Moderskap i utveckling

23.4.2014
0 betyg

Har det blivit lättare att vara mor? Forskare och fem mödrar berättar hur moderskapet har utvecklats under de fem senaste decennierna.

Moderskap i utveckling

När Daniel fick sitt namn i mars var fyra generationer närvarande: Daniel själv, Maria Nykänen (t.h.), hennes mor Sirpa Nykänen (stående) och hennes mormor Heljä Myyryläinen.

Året är 1961. När klockan slår tolv rusar Heljä Myyryläinen hem från sin arbetsplats på kvarnen i S:t Michel för att mata sin två månader gamla dotter Sirpa, som är hos grannen under arbetsdagen. Lunchrasten räcker nätt och jämt till för manövern.

Heljä Myyryläinen, som har ett tungt jobb som mjölförpackare, skulle själv behöva en stunds vila och en bit mat, men dotterns behov kommer i första rummet.

Historien är inte unik. Merparten av de finländska kvinnorna har alltid arbetat. Fastän många mödrar stannar hemma några år med barnen, är det få som lämnar arbetslivet för gott.

"De finländska kvinnorna har redan länge haft heltidsarbeten utanför hemmet. I dag arbetar mödrarna i vårt land betydligt oftare än mödrarna i andra europeiska länder", säger forskningsprofessor Anna Rotkirch från Väestöliitto.

I agrarsamhällena var det vanligt att männen arbetade på eller utanför gården, medan kvinnorna skötte barnen och boskapen.

"I takt med att näringslivsstrukturen förändrades och inflyttningen till städerna tog fart blev kvinnorna allt mer ekonomiskt oberoende. Många kvinnor fick anställning inom industrin och vård- och servicesektorn", säger docent Antti Häkkinen som forskar i släkt- och familjehistoria vid Helsingfors universitet.

Mödrarnas ekonomiska och samhälleliga ställning förbättrades avsevärt efter krigen tack vare bland annat barnbidragen och hushållsmaskinerna underlättade kvinnornas vardag i betydande omfattning.

När det begav sig tillbringade Heljä Myyryläinen alla sina kvällar och veckoslut med att sköta hemmet. Hon bar in vatten från en vattenpost på gården och värmde det på spisen. Blöjorna tvättade hon i husets gemensamma tvättbalja.

"Jag hade helt enkelt inte tid till att hålla Sirpa eller de andra barnen i famnen eller till att leka med dem", säger Heljä Myyryläinen.

När dottern Sirpa fick sitt första barn år 1981 hade tiderna förändrats. Det fanns både rinnande vatten och hushållsmaskiner. Sirpa fick dessutom stor hjälp av sin mor som gärna ställde upp som barnvakt för sitt barnbarn.

"Det kändes underbart att inte behöva placera sitt barn på daghem i så späd ålder och på sätt och vis fick min mor kompensation för det hon måste försaka när jag och mina syskon var små", säger Sirpa Nykänen.

Fäderna tar en aktivare roll

"Mitt liv är i många avseenden lättare än min mors och mormors. Jag får utnyttja samhällets tjänster och dagens barnvårdsartiklar är verkligt bra", säger Sirpa Nykänens äldsta barn Maria Nykänen.

Hon är ute med sitt tredje barn, några månader gamla Daniel. Hennes man, som är pappaledig, är hemma med parets två äldre pojkar.

Under de senaste decennierna har fäderna tagit en allt aktivare roll i skötseln av barnen och hemmet, vilket har underlättat mödrarnas vardag. Undersökningar har visat att mödrarna ägnar mindre tid åt traditionella hemsysslor än tidigare och har mer tid att umgås med sina barn. De finländska föräldrarna satsar mer på sina barn än förr.

En undersökning gjord av Väestöliitto visar att kvinnorna fortfarande sköter hemmet och barnen mer än männen. Enligt undersökningen är den sammanlagda arbetstiden, det vill säga summan av den tid som anslås till förvärvsarbete och hemarbete, exakt lika lång bland kvinnorna och männen.

Antti Häkkinen påpekar att detta endast gäller män och kvinnor i familjer med två vuxna.

"I ensamförsörjarfamiljer har mödrarna lika stor arbetsbörda som i det forna agrarsamhällets storfamiljer."

När Maria Nykänen i framtiden återvänder till sitt arbete som utbildare inom kosmetikabranschen placeras Daniel i familjedagvård utanför hemmet. Rätten till dagvård tryggar en dagvårdsplats för alla barn.

Det vanligaste antalet barn per mor är två stycken. Paren är mest oense gällande det första och tredje barnet.

Mervi Kotila och Johanna Pawli

Mervi Kotila och Johanna Pawli har samma syn på familjelivet: Ansvaret för barn och hem bör delas lika mellan föräldrarna.

Johanna och Tommi Pawli

Johanna Pawli fick sitt första barn som trettioåring. Hon och hennes son Tommi lever i en ombildad familj.

Maria Nykänen, Sirpa Nykänen och Heljä Myyryläinen

Om det uppstår problem ringer Maria Nykänen (i mitten) till sin mor som arbetar som barnskötare. "Mamma har 30 års erfarenhet från branschen så hon vet vad hon talar om."

Mervi Kotila och Elise

Mervi Kotila deltar aktivt i sitt barnbarn Elises liv. Mormors hjälp är välkommen eftersom mamma Johanna Pawli (på bilden t.v.) ofta arbetar på kvällarna och under veckosluten.

Släkten deltog

Fastän dagens samhälle erbjuder en lång rad olika tjänster, bland annat familjekaféer, musiklekskolor och barnrådgivningar, känner sig många mödrar utanför.

"Jag saknar den samhörighet som fanns på min mors och mormors tid", säger Maria Nykänen om sin barndom i S:t Michel.

Hennes mormor och farmor, som bodde på samma ort när hon var liten, deltog aktivt i barnens liv. Hjälpen fanns alltid bakom hörnet.

"Vi hade ett tiotal innebandyklubbor hemma och kompisarna var alltid välkomna på besök. När vi gjorde fuffens fick vi reprimander. Jag saknar föräldrarnas gemensamma engagemang i barnens framfart – i dagens lekparker bryr sig föräldrarna endast om vad de egna barnen sysslar med."

Forskardoktor Eija Sevón från institutionen för pedagogik vid Jyväs­kylä universitet bekräftar Maria Nykänens iakttagelser. Inflyttningen till städerna på 1960- och 1970-talen förändrade familjernas liv.

"Förr bodde släktingarna nära, till och med i samma hushåll, vilket gjorde det lätt att be om och få stöd och hjälp. Det är klart att närheten ibland ledde till meningsskiljaktigheter. I dag är många småbarnsfamiljer väldigt isolerade på grund av att de bor på annan ort eller rentav i ett annat land än sina släktingar", säger Eija Sevón.

Motsägelsefulla roller

I dag handlar moderskapet ofta om ett medvetet val, som i värsta fall kan ge upphov till psykisk kris.

På 1960-talet föddes barnen utan någon större planering. Många kvinnor blev gravida kort efter bröllopet utan att paret hade diskuterat skaffande av barn.

Dagens par planerar ofta familjetillökningen långt på förhand.

"Många blir frustrerade om planerna av någon orsak inte håller", säger Anna Rotkirch.

I dag bor många par under samma tak relativt länge innan de skaffar barn och eventuellt gifter sig, vilket innebär att föräldraskapet medför ännu större förändringar än förr.

En del nyblivna mödrar stressas av de rådande "mammaidealen". Internet, de sociala medierna och andra fora är fulla av information om hurudan en "god mor" bör vara. Maria Nykänen har lagt märke till detta.

"Jag analyserade moderskapet alltför mycket, vilket ledde till att jag upplevde att jag inte uppfyllde kriterierna för en god mor. Känslan förstärktes av att jag vill att mitt hem och mina barn är i bästa skick."

Begreppet god mor är inte nytt. Antti Häkkinen berättar att agrarsamhällets mödrar ofta övervakades av släkten, grannarna och prästerna. I början av 1900-talet började samhället och olika organisationer uppfostra goda mödrar.

"Idealen lever kvar och dagens stora informationsmängd ökar känslan av osäkerhet. En god mor förväntas känna till allting och ta fullt ansvar för sina barn. Fastän jämlikheten har ökat bär mödrarna fortfarande en stor del av ansvaret för barnen och hemmet", säger Antti Häkkinen.

Allt äldre mödrar

"När jag fick barn som 27-åring år 1974 skämdes jag nästan över att jag var så gammal", säger Mervi Kotila från Helsingfors med ett skratt.

I dag får de finländska kvinnorna sina barn senare än förr. Mervi Kotilas dotter Johanna Pawli fick sitt första barn som trettioåring. Förstföderskornas snittålder har stigit med tre år sedan år 1975, vilket har både för- och nackdelar. Å ena sidan är unga kvinnor i allmänhet mer avslappnade än äldre och benägna att sköta sina barn på intuition, å andra sidan har lite äldre kvinnor ofta ett stadigvarande arbete och en tryggad utkomst.

En av de största skillnaderna mellan de två generationerna är deras inställning till förvärvsarbete.

"När jag som ung läkare fick fast anställning på sjukhuset gratulerade omgivningen mig till "pensionärsjobbet". Johanna lämnade för några år sedan ett bra jobb och en lovande karriär för att bli företagare. Jag kunde bara sucka", säger Mervi Kotila.

Trots åldersskillnaden har Johanna Pawli och hennes mor samma syn på familjelivet, vilket Antti Häkkinen förklarar på följande sätt: "Minnena från barndomen präglar vuxenlivet. Barnen tillämpar sina tidiga erfarenheter på den egna familjen, i synnerhet i fråga om föräldrarnas roll och förväntningar."

För Mervi Kotila var det från början klart att hon skulle göra karriär som neurolog och att ansvaret för barnen och hemmet skulle delas lika mellan makarna. Också Mervi Kotilas mor, som var lärare, visade att en kvinna kan kombinera barn med ett krävande arbete.

"Min man har verkligen gjort sin andel. Han är mycket flexibel, men han säger ifrån när gränsen är nådd", säger Mervi Kotila.

I Johanna Pawlis ombildade familj sköter maken hemmet, framförallt på kvällarna och under veckosluten när mamma Johanna drar yogakurser. Vid behov får familjen handräckning av barnens mor- och farföräldrar.

"Vi är tacksamma för all hjälp, men ibland har jag svårt att följa min mors råd. Jag kan vara kaxig, men mamma har i allmänhet rätt", säger Johanna Pawli med ett brett leende.

Genomsnittsåldern för alla finländska föderskor är 30,3  år. Genomsnittsåldern för finländska förstföderskor är 28,5  år.

Viktiga år

  • 1917 Kvinnorna inom industrin får 4–6 veckors moderskapsledighet
  • 1927 Mors dag börjar firas andra söndagen i maj
  • 1938 De första moderskapsförpackningarna delas ut
  • 1948 Barnbidragslagen stiftas
  • 1950 Lagen tillåter abort om kvinnans liv är hotat
  • 1960 Det första p-pillret lanseras
  • 1963 Moderskapspenning utbetalas under 54 vardagar
  • 1970 Moderskapspenning utbetalas under 105 vardagar
  • 1973 Lagen om barndagvård träder i kraft
  • 1985 Lagen om stöd för hemvård och lagen om faderskapsledighet stiftas
  • 1989 Barnbidragen betalas ut månatligen
  • 1996 Den subjektiva rätten till dagvård börjar gälla för alla barn under skolåldern
  • 2012 Antalet ombildade familjer är 53 018
  • 2013 Faderskapsledigheten förlängs till 54 vardagar
  • 2014 Flexibel vårdpenning utbetalas till deltids-arbetande föräldrar med barn under 3 år.

Källor: Statistikcentralen, Social- och hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa och välfärd, Väestöliittos familjebarometer (2008) (på finska) och Rädda Barnens rapport Surviving the First Day (2013) (på engelska)

Text:
Foto: Uzi Varon
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5