Mozzarella är en allmän beteckning på ursprungligen italienska färskostar. Man anser att den mest ursprungliga mozzarellan är syditalienska Mozzarella di Bufala Campana, som tillverkas i regionen Kampanien av vattenbuffelmjölk. Annanstans i Italien och i Europa tillverkas ostar av mozzarellatyp huvudsakligen av komjölk.
Tillverkningsmetoden, som kallas pasta filata, är ändå överallt densamma: vasslan får rinna av och ostmassan dras, spinns, tills den får en konsistens som påminner om ett garnnystan. Nystanet skärs i bitar som sedan formas. Mozzarellans namn härstammar från italienskans verb mozzare, som betyder skära i bitar. I synnerhet de mjuka mozzarellabollarna är mycket trådiga, och det är bättre att riva än att skära den sköra klumpen i stycken. Mozzarellabollar med tätare konsistens är vanligen formpressade och kan enkelt skäras i skivor. Mozzarellabollar packas vanligen i saltvatten, vassla eller olja. Tätare och t.ex. skivade mozzarellaostar säljs utan vätska i lufttäta plastförpackningar. En del mozzarellaprodukters hållbarhet har ökats med tillsats av surhetsreglerande medel, t.ex. citronsyra. Mozzarella säljs också riven i plastförpackning. Mozzarella har en fetthalt på 19–24 procent. Lätt mozzarella har en fetthalt på 9–10 procent.
Sallader komponerade av tomat, mozzarella och basilika och fuktade med olivolja är säkert det mest klassiska sättet att njuta av mozzarellaostens fina smak. Mozzarella är god också i andra sallader, och tillsammans med jordgubbar och melon blir den en utmärkt förrätt på somriga festbord. Eftersom mozzarella smälter lätt, är den en bra pizzaost. Tätare mozzarellatyper kan läggas på pizzan innan den gräddas, medan mjuka typer gärna ska strös att smälta på den färdiggräddade pizzan. Mozzarella ger också lasagne saftighet och en vacker yta.
Mozzarellans namn härstammar från italienskans verb mozzare, som betyder skära i bitar.