Magnus Londen: Vi är alla beroende

26.10.2015
0 betyg
Magnus Londen: Vi är alla beroende

Jag börjar dagen med att borsta tänderna med tandkräm.

Sedan duschar jag och vrider in deodorant under armarna.

Sen tar jag bussen till jobbet.

På jobbet talar jag i telefon.

På eftermiddagen lägger jag en avocado från Sydafrika i köpvagnen.

Vid kassan köper jag en plastkasse.

På kvällen sparkar jag boll med min son.

Jag smäller på lite rakvatten inför kvällens tillställning.

Senare borstar jag tänderna med tandkräm.

Nästa morgon flyger jag till Göteborgs bokmässa över en dag.

En ganska vanlig dag i livet med spridda aktiviteter. Där finns dock en gemensam nämnare för att möjliggöra allt som är kursiverat: olja.  Eller för att vara riktigt exakt: billig olja.

Jag har alltid "vetat" att olja har otaliga användningsområden. Men jag hade nog inte förstått att oljan dominerar våra liv.

Det krävde lite oljekonsumtion för att jag skulle förstå. När jag var där på Göteborgs bokmässa (jag tog taxi från flygfältet=olja) strövade jag nämligen omkring i mina skor (som behöver olja för att tillverkas) och stötte på en liten monter (som var byggd av hårt plast, dvs olja) som genast fångade min uppmärksamhet med sin slogan: "Olja för blåbär".

Inne i båset satt två yngre män – Johan Landgren och Roberth Hansson – som upprätthåller en populär svensk blogg om energifrågor på peak-oil.se. Nu hade de skrivit boken som tangerar det bisarra i att blåbär transporteras turretur mellan Norden och Asien.

Jag började läsa boken redan på hemvägen. Den är tryckt i Slovenien så transporten till mig i Göteborg hade också krävt sin beskärda del av det svarta guldet.

Vad vill killarna då ha sagt?

Att det är dags att tänka om.

Med torra fakta, rapporter och vetenskap för de i bevis att vi är i knipa. Våra liv och våra samhällen baseras helt på billig olja och vi har gjort oss fullkomligt beroende. Hade en vän varit lika beroende av alkohol eller droger eller spel som vi alla är av olja hade vi för länge sedan fört vännen till behandlingshemmet.

Men när det gäller oljeberoende kör vi på som om ingenting hänt.

Hur i helsike kan man flyga till Sverige för några tior?

Att flyga är billigt, att äta en avocado mitt i vintern är förhållandevis billigt och den där plastkassen är förbannat billig. Vips har vi kommit in i ett vanetänkande: den där avocadon hör mitt liv till.

Men oljan är en ändlig resurs och killarna visar hur vi troligen redan nått peak oil – produktionstoppen – på global nivå, dvs världen kommer sannolikt aldrig mer att kunna producera lika mycket olja som de senaste åren. Och den oljeutvinning – inklusive skifferoljan – som pågår får allt mer desperata drag och kräver allt mer energi för att lyckas.

Men parallellt med detta ökar konsumtionen på global nivå.

Hur kan minskad produktion gå ihop med ökad konsumtion och lågt pris i en värld där strävan efter evig ekonomisk tillväxt de facto baseras på billig olja?

Just nu går det ihop eftersom politiskt och ekonomiskt maktspel håller oljepriset nere. I långa loppet går det förstås inte. Vad som i praktiken ska hända på sikt efter peak oil vet nog ingen.

Lösningen? Läs boken. Men det handlar om mänskligt nytänk på gigantisk nivå – och färre avocadon.

Olja för blåbär. Energi, makt och hållbarhet. Av Johan Landgren och Roberth Hansson. Fri tanke, 2015.

Text:
Foto: Minna Kurjenluoma
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5