Jenni Kokander: Marinerad med kärlek

Barnen i Västra Böle höjde knappt på ögonbrynen när familjen Hakala en vanlig tisdag serverades Jennis fars magiska wok med nudlar och en fläkt av Asien.

Jenni och hennes äldre bröder Juri och Ilja smorde kråset med välbehag. Eftersom barnens konstnärsfar älskade exotiska smaker och experimentell matlagning köpte han en äkta wokpanna i en kinesisk affär.

"På 1980-talet var wok ett okänt be-grepp i Finland och nudlar upplevdes som ett mycket udda livsmedel."

Den senaste tidens inspelningar av TV-programmet Makumuistoja har väckt skådespelarens och komikerns barndomssmaker till liv och fått henne att tänka allt mer på mat.

"God mat är sinnlig, älskvärd och trygg. Mat är definitivt mer än bukfyllnad: Den förhöjer glädje och lindrar sorg."

Hon delar gärna med sig av sina matrelaterade barndomsminnen: När hennes mor stod i köket vankades det ofta makaronilåda, köttbullar eller saftig ugnsfärs gjord på löksoppa. När det begav sig tog ugnsfärsen hela Finland med storm.

När Jennis mor hade haft en lång och hektisk dag på jobbet på Finlands Röda Kors gällde så kallat undantagstillstånd, vilket innebar att hon handlade färdigmat i affären på vägen hem.

"När hon kom hem brukade hon säga 'I dag blir det picknick!' I matkassen fanns bland annat Jacky, färdiga köttbullar och italiensk sallad. Mor använde förmodligen ordet picknick för att döva sitt dåliga samvete, men för oss barn var undantagstillstånden ren och skär fest."

Allt väl vid matbordet

Jennis mors arbete i en internationell hjälporganisation lärde Jenni och hennes bröder att maten inte är jämnt fördelad bland jordens invånare. Familjemedlemmarna deltog årligen i Hungerdagen utrustade med insamlingsbössor. På Hungerdagen fick familjen nöja sig med gröt till middag.

"Vi blev aldrig förmanade att äta upp allt på tallriken för att andra svälter, men vi fick lära oss att vi är priviligierade. Ibland upplevde jag nog ett sting av dåligt samvete."

I dag försöker hon få sina egna barn, nioåriga Saima och fyraårige Vilho, att förstå att alla inte har det lika väl förspänt vid matbordet som de.

"Min starka uppfattning om jämlikhet gör att jag inte accepterar att man leker eller krånglar med maten."

Maten är en förenande länk hemma hos familjen Kokander. Både Jenni och hennes man Jukka är ivriga amatörkockar och familjen strävar efter att äta tillsammans så ofta som möjligt.

De gemensamma måltiderna skänker Jenni trygghet. Hon mår bra när familjen är samlad vid matbordet och den upplevelsen vill hon förmedla till sina barn.

"Jag skulle gärna berätta att familjen sitter kvar vid matbordet under hela måltiden, men riktigt så förhåller det sig inte alltid. Vilho har ofta bråttom till TV-programmet Doktor Snuggles och Saima vill pyssla med sitt, vilket leder till att Jukka och jag lämnas ensamma."

Mannen och pirog

Frilansskådespelarens och kris- och familjearbetarens växlande arbetstider sätter sin prägel på familjelivet. Ibland deltar Jenni i inspelningar två veckor i ett sträck och ibland är Jukka bunden till nattarbete i Röda Korsets skyddshus för unga flera dygn åt gången.

Jenni och Jukka följer inte kalendern, utan de firar när de har tid och andan faller på. Veckodagen har mindre betydelse. När båda är lediga ställer de ofta fram en ostbricka och en flaska gott vin.

"Jag kan trösta mig med att jag inte har fått mina kilon av enbart chips, glass och godis. Jag är marinerad med kärlek, god matolja och läckra rätter. När jag en dag sluter ögonen för gott skulle jag nog bli en ypperlig stek."

God mat har förenat Jenni och Jukka från första stund. På parets första hemträff visade Jukka att han är en duktig kock med sinne för smak och estetik. I Jukkas enrummare i Berghäll möttes Jenni av en gomsmekande pirog med fyllning av lax, spenat, ris och ägg. Jenni som var 25 år gammal och nyutexaminerad från Teaterhögskolan blev naturligtvis mäkta imponerad.

"Pirogen hade ett vackert lock och på bordet stod levande ljus. Wow, vilken man, tänkte jag."

Mat bör ha attityd

Jenni förhåller sig i allmänhet positivt till mat, men det finns rätter som hon inte kan fördra. Hon kallar sig själv sammansättningsallergiker.

En sammansättningsallergiker avskyr mat med konstig konsistens och skum smak. Som exempel anger Jenni chokladgröt.

"Brun sörja med klimpar och mycket stärkelse. Nej tack! Jag fick nästan trauma i dagis när jag tvingades äta chokladgröt och genast spydde upp hela härligheten på tallriken", säger hon.

Utöver chokladgröt tycker Jenni illa om följande livsmedel:

Vattenkastanjer. "Jag plockar alltid bort dem från kinesisk mat."

Tofu. "Ingen smak och konstig konsistens."

Gravad lax. "Går inte ner."

Äggmjölk. "Hos oss lagas makaronilådan på ägg och köttbuljong."

Jenni handlar mat med glädje och fantasi. Om hon har en inköpslista är den i allmänhet väldigt kort – infall och impuls är hennes melodi. På våren blir Jenni grönsakstokig och då fyller hon kundvagnen med spenat, bladkål, örter och andra vegetabilier.

"Jag upplever mat som något andligt. När jag håller grönsaker i händerna fylls jag av en högre makt", säger hon.
Jenni inreder gärna med örter: Man behöver inte köpa blommor om man ställer krukor med ätbara örter på borden.

"Härförleden upptäckte jag att man kan inreda med avokado. De vackra råa frukterna får stå framme tills de har mognat och sedan ställer jag in dem i kylskåpet eller äter upp dem."

Ängelns svaghet

Alla har sina laster. Jennis last är chips.

På fredagarna under den senaste säsongen av TV-serien Putous fick Jenni (karaktären Amurin enkeli) ett oövervinnligt behov av chips. Dagarna före direktsändningarna åt hon sig mer eller mindre mätt på chips.
"Chips är min definitiva svaghet. När det är hektiskt måste jag få chips, men före och under föreställningarna gäller det att undvika så kallad kolhydratfylla."

Jenni tycker att begreppet tröstmat är vilseledande eftersom det för tankarna till en stor skål ur vilken man vräker i sig mat för att få tröst och undertrycka sin sorg. God mat kan däremot fungera som en välförtjänt och njutbar belöning.

"Det finns egentligen ingen skräpmat. Jag vill att mina barn inser snabbmatskedjornas nackdelar, men att de uppskattar också hamburgare. Snabbmat behöver inte vara detsamma som ointressant vardagsmat."
Hon har funderat mycket på alla matrelaterade attityder som egentligen inte har något med ätande att göra. Många slanka människor tänker oupphörligen på mat, men godkänner endast proteinpulver. Nästan alla smyger sig då och då till kyl-skåpet för att äta en kall knackkorv eller två – och skäms.

Jenni har också fått skämmas. Inte för att äta knackkorv, utan för att handla länkkorv.

Hon hade bestämt att laga verklig retromat, nämligen ugnskorv med potatismos, saltgurka och inlagd rödbeta. Innan hon gick hemifrån kändes allt bra, men när hon stod i butiken med länkkorven i handen skämdes hon.

"Det är betydligt angenämare att lägga grönsaker än länkkorv på kassabandet. Alla ser vad man handlar och situationen är förvånansvärt känslig. Men man är ju vad man äter och ingen är perfekt. Åtminstone inte jag", avrundar Jenni Kokander.