Motionsglädje eller prestationskrav?

23.2.2015
0 betyg
Motionsglädje eller prestationskrav?

Blod, svett och tårar. Välmåendemätare och träningsdagbok. Har motionsglädjen förbytts i betungande prestationskrav?

Längs husväggen står ett tiotal olika långa ishockeyklubbor i prydlig rad och framför dem ståtar ett ishockeymål. Ingen kan ta miste på raumofamiljen Raitanens stora intresse.

"För ett par år sedan var antalet klubbor nästan en miljon", säger mamma Jaana Raitanen med en suck och ett brett leende.

Ishockeyn har varit en central del av familjen Raitanens liv i hela femton år. Pappa Vesa Raitanen fungerar som tränare för Lukkos D2-lag i vilket yngste sonen, tolvårige Lauri spelar. Hans två äldre bröder, 19-årige Reima och 21-årige Iiro, spelade också i Lukko fram till A-juniornivån. Vesa Raitanens egentliga intresse för spelet vaknade när äldste sonen började spela så kallad kvartershockey.

"Det rådde brist på tränare och jag tänkte att jag kan dra mitt strå till stacken", säger Vesa.

Vesas uppgift är att träna ungdomarna och att sköta transportdetaljen och Jaanas uppgift är att laga mat, tvätta träningsplagg och heja på spelarna. Ishockeyn är inget billigt nöje – när Iiro och Reima spelade i B- och C-juniorerna kostade hobbyn över 550 euro i månaden.

"Det har varit värt varenda cent. Hockeyn har givit oss väldigt mycket, bland annat många goda vänner och en otrolig familjesammanhållning", säger Vesa.

Abiturientåret satte punkt för ishockeyn

Familjens äldsta pojkar slutade spela på tävlingsnivå när träningarna och matcherna tog för mycket tid och energi i anspråk. 

"I början av abiåret spelade jag i A-juniorerna. Laget tränade fem till sju gånger i veckan och varje träningspass räckte cirka tre timmar. Det fick mig att fundera på vad som är viktigast i livet och konsekvensen blev att jag helt slutade spela ishockey", säger Reima. 

Med undantag för några uppvisningsmatcher för Lukko lämnade Reima hockeyrinken, men hans äldre bror Iiro övergick till klubben Vermuntilan Tempo och fortsatte att spela på en lägre nivå än tidigare. I dag spelar Iiro i klubben Laitilan Jyske.

Iiro, Reima och Lauri berättar att det bästa med ishockeyn är samvaron, stämningen och matchresorna. Pappa Vesa har sett till att pojkarnas spelande hålls inom rimliga gränser.

"Under årens lopp har jag sett och upplevt olika föräldrar, bland annat sådana som har anmält sina söner till ishockeyskolor i syfte att göra dem till NHL-stjärnor. Det är tyvärr få förunnat att nå den absoluta toppen: Ingen av Reimas lagkamrater spelar i FM-ligan och bara en av Iiros kamrater har nått så långt trots att pojkarna hade omkring 50 lagkamrater när de var F-juniorer", säger Vesa Raitanen.

Tävling och prestation

Förr var den prestationsinriktade idrotten något för en mindre skara entusiaster, men i dag skjutsar var och varannan förälder sina barn till träningar flera gånger i veckan. Ordet motion har ersatts av orden träning, prestation och mål.

Mikko Simula, som forskar i idrottsvetenskap vid Jyväskylä universitet, berättar att den tuffare inställningen till motion och idrott främst gäller tävlingsgrenarna. Grenförbunden eftersträvar framgångar i stortävlingar och därför letar de efter nya förmågor med ljus och lykta.

"Prestationstänkandet går hand i hand med engagemang, såväl ekonomiskt som tidsmässigt.   Föreningsavgifterna är ofta så höga att många föräldrar helt enkelt inte har råd att låta sina barn delta i verksamheten", säger Mikko Simula. 

Outi Aarresola, som arbetar på en avhandling om barns tävlingsidrott, berättar att drömmen om en karriär som elitidrottare eller idrottsproffs gör att många tar verksamheten och träningarna på mycket stort allvar.   

"I Finland gäller det främst ishockeyspelare, men alla unga idrottsutövare fascineras av drömmen att en dag stå på prispallen i en stortävling. Inom vissa grenar infinner sig allvaret tidigare än inom andra: Grenar som kräver stor teknisk skicklighet, till exempel konståkning, blir i allmänhet målinriktade tidigare än mer allmänna grenar så som friidrott och brottning."

Vart försvann motionsglädjen?
Vart försvann motionsglädjen?

Dagens människor förhåller sig ungefär lika till fritiden som till jobbet.

Dagens människor förhåller sig ungefär lika till fritiden som till jobbet.

Allvar eller "turism"?

Forskare Olli Rosenqvist från Karleby universitetscenter undersöker allvaret och lekfullheten i motions- och idrottssammanhang. Han berättar att idrotten ända sedan de första olympiska spelen har innehållit en portion allvar och målinriktning.  

"Det är inte bara idrotten som präglas av allvar. Hela vår fritid har blivit mer strukturerad", säger Olli Rosenqvist med hänvisning till samhällsforskare Robert Stebbins forskningsresultat.

Dagens människor förhåller sig ungefär lika till fritiden som till jobbet. Fritiden och arbetet överlappar ofta varandra, vilket har lett till att också fritiden präglas av effektivitetstänkande.

"Det handlar också om engagemang. Det man är intresserad av vill man syssla med och bli bättre på", säger Olli Rosenqvist.

Inställningen till motion och idrott, liksom till mycket annat här i livet varierar.    

"En del är amatörer och andra är proffs. Vissa människor gör saker av intresse och övertygelse, medan andra gör dem av tvång. Många förhåller sig till motion och idrott som till turism – de deltar i verksamheten då och då utan större engagemang", säger Olli Rosenqvist.

Begåvning, vilja och kämparglöd

Vad krävs av den som eftersträvar framgång i tävlingsidrott?

Åbo Simklubbs chefstränare Tomi Pystynen, som har tränat tävlingssimmare i över 20 års tid, har träffat många simmare under sin karriär. Tävlingssimmare når sina mål långsamt och stegvis.

"Orsaken till att man ansluter sig till ett simsällskap är i allmänhet att man vill lära sig simma eller att man vill utveckla sin simkunnighet, inte att man siktar på en karriär som tävlingssimmare. Tävlingsivern, som föds när man har kommit en bit på vägen, ökar i takt med framgångarna", säger Tomi Pystynen.

Om den unga simmaren är begåvad och har tillräcklig tävlingsiver ökar man stegvis antalet träningstimmar från 20 till 30 i veckan strax före puberteten. 

"I simning är skillnaden mellan seger och förlust ofta endast någon hundradels sekund, vilket kräver uttalad kämparglöd. Det är viktigt att begåvade ungdomar får tävla utomlands redan i ett tidigt skede eftersom de internationella tävlingarna ger en fingervisning om konkurrensen, den egna förmågan och behovet av träning", säger Tomi Pystynen.

Åbo Simklubb erbjuder lättare alternativ för de barn och ungdomar som inte har den önskade framgången eller inte vill hårdträna.  

"Problemet med våra nivågrupper är att tävlingsinriktade barn och ungdomar ofta slutar tränar när de flyttas från A- till B-gruppen", avrundar Tomi Pystynen.

85 procent av läsarna motionerar eller idrottar. 55 procent av läsarna utövar vardagsmotion (nyttomotion) dagligen. 75 procent av läsarna utövar 2–4 motionsgrenar.

85 procent av läsarna motionerar eller idrottar. 55 procent av läsarna utövar vardagsmotion (nyttomotion) dagligen. 75 procent av läsarna utövar 2–4 motionsgrenar.

Uttryck för den sociala ställningen

Mikko Simula berättar att allvaret i motionen och idrotten delvis har sociala orsaker och att den kommersiella motions- och idrottsverksamheten är föremål för livlig debatt.

"Motionen och idrotten har blivit ett verktyg för att uttrycka sin sociala ställning. Många anser att "kuskandet" av barnen till träningar och matcher och värnandet om den egna hälsan är en oskiljaktig del av medelklasslivet", säger Mikko Simula.

I dag finns det en uppsjö av applikationer och apparater avsedda för uppföljning av bland annat idrottsprestationer och fysiskt välbefinnande. Enligt forskare Outi Aarresola har den moderna tekniken vissa avigsidor.

"Förmågan att själv analysera hur man mår hämmas av apparaternas siffror och mätresultat. Om man vill förändra sin livsstil och sina levnadsvanor är apparaterna till nytta, men om man mår bra och är nöjd med livet är de i allmänhet onödiga. Välbefinnandet främjas inte av ständig kontroll och övervakning", säger Outi Aarresola.

25 % av läsarna anser att motion och idrott tas på för stort allvar.

25 % av läsarna anser att motion och idrott tas på för stort allvar.

Ishockeyutrustning
Vart försvann motionsglädjen?

"Hockeyn har givit oss väldigt mycket, bland annat många goda vänner och en otrolig familjesammanhållning."

"Hockeyn har givit oss väldigt mycket, bland annat många goda vänner och en otrolig familjesammanhållning."

Resultat från motionsförfrågan

Procenttalen är tagna ur Yhteishyvä.fi:s enkät Liikunta (Motion) som gjordes i december–januari. Sammanlagt 2 080 läsare deltog i enkäten.  

Motionsgrenar, topp 5

1. Gång

2. Cykling

3. Gymnastik

4. Skidåkning

5. Löpning

 

De fem vanligaste hindren för motion

1. Trötthet

2. Motivationsbrist

3. Tidsbrist

4. Höga kostnader

5. Avsaknad av motionspartner

 

Positiva effekter av motion

1. God kondition

2. Friskare liv

3. Viktkontroll

4. Stresslindring

5. Egen tid

 

Läsarnas motionsrelaterade utgifter per år

22 % använder 0–50 euro

22 % använder 50–100 euro

20 % använder 100–200 euro

20 % använder 200–500 euro

11 % använder 500–1 000 euro

4 % använder 1 000–2 500 euro

1 % använder 2 500–5 000 euro

Stanna upp om motionen blir en belastning!   

  • Fundera på om motionen finns till för dig eller vice versa.
  • Lyssna till signalerna från din kropp. Ibland gör det gott att bara ligga på soffan.  
  • Ställ upp egna mål. Fundera på varför du motionerar och vad du eftersträvar. Mental stimulans är lika viktig som ett motionspass.
  • Var flexibel. Se över dina motionsvanor om din livssituation förändras. 
  • Var ärlig mot dig själv. Det är viktigare att må bra än att motionera hysteriskt. Svampplockning, frisbeegolf och jonglering är också utmärkta motionsformer. 
  • Finn din egen väg. Vill du motionera i grupp eller ensam? Vill du motionera utomhus eller inomhus? Stirra dig inte blind på råd och anvisningar – du vet bäst själv!
  • Lägg inte ribban för högt. Du behöver inte besluta på förhand om du skall promenera eller jogga. Det viktigaste är att du öppnar dörren och går ut!
Text:
Foto: Suvi Elo
Sakkunniga: Simtränare Tomi Pystynen och idrottsforskarna Outi Aarresola, Olli Rosenqvist och Mikko Simula.
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5