulle komma varandra så nära. 

Min familj och mina vänner har ställt sig odelat positivt till mitt "stora äventyr". De upplever mitt tilltag att resa till andra sidan jordklotet för att passa barn som modigt.  Jag har aldrig fått negativa kommentarer, men jag har nog sett ett och annat höjt ögonbryn. Jag har inte stött på fördomar här hemma och naturligtvis inte i Kina där olika generationer har tagit hand om varandra sedan urminnes tider."

"Jag jobbade fyra gånger som au pair i Shanghai och nu är jag  på väg till Hongkong."

Eiras och Raijas tips

  • Lär dig landets språk och/eller engelska.
  • Åk iväg med öppet sinne. Man kommer långt med nyfikenhet och genuint intresse.  
  • Var flexibel och respektera värdfamiljens vanor.
  • Genom att göra upp ett skriftligt avtal om bland annat arbetstiderna, ersättningen och skyldigheterna undviker man problem.

 

Låter det  intressant?

  • Kontrollera landets visumbestämmelser. Australien och USA beviljar inte personer över 50 år arbetsvisum. Länderna i Europa är i allmänhet lättillgängliga för den som vill jobba som au pair. 
  • Välj en svensk- eller finskspråkig familj om du inte har goda språkkunskaper.  
  • Au pair-jobb är i regel 9–12 månader långa.
  • Värdfamiljen betalar resan och erbjuder ett eget rum och förplägnad. Ersättningen utgörs av fickpengar som täcker de nödvändigaste utgifterna.  
  • Genom att anlita en au pair-organisation försäkrar du dig om att värdfamiljen följer reglerna. Vid behov tillhandahåller organisationen en stödperson.   
  • Organisationen Nordic Nannies förmedlar äldre au pair-personer. Du kan också söka en värdfamilj via bland annat Facebook och olika diskussionsspalter.
  • Ha tålamod. Äldre au pair- personer är inte lika eftersökta som yngre, men det finns familjer som vill ha en äldre person med livserfarenhet.
Text:
Foto: Nina Dodd och Rami Marjamäki
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5