Magnus Londen: Turistens hyllning

22.8.2015
0 betyg
Magnus Londen: Turistens hyllning

Han stirrade mig – en främling – stint i ögonen. Och jag såg bums den obegränsade kärleken i hans blick:

"You know ... I think it was the greatest day of my life!".

Jag reagerade på det enda sättet vi kan i det här landet: Tonade ner, skrattade generat, mumlade.

Men han kontrade omedelbart:

"Really, I mean it". Och han la till väldigt många utropstecken.

Killen var cirka 30 år gammal. Italienare, skägg och brillor, kanske någon form av hipster. Han var i landet med två kompisar och jag mötte honom på Salutorget i Helsingfors där jag ibland jobbar med att sälja.

Vad hade han och kompisarna då gjort under sin bästa dag i livet?

Mött en fantastisk finländsk tjej? Vunnit på euro-jackpot?  Ätit en flott middag på skandinavisk lyxkrog?

Nej. De hade vandrat i Noux nationalpark. En enda dag i livet Off the beaten track.

Han berättade entusiastiskt hur de hade valt en mindre stig, en stig där inte massorna vandrade. Och han talade lyriskt om sjöarna, utsikten, mossan (!), ja varenda detalj var helt toppen, fullkomligt underbar.

Och jag hörde med egna öron hur han nu smakade på ordet Lapland för nästa resa. Att kan man alls vara där vintertid? Överlever han, en italienare, där?

Jag försäkrade honom att han kommer att klara livhanken – och sedan kommer han att vilja bli kvar där. Jag spädde naturligtvis på om norrskenet. Om tystnaden. Om snön.

Och om renarna förstås.

Han lyssnade utan att dra efter andan. Han höll på att lyfta från Salutorgets kullerstenar.

Samma augustidag på torget mötte jag ett par från Guatemala som mumsade på blåbär. En familj från Turkiet som var tacksam för det svala klimatet. En spjutkastare från USA som älskade mumin. Och många, många fler. Salutorget i Helsingfors måste vara landets mest kosmopolitiska plats.

Under den senaste tiden har jag dessutom mött många liknande figurer. Så som jag skrev för snart ett år sedan i Samarbete har vi hyrt ut en del av vår lägenhet till turister via airbnb. För några dagar sedan anlände ett israeliskt par med sin femårige son. De kom med nattåget från Rovaniemi och vi hade väntat oss en slutkörd och rese-stressad familj.

Istället slog de sig ner, fulla av energi, och konstaterade med en mun att de vill immigrera till Finland. Helst till Lappland. Okej, men nu var de i storstaden så mannen tog fram kartan över Helsingfors och bad mig ringa in de områden som är no go-zoner. Platser där attackerna, våldet och det oförutsedda inträffar.

Det tog en stund att förklara realiteterna.

En kvart senare såg vi dem sitta vid sandlådan på vår gård. Det lugna Lappland hade fått en konkurrent.

Finland är verkligen inget paradis, inget land är, men jag vi borde bli bättre på att se det som faktiskt är underbart.

Ja förresten, den där lyriska italienaren ångrade bara en sak: Att de inte hade tagit simbyxorna med sig till Noux. För ett dopp i ödemarkssjön hade varit helt extatiskt.

"Varför simmade ni inte näck då" inflikade jag oskyldigt.

Italienaren bara stirrade på mig, mållös, men jag såg att ytterligare ett sken hade tänts i hans ögon.

Så bli inte förvånad om du nästa sommar ser tre nakna italienare hoppa i plurret i Noux.

Text:
Foto: Minna Kurjenluoma
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5