Magnus Londen: 56 år senare

8.12.2016
1 betyg
Magnus Londen: 56 år senare

Nyligen fick jag i present Hufvudstadsbladet från 8 juni 1960: "Blinda knivhugg genom tält dödade tre ung­domar i Esbo" skriker första sidan ut.

Det är förstås Bodom. Och jag vet nog: Det är inte klokt att läsa och fundera på ett urgammalt och bestialiskt trippelmord. Men det har alltid känts som om jag inte kan låta bli, jag har läst det mesta jag kommit över, besökt brottsplatsen, haft en egen detektivbyrå i mitt huvud och begrundat de huvudmisstänkta – Gustafsson–Assman–Kioskmannen ur otaliga synvinklar.

Så när Esbopolitikern Ulf Johansson – själv uppvuxen i trakten och på plats vid sjön mordkvällen – nyligen gav ut sin bok "Legenden om Bodom" läste jag den bums. Det är inte en fulländad och stringent detaljgranskning av de otaliga förvecklingarna i fallet, men den tjänar ett ännu viktigare syfte.

Den visar med en kombination av amatörforskarens och lokalkännarens visdom att den så kallade Kioskmannen – kallad Vallu i boken – sannolikt är den skyldiga. På sin dödsbädd erkände Kioskmannens fru att mannen hade gjort det och enligt Johansson erkände Kioskmannen själv (i fyllan) dådet tre gånger, innan sitt förmodade självmord 1969.

När jag slog igen boken stängdes därför också min personliga Bodomdörr. Jag är äntligen fri.

Och kom då ihåg att min enda egentliga koppling till fallet är att jag tycker om att tälta, att jag alltid uppskattat naturen kring Bodom och att ... hm ... det finns faktiskt ingen verklig koppling. Jag är bara en av otaliga knäppgökar som inte kan släppa fallet.

Men tänk då på dem som på riktigt berörs: Offrens familjer. Paret Gustafsson med barn och barnbarn. Kioskmannens anhöriga. Alla dessa har rättighet att äntligen få fallet uppklarat och avslutat. Därför måste polisen nu gräva upp Kioskmannens grav, ta DNA-prov och jämföra med tältduken.

Det kusliga är dock att polisen, enligt boken, inte verkar ha intresse av att göra det. Det kunde nämligen i så fall blotta både deras och journalisternas inkompetens i rättegången mot Gustafsson år 2005.

Men det ska vi strunta i.

Kioskmannens grav måste grävas upp så länge Gustafsson finns bland oss.

Det är polisen och alla vi amatörer som har haft åsikter i fallet skyldiga honom.

För i ärlighetens namn, och oberoende av vem som är skyldig: Vi skulle alla må bra av att lämna Bodom bakom oss. Det finns nutida problem som kräver vår uppmärksamhet.tande framom hårdbantning. Jag brukar säga att jag är lika liten, rund och fryntlig som mina tomtar."

 

Kolumnisten är journalist, författare och företagare – och en hängiven affischjägare.

Text
Foto Roope Permanto
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5