Internet Explorer -selainta ei enää aktiivisesti tueta. Suosittelemme käyttämään sivustoamme esimerkiksi Google Chrome tai Mozilla Firefox -selaimilla.

På jakt efter vilda smaker

Teksti:
Tuomo Tarvas
Kuvat:
SOK
Julkaistu: 25.5.2015
|
Muokattu: 31.8.2020
Hur skulle det smaka med en portion vitklöver, maskros eller mjölkört? Den läckra smaken hos vilda örter i trädgården och skogen överraskade en grupp urbana naturälskare.

Brännässlorna sticker fram bakom ­buskarna. Gården lyser vit av vitklöver och på dikesrenen växer kirskål och mjölkört. På vägkanten är det lätt hänt att man fastnar i stenbärens revor.

Kaisa Vermasheinä leder en grupp på knappt tio personer in i den gröna och prunkande trädgården, där man fortfarande känner fukten efter regn. Ute i den fridfulla naturen blir man påmind om yttervärlden endast genom bruset av flygplan som landar på ­Helsingfors-Vanda flygplats.

Vermasheinä böjer sig ned och bryter med sina bara händer av en liten brännässla. Hon förklarar att man ska greppa bladen medhårs, då får man inte blåsor på fingrarna av brännhåren.

"Den här känner säkert alla igen. Brännnässlans gröna delar är bäst som späda. På sensommaren kan man sedan använda fröna", säger Vermasheinä.

"Kan man använda de här?" frågar Seija Rouhinen och visar upp en växt som hon håller i handen.

"Inte riktigt ännu. Man kan samla frön, när blomställningarna hänger i stjälkens riktning", säger Vermasheinä.

En smak som påminner om morot

Vermasheinä leder en utflykt för att samla vilda örter i Korso i Vanda. Deltagarna är denna gång Helsingforsbor från ett matandelslag i Hertonäs. Andelslaget hyr en åker cirka en kilometer här­ifrån.

Under de senaste åren har det blivit allt populärare att samla vildörter, delvis därför att vilda grönsaker anses vara naturens egen supermat. Utöver den fräscha smaken har de många väl­görande beståndsdelar, såsom oxidanter, vitaminer och spårämnen. Och när man samlar örter rör man sig i naturen, vilket piggar upp både kropp och själ.

Vermasheinä, som studerar till naturresurs­producent, leder gruppen vidare.

"Är det någon som känner till kirskålen?"

"Tyvärr! Vår trädgård är full av den", suckar Claire Federer-Rahkonen från Vanda.

"Det lönar sig ändå att smaka på den. Den unga kirskålens stjälk smakar som färsk morot", säger Vermasheinä.

"För en utflykt räcker det med en luftig, stor korg och en sax."

Identifiera först, samla sedan

Seija Rouhinen från Helsingfors beslutade sig för att delta i örtutflykten, för hon vill lära sig nytt om sådana växter som hon känner till. Hon förberedde sig för utflykten genom att klä sig ändamålsenligt i långbyxor och gummistövlar, för det kan vara fuktigt och finnas brännässlor i skogen.

"Jag ville fräscha upp mina gamla kunskaper från 1970-talet. Då samlade jag till exempel hallon- och mjölkörtsblad. Senare fick jag annat att göra", säger Rouhinen.

Timo Koskimäki har kommit direkt från åkern. Han är en av yrkesodlarna på matandelslagets tre hektar stora åker.

"Jag bor på landet i Loppi. Naturen ligger intill, men jag har inte tidigare samlat vilda örter. Svamp och bär har jag nog plockat", säger Koskimäki.

Den bästa tiden för att samla vilda örter är enligt Kaisa Vermasheinä försommaren, det vill säga maj–juni. Då är största delen av de vilda örterna som bäst i hela landet. De vanligaste örterna, såsom klöver, maskrosor och brännässlor, kan man hitta på den egna gården, men till exempel smultron- och hallonblad som passar för örtteer måste man kanske söka längre ifrån.

Vermasheinä säger att det räcker med en lätt packning på en örtutflykt: en luftig, stor korg och en sax, men om man vill samla brännässlor behövs också ett par handskar.

Man får snabbt och behändigt kunskap om vilda örter på internet. För identifieringen av växterna rekommenderar Vermasheinä mobila tjänster, som man kan bläddra i med sin smarttelefon i skogen.

"Man kan givetvis också använda en traditionell fältflora".

Vermasheinä ger växtsamlare ett viktigt råd.

"Om du inte känner till växten, ska du inte heller samla den. Till exempel en del av lokväxterna i Finland är giftiga."

Nya bekantskaper

Rundan är avslutad och växtsamlarna går tillbaka till sina bilar. Deltagarna fick bekanta sig närmare med 17 vilda örter i trädgården och skogen. Seija Rouhinen medger att hon inte lärde sig så mycket nytt, men några intressanta bekantskaper fick hon med i korgen.

Timo Koskimäki tyckte att vitklöverns blad var smakliga.

"Det var överraskande att se hur lätt det går att hitta nyttiga växter på den egna gårdsplanen", säger han.

"När du känner igen olika sorter, samlar du inte giftiga eller fridlysta växter."