Med låtformel avses återkommande element i musiken. Formlerna baserar sig i stor utsträckning på tradition och kultur. Längden hos västvärldens poplåtar, som är cirka tre minuter, sammanhänger med spellängden hos de så kallade stenkakorna (gamla grammofonskivor).
Många angloamerikanska låtar följer följande formel: vers eller A-del, bridge eller pre-chorus, refräng eller B-del, upprepning av de föregående, åtta takters lyft (mid-eight/C-del) och slutrefräng. Poplåtarnas enklaste ackordprogression är I–V–VI–IV.
I Japan är låtformeln en annan. Låtarna är längre och de är ofta uppbyggda av elementen ABCDEF. Refrängerna, som också är längre än i västerländska låtar, består i regel av minst två delar.
Den finländska populärmusiken följer ofta den amerikanska progressionen. Kasmirs låt Vadelmavene, som spelades flitigt förra sommaren, är ett utmärkt exempel på detta. Många finländska låtar är melankoliska och uppbyggda enligt så kallad kvintprogression (bland annat låtarna Kun saapuu syys och Vielä on kesää jäljellä).
Låtskrivaren kan följa en etablerad låtformel, använda en bruten låtformel eller kombinera olika låtformler. Det är relativt lätt att kopiera en låtformel, men det räcker inte för att skapa den känsla och stämning som krävs av en hit.
För artikeln intervjuades musikproducent Janne Huttunen som har skrivit låtar för bland annat Anna Eriksson, Robin och Pete Parkkonen.