Magnus Londen: Kaos i skogen

24.4.2015
0 betyg
Magnus Londen: Kaos i skogen

Det var den där första soliga lördagen i april och helt spontant kände sambon och jag att vi måste dra till Noux nationalpark i Esbo. I bilen byggde jag upp eftermiddagen för min inre syn: En lugn romantisk promenad bland sjöar och skog, i sus och dus, mjuk mossa och porlande bäckar, ja, ni vet nog ungefär vad jag menar.

Längs vägen ser vi ett par företag som arrangerar äventyr i parken, och förstås en rendjurspark (namnet Noux lär ju trots allt härstamma från samiskans njukča) och i Nouxändan svänger vi in på Haukkalampivägen som är några kilometer lång. Strax framme!

Men. Tänk att folk parkerar så slarvigt nuförtiden, så arrogant att lämna sin bil så där bara längs vägkanten, mummel, det finns ju bra parkeringsplatser lite närmare, grr, men ojdå, de enstaka bilarna blir snart en lång oavbruten parkeringskö, halvvägs in i diket, varför i fridens namn, och folk vandrar i klungor på vägen, och bilar ska bort, och bilar ska in, det går ack så trögt, och det är ack så trångt, svetten lackar, det är ett myller av folk, kolla där, parkeringsplatserna är fullkomligt smockfulla, hjärtat klappar, och hur ska vi komma ut ur detta för det finns absolut ingenstans att lämna bilen ... ?

Bäst att säga det rakt ut: Den här nationalparken kräver trafikljus, fyra filer och parkeringsövervakare.

Vi får klaustrofobi och vi flyr så snabbt (tuut-tuut!) vi kan.

Bakom ratten är jag chockerad. Så där som man blir när ens lilla värld plötsligt rasar. "Noux" har hela mitt liv varit sinnebilden för flykten från vardagen, lugnet, paradiset runt hörnet. Det började som liten vargunge i scouterna och som vuxen är det ofta hit jag dragit för att koppla av.

Och nu detta!

Men efter en stund nyktrar vi till. Inser att det vi just beskådat i själva verket är en triumf. Folkrusningen bevisar att nationalparker behövs, att människan får ut något av skogen i sig, kanske inte något mätbart, men vi behöver mossa och träd och klippor, vi behöver naturen för ett abstrakt välmående. Och naturen måste skyddas från exploatering.

Ungefär det som scoutrörelsen försökte få fram då den på 1980-talet började lobba för att skapa denna nationalpark. Först hette det att det var omöjligt.

... Men var det omöjligt?

... Eller var projektet onödigt?

Självklart inte. Besökarantalet har gått spikrakt uppåt de senaste åren och i fjol blev det igen rekord med 285 000 besök. Det är hisnande siffror i en tid då man lätt kan inbilla sig att allt vi sysslar med är skärmtid och shopping. Och uppe i norr har den fantastiska och enorma nationalparken Pallas-Yllästunturi omkring en halv miljon besökare årligen.

Så kom inte och säg att skattepengarna inte används klokt.

Vi kör tillbaka söderut i lugnare tankegångar, irrar in oss på upptäcktsfärd mot Siikajärvi, vägen bara fortsätter och fortsätter, Finlands näst största stad har så många ansikten, och plötsligt är den där, en av de där andra ingångarna till Noux nationalpark.

Också här finns skog, mossa, stigar, tjärnar.

Också här finns en stor parkeringsplats. Också här finns bilar.

Ja, hela tre stycken för att vara exakt (vår inberäknad).

Och vi förstår: Än finns det plats för precis alla i Finlands skogar.

Text:
Foto: Minna Kurjenluoma
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5