Det känns som att sitta i fängelse, tycker Marko Lysinen, 45, vars egnahemshus i Juankoski har varit till salu i fem år. Så här berättar han om sina försäljningsförsök:
"Jag har inte sett till en enda hugad spekulant. Det är klart att det känns frustrerande. Huset torde inte ha något fel.
Vi flyttade in tegelhuset år 2008 och renoverade det omsorgsfullt med tanke på behoven hos en sjupersoners familj. Huset är 181 kvadratmeter stort och den vackra tomten har äppelträd och blomrabatter.
Problemet är att huset står i Juankoski, 60 kilometer från Kuopio.
Bostäderna på den lilla orten vars arbetsplatser och serviceutbud minskar är mycket svårsålda.
Först lades kartongfabriken ner och sedan försvann yrkesskolan, järnaffären och den ena av ortens två livsmedelsaffärer.
Vi beslöt att inleda försäljningen av huset i god tid. Barnen flyttar småningom hemifrån, varför det känns förnuftigt att flytta till en mindre bostad.
Vi räknade med att försäljningen av huset skulle ge en slant till pensioneringen.
Vi vill bo närmare Kuopio där min sambo har större möjligheter att hitta ett arbete. Närheten till Kuopio skulle också förkorta barnens väg till skolor och hobbyer.
När vi renoverade huset trodde vi att renoveringen skulle höja dess värde, men nu verkar det som om vi inte ens får tillbaka inköpspriset. Om vi vill bli av med huset måste vi nog sälja det med förlust.
Det känns som att sitta i fängelse – man blir inte fri hur man än försöker.
Huset fanns till försäljning hos en mäklare några månader. Därefter har vi försökt sälja det själva via tjänsten Etuovi.com. Vi har justerat priset nedåt och i dag ligger det på 150 000 euro.
Det är svårt att hitta en köpare på orten, men någon återflyttare kunde vara intresserad. Huset lämpar sig för en storfamilj eller en företagare som vill ha bostad och verksamhetsutrymmen under samma tak.
Vi har inte förlorat hoppet och lyckligtvis brådskar inte försäljningen eftersom jag har kvar mitt arbete i Juankoski. Våra barn, som skulle vilja bo närmare sina hobbyer, lider mest av situationen."