Magnus Londen: Det stora beroendet

21.2.2014
0 betyg
Magnus Londen: Det stora beroendet

En gång för länge fastade jag i futtiga fem dagar. Att gå på stan var fullkomligt olidligt. För all reklam – och den finns precis överallt – verkade handla om mat. Jättihampurilainen! Lounas-tarjous! Nyt syömään! Välfärds-Magnus klarade helt enkelt inte av det, så jag var tvungen att fly till vår ödsliga holme i Savolax.

Så när jag inför februari i år skulle uppfylla mitt nyårslöfte om att vara vegetarian i en månad tänkte jag att det skulle bli rena barnleken. Jag skulle ju trots allt få äta.

Just därför var min reaktion på dieten chockerande. Att jag sorgset och självömkande kunde stå och stirra på medvursten i kylskåpet. Att min trånande blick automatiskt sökte upp kötträtterna på lunchmenyn. Att märka att jag helt enkelt mådde illa och blev rastlös av linser och grönsaker.

Jag hade inte förstått det tidigare: jag är beroende av kött.

Och det oroar mig.

Det här att kasta sig in i olika former av månadscelibat är som bekant på mode. Det är sånt medelklassen har råd att syssla med när vi har allt.

De flesta utgår från en själv, som att hålla januari alkoholfri av hälsoskäl.

Så när jag skulle vara vegetarian var utgångspunkten helt i samma anda.

Ni vet, rött kött är ohälsosamt och de där animaliska fetterna är ju illa och tänk på kolesterolen, med andra ord: min hälsa, min vikt.

Men frågan handlar egentligen om så mycket mer, precis som flummiga hippies sagt redan i tiotals år. Plockar vi in miljöaspekterna är det tvivelaktigt att äta omkring 1,5 kg industriproducerat kött per person per vecka – även om miljöfrågan inte är så entydig som många tror.

Det som jag under februari ändå började tänka mera på var djurens rätt. Jag vet att många slutar läsa här, men vi kan inte komma ifrån att vi (människor) skapat en global fabriksproduktion där andra levande och på något plan tänkande varelser existerar och göds under omänskliga former endast och enkom för att vi älskar vårt välstånd – och vill ha mera.

Mera och mera välstånd är nämligen synonymt med mera billigt kött.

Se på Finland. På sextio år har köttkonsumtionen tredubblats. Och trots medvetenheten om hälso- och miljöproblemen samt de etiska aspekterna är utvecklingen fortfarande stark: sedan depressionen i början av 1990-talet har köttkonsumtionen hos oss ökat med svindlande 40 procent. Hur kunde vi riktigt överleva förr…?

Dessutom vill den gryende medelklassen i Indien och Kina också ha kött – vilket kommer att ställa enorma krav på köttindustrin.

Det paradoxala är att vi alla älskar att gulla oss med marsvin, katter och hundar. Fido är söt! Men det är en helt annan sak då vi hugger i broilergrytan eller steken till lunch. Plötsligt är vi blinda.

Så nu är vege-februari slut och jag inser att jag måste få ner min köttkonsumtion beständigt. Men eftersom biffen fortfarande tyvärr är mums gäller det att i alla fall äta kött mera sällan – och att välja vettigare då det äts.

Här finns nämligen ett val att göra. Kött kan produceras i fångenskap. Eller så kan det produceras efter ett liv i frihet.

Och det är jägarna och renskötarna som kan leverera det bättre alternativet.

Text:
Foto: Kreetta Järvenpää
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5