Min farmor frågade en gång vad jag egentligen gör. Jag svarade att jag häller en röd lösning från en plastflaska till en annan", säger akademiprofessor Johanna Ivaska med ett leende.
Vid Åbo Bioteknikcentrum leder hon en grupp som forskar i hur man kan förhindra att cancer sprids. Gruppen har i hela 15 år tagit fram forskningsresultat i världsklass.
"Vi har hittat många olika grundläggande mekanismer hos cancer", säger Ivaska.
Vi har hittat många olika grundläggande mekanismer hos cancer.
Ivaskas forskningsgrupp består för närvarande av 18 medlemmar från sju olika länder. Gruppen besitter mångsidig kompetens och nya medlemmar rekryteras regelbundet. Forskarna jobbar i gruppen i tre till fem år.
I laboratoriet odlas cancerceller i plastflaskor. Ivaska beskriver sitt arbete som ett hantverk, lite som att laga mat.
"I mikroskop kan vi mycket detaljerat se vad cancercellerna gör.
Vi transplanterar cancerceller i zebrafiskembryon, ägg och försöksdjur, till exempel möss. Vi undersöker hur cancern sprider sig i kroppen och kommer ut i blodomloppet."
Föremål för forskningen är de vidhäftningsreceptorer som finns på både cancercellers och vanliga cellers yta. Vid elakartad cancer blir vidhäftningsreceptorerna hyperaktiva och cellernas rörelser ökar.
"Då man inte kan stoppa cellernas rörelser bildar cancern metastaser. Cellerna känner hela tiden av sin omgivning, hur hård vävnaden är. Cancervävnad är hård, och kombinationen av att cancercellerna är både hårda och elakartade stärker dem ytterligare", förklarar hon.
Det finns över 200 cancerformer
Denna toppforskare grämer sig över alla missuppfattningar det finns om cancer, särskilt den att alla cancerformer är likadana. Det finns många olika cancerformer och behandlingen av och prognoserna vid dem är individuella, vilket vi inte har känt till särskilt länge.
"Till exempel räknar man numera med 6–12 underarter av bröstcancer. Olika bröstcancersjukdomar kan till biologin sett vara väldigt olika, och det påverkar vilken behandlingsform som är effektiv."
Totalt finns det över 200 cancerformer. Många jämför dock sin sjukdom till exempel med grannens sjukdom.
Hur sjukdomen har betett sig hos någon annan är inte relevant, eftersom varje cancerform är unik.
"Hur sjukdomen har betett sig hos någon annan är inte relevant, eftersom varje cancerform är unik."
En annan vanlig missuppfattning är att det finns livsmedel som är så hälso-samma att de i praktiken kan förebygga cancer.
"Det sägs ofta att till exempel broccoli eller blåbär skyddar mot cancer. Statistiskt, på populationsnivå, kan det stämma när man undersöker en grupp bestående av tiotusentals individer. Men för en enskild individ betyder det inte nödvändigtvis någonting."
Det sägs ofta att till exempel broccoli eller blåbär skyddar mot cancer.
Enligt Ivaska är det nästan alltid så att den som insjuknar i cancer helt enkelt har otur. Ibland finns det en genetisk predisposition, men sällan kan en person orsaka cancer hos sig själv.
"Undantag är tobaksrökning och överdrivet solbadande."
Måste kunna hantera frustation
I skolan var Johanna Ivaska intresserad av naturvetenskap och matematik. Hon ville inte bli läkare, hon var mer intresserad av analys.
"Jag har alltid varit intresserad av hur saker och ting fungerar och varför det ibland går snett. Jag valde biokemi."
Biokemi är så också den bästa grunden för medicinsk forskning. I jobbet som forskare krävs det nyfikenhet, tillräcklig kunskap och långsiktighet. Man måste kunna hantera frustration, besvikelser hör nämligen till vardagen i detta jobb.
"Men det är också alltid lika spännande varje gång man upptäcker någonting nytt."
Det allra senaste är immunonkologiska behandlingar där kroppens eget immunförsvar stärks för att bekämpa sjukdomen. Det finns fortfarande många obesvarade frågor gällande dessa behandlingar.
Hittills har Finland varit ett exceptionellt bra forskningsland. Samhället har haft en positiv inställning till forskning och vi har ett bra utbildningssystem. De senaste åren har dock politikerna minskat kontinuiteten i forskningsfinansieringen, vilket gör Johanna Ivaska upprörd.
"Det är farligt att röra om i finansieringsarrangemangen, eftersom forskningen går väldigt långsamt. Det är en lång process att sätta ihop en bra forskningsgrupp. Om finansieringen plötsligt tar slut avbryts forskningen och de bästa forskarna söker sig någon annanstans. Det kan lätt ta 20 år att reparera skadan."
De senaste åren har det gjorts nedskärningar i forskningsanslagen och finansieringen har inte konkurrensutsatts på ett rimligt sätt.
Cancerforskning är oerhört dyr och det finns ingen grundfinansiering att få.
"Cancerforskning är oerhört dyr och det finns ingen grundfinansiering att få. Politikerna förstår inte alltid forskning-ens natur, det går inte att påskynda biologisk forskning."
Johanna Ivaskas forskningsgrupp har lyckligtvis fått europeiska forskningsanslag. I Finland blir privata stiftelsers donationer allt viktigare för kontinuiteten i forskningen.
"Lyckligtvis har människor vaknat till insikt och vill hjälpa till."