Östersjön är ett av världens känsligaste och mest förorenade hav. Vårt grunda innanhav lider av övergödning och belastas hårt av bland annat fartygs- och båttrafiken. I princip ansvarar staterna kring Östersjön för skyddet av sina havsområden, men vi kan alla dra vårt strå till stacken i skyddet av det gemensamma havet.
Östersjön är mycket känslig för eutrofiering eftersom vattenutbytet i bassängen är långsamt: Det räcker nästan 30 år för vattnet i Östersjön att bytas ut. Det långsamma vattenutbytet i kombination med utflödet från bland annat åar leder till att det uppstår helt eller nästan syrefria områden. Under årens lopp har de syrefattiga områdena vuxit i storlek till följd av mänsklig verksamhet och i dag är de upp till 12 gånger större än för hundra år sedan. Under senare år har utsläppen i Östersön minskat till följd av olika skyddsåtgärder och regler, men innanhavets syrefattiga/syrefria bottenområde är fortfarande lika stort som hela Danmark.
"Hur skulle det kännas att köra hela vägen från Helsingfors till Utsjoki på syrefri stinkande lera?", frågar Östersjöprojektets ledare Hanna Paulomäki. Hon arbetar för Östersjön inom den internationella organisationen Oceana som koncentrerar sig på skyddet av världens hav.
Hanna Paulomäki berättar att de syrefria bottenområdena är bekymmersamma för hela Östersjön: De enda organismer som klarar sig i syrefri miljö är bakterier som producerar giftiga föreningar så som svavelväte. Eftersom andra organismer saknas ansamlas en stor mängd näringsämnen i vattnet och på bottnen.
"När de ansamlade näringsämnena i något skede når syrerikt vatten ger de upphov till massiv algblomning", säger hon.
Förra vinterns stora saltvattenpuls medför en viss lättnad i situationen under de närmaste åren. Saltvattenpulsen, som var en av de största genom tiderna, förde in stora mängder syrerikt och salt vatten från Atlanten till Östersjön. Vattenmassan tränger undan syrefattigt och näringsrikt vatten på sin väg mot norra Östersjön.
Det syrefattiga och näringsrika vatten som rör sig framför det friska vattnet kommer att nå Finska vikens kust senast nästa sommar, vilket sannolikt kommer att ge upphov till betydande algblomning under de följande två åren.
"På längre sikt kommer det stora inflödet av friskt vatten ändå att förbättra läget i hela Östersjön. Situationen tar ett steg framåt, två steg bakåt och sedan förhoppningsvis fyra steg framåt", säger Hanna Paulomäki. Hon uppskattar att saltvattenpulsen kommer att minska den sammanlagda syrefria bottenarealen i Östersjön med upp till hälften.
"Östersjöländerna bör vidta effektiva åtgärder för att förebygga en återgång till ruta ett i framtiden", säger Hanna Paulomäki.