Pengar kan splittra familjen

24.4.2015
0 betyg
Pengar kan splittra familjen

Syskon som grälar om arv, föräldrar som gynnar något av sina barn, släktingar som är ute efter pengar... Egendom och förmögenhet kan ge upphov till gräl och osämja inom familjen. Tre läsare berättar om sina upplevelser.

Brutna band

"Det hela började med en tomt som min mor ägde. Vi var fem barn. Mor sålde tomten till vår äldsta bror för ett nominellt belopp i syfte att kringgå arvsskatten.

När mor gick bort blev det gräl om hennes kvarlåtenskap. Min bror, som hade fått köpa tomten, var envis och vägrade diskutera med oss andra. Jag var till och med beredd att frånsäga mig mitt arv för att undvika osämja, men min brors totala omedgörlighet fick mig att tänka om. Arvet efter min mor fördelades slutligen av så kallade gode män. 

Tomtaffären behandlades i både tings- och hovrätten. Enligt domarna var tomtöverlåtelsen ett skattepliktigt förskott på arv. Min bror ålades att betala ersättning till sina syskon, men vi ville inte ha någon kompensation för tomten.

Grälet ledde till att banden mellan min bror och mig bröts. Till en början var jag också osams med en syster som försvarade vår äldre bror, men nu har vi försonats.

Det har gått flera år sedan händelsen, men jag har fortfarande ingen kontakt med min äldre bror. Om jag råkar träffa honom när jag besöker mina barndomstrakter hälsar vi bara kort på varandra.

Det är både sorgligt och frustrerande att pengar kan bryta syskonband – före grälet hade min äldre bror och jag ett mycket gott förhållande. Nu är det tyvärr för sent att försonas eftersom förhållandet mellan oss har inflammerats ytterligare. Jag har ingen kontakt med min brors barn, men min vuxna dotter har kontakt med sina kusiner. Vårt gräl har till all lycka inte skadat förhållandet mellan barnen.    

Föräldrar borde inte dela ut sin egendom på förhand och om de gör det borde alla barn få lika mycket. Eventuella transaktioner borde dokumenteras med tanke på den framtida bouppteckningen."

Man, 60 år 

"Vårt gräl har till all lycka inte skadat förhållandet mellan barnen." 

Mor och moster osams

"För några år sedan köpte min moster, som också är min gudmor, ett mögelskadat hus av dödsboet. Enligt min mor utnyttjade hon situationen för att komma över huset till underpris. Eftersom min moster hjälpte oss att bli av med det mycket svårsålda huset kan jag inte hålla med min mor.

Nu har min gudmor renoverat huset, vilket har ökar min mors bitterhet ytterligare. Enligt min mor har hennes syster fått sin del av barndomshemmet två gånger. I bakgrunden finns också tidigare osämja – min mor och moster har haft olika åsikter om både det ena och det andra ända sedan barndomen.  

Grälet har lett till att min mor och moster inte har någon kontakt med varandra och om de träffas på till exempel ett släktmöte undviker de varandra. I sommar fyller min mor jämna år, men min moster har redan meddelat att hon inte tänker dyka upp. Hon har försökt tala min mor till rätta flera gånger utan att lyckas.

Jag står både min mor och moster nära och till en början upplevde jag att jag befann mig mellan två eldar. Fastän jag upprepade gånger påpekade att jag inte är part i grälet iakttog min mor mitt umgänge med min moster – hon ville veta på vems sida jag står.  

Jag sörjer över de gamla kvinnornas osämja och tycker att de kunde glömma gammalt groll och bli vänner på nytt.  

Vissa beteenden har en tendens att gå i släkten och därför kommer jag att vara mycket observant på och värna om mitt och min systers förhållande."

Kvinna, 49 år 

"Enligt min mor har hennes syster fått sin del av barndomshemmet två gånger."

Styvbarnets roll

"Under hela mitt liv har jag fått uppleva hur det känns att vara styvbarn. Jag har aldrig grälat med någon, men jag har fått utstå mycken smärta.

Jag föddes på 1940-talet som dotter till en ogift mor. När jag var ett par år gammal gifte min mor sig med en äldre man. De fick tre gemensamma barn.

På jularna fick mina halvsyskon många julklappar av sina släktningar. Jag brukade få ett paket av min mor och ibland ett av min gudmor. Jag trodde att jag hade varit elakare än mina syskon och jag kände mig utanför. Min styvfar och hans släktingar lät mig förstå att jag inte hör till familjen.  

Som barn betraktade mina halvsyskon mig som sin syster, men när jag var tjugo år gammal och min styvfar gick bort fick jag inte delta i arvsskiftet.

När min mor gick bort var jag fyrtio år gammal. Hon lämnade efter sig ett hus som mina halvsyskon började gräla om. Jag orkade inte engagera mig i deras tvister, utan nöjde mig med några av min mors möbler och föremål.

Mina halvsyskon har också ärvt sina fastrar. Jag vet inte vad och hur mycket de har fått, men ibland har jag nog känt ett sting av avund. Jag ärvde ingenting av min biologiska far eftersom jag inte officiellt var hans barn.

Jag vet att min historia inte är unik. Till all lycka är jag positivt lagd – jag är inte bitter trots att mitt liv har präglats av utanförskap."

Kvinna, 67 år

"Jag nöjde mig med några av min mors möbler och föremål."

Undvik gräl om pengar

  • Diskutera penningfrågor – de är inte tabubelagda.
  • Skona dina arvingar – gör upp klara anvisningar om din kvarlåtenskap.
  • Vid behov kan och bör barnen diskutera arvsfrågor med sina föräldrar. Det är viktigt att alla syskon deltar i diskussionen.  
  • Var öppen, ärlig och rättvis i penning- och arvsfrågor.
  • Ge arvingarna lika möjligheter att förvärva egendom ur dödsboet.  
  • Behandla barnen i en ombildad familj jämlikt.
  • Innan något av syskonen förvärvar egendom ur dödsboet lönar det sig att låta flera experter värdera kvarlåtenskapen.
  • Ha inte för höga förväntningar på kommande arv – det lönar sig att bygga upp sin ekonomi själv. 
Expert:
Text: Tiina Suomalainen
Illustration: Tuomas Ikonen
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5