Brännässlorna sticker fram bakom buskarna. Gården lyser vit av vitklöver och på dikesrenen växer kirskål och mjölkört. På vägkanten är det lätt hänt att man fastnar i stenbärens revor.
Kaisa Vermasheinä leder en grupp på knappt tio personer in i den gröna och prunkande trädgården, där man fortfarande känner fukten efter regn. Ute i den fridfulla naturen blir man påmind om yttervärlden endast genom bruset av flygplan som landar på Helsingfors-Vanda flygplats.
Vermasheinä böjer sig ned och bryter med sina bara händer av en liten brännässla. Hon förklarar att man ska greppa bladen medhårs, då får man inte blåsor på fingrarna av brännhåren.
"Den här känner säkert alla igen. Brännnässlans gröna delar är bäst som späda. På sensommaren kan man sedan använda fröna", säger Vermasheinä.
"Kan man använda de här?" frågar Seija Rouhinen och visar upp en växt som hon håller i handen.
"Inte riktigt ännu. Man kan samla frön, när blomställningarna hänger i stjälkens riktning", säger Vermasheinä.