Funkispärlan i Ilomants vaknade till liv

Vi befinner oss i Europeiska unionens östligaste kommun, Ilomants. Vid entrén till det vita huset, som är ett av flera vackra trähus längs Kauppatie, finns en guldfärgad platta som anger att byggnaden år 2008 var ett av Norra Karelens landskapsbyggnadsobjekt.

I dag inrymmer Ilomants gamla handelslag både ett hem och en arkitektbyrå. Huset ägs av Nina Kosola, 44, som är arkitekt och inredningslärare och hennes sambo, arkitekt och grafisk designer Arto Liimatta, 56. När man stiger in i huset ser man att allt är väl planerat och organiserat. En trappa leder upp till parets vackra hem som andas ljus, rymd och skandinavisk 1940-talsdesign.

Husets själ var borta

För drygt tio år sedan såg huset helt annorlunda ut än i dag. När skylten "säljes" dök upp på det gamla handelslagets gård reagerade arkitektparet, som då bodde på andra sidan gatan. Fastän huset hade sett sina bästa dagar väckte det parets intresse.

Nina och Arto letade efter ett hus med anor och hade redan besiktigat flera äldre byggnader, däribland en gammal prästgård.

"Det är nog Artos förtjänst att vi bor här", säger Nina leende.

Norra Karelens handelslag lämnade huset på 1970-talet och därefter fungerade det som kommunkontor, läderverkstad, vandrarhem och ingenjörsbyrå.

Aktörernas behovsanpassade renoveringar hade så gott som helt utplånat husets ursprungliga funkissjäl.

"Det var svårt att bilda sig en uppfattning om huset, men efter flera besök kunde vi skapa oss en bild av hur det kunde se ut", säger Nina.

Japansk och finländsk stil

År 2003 beslöt paret att köpa huset med en sammanlagd yta inklusive källare på nästan 700 kvadratmeter. Den del av övervåningen som vetter mot gatan skulle bli ett öppet utrymme, medan gårdsdelen skulle utgöras av separata rum. Husets nedre plan skulle fungera som arbetsutrymme.

Den stora renoveringen, som omfattade allt utom husets ram och som utfördes av erfarna hantverkare, tog nästan tre år i anspråk. Paret ville ge huset dess ursprungliga framtoning och därför återställdes bland annat skyltfönstren och dörrarna på husets framsida.

"Renoveringens omfattning gjorde att vi inte behövde fundera så mycket på vad som skall sparas och bevaras."

Arkitektoniskt representerar huset från år 1939 funktionalismen och eftersom stilen tilltalar både Nina och Arto beslöt de att inreda sitt hem i funkisanda.

Huset har även japanska inslag.

"Både funktionalismen och den japanska stilen präglas av enkel skönhet."

Den japanska influensen syns i bland annat skåpens dörrar, parets sovrum och husets tatamirum. Det mattbeklädda rummet, som lämpar sig för bland annat filmkvällar och judoövningar, är Artos favoritrum.

Läcker glass bakom hörnet

Arto Liimatta, som växte upp på en lantgård i närheten av Ilomants, minns det gamla handelslaget.
"Jag minns gatan, butiken, glass­kiosken och kaféet på andra sidan gatan", säger han.

Butiken var uppdelad i tre avdelningar med egna entréer: en textil-, en husgeråds- och en livsmedelsavdelning. Handelslaget hade även ett litet kafé.

Lokalhistoria i bitar

Nina och Arto har hört många intressanta historier om huset och dess omgivning. År 1959 uppträdde sångarlegenden Olavi Virta i Ilomants. Historien förtäljer att en del av bandets medlemmar var ordentligt berusade. Efter det misslyckade framträdandet lär gruppen ha tagit sin tillflykt till vandrarhemmet. Nina och Arto har många gånger undrat i vilket rum Olavi Virta övernattade.

När det begav sig spelade ortens frivilliga brandkår förstamajmusik på husets tak.

De många renoveringarna har utplånat största delen av handelslagets inventarier, men på övervåningen finns en del av det ursprungliga golvet kvar. Det rutiga golvet på nedre plan, som inrymmer parets arkitektbyrå, minner om husets historia.

En stor del av arkitektbyråns inredning andas återanvändning: en gammal skyltdocka, ratad belysningsarmatur från Alvar Aalto-museet i Österbotten, 60-tals lärarskåp och dörrar i ädelträ från Ilomants gymnasium, en hylla från ortens Alkobutik och diverse lösöre från en nedlagd fabrik.

"Man kan nog tala om lokal historia i bitar. Vi undviker att köpa nya saker till byrån", säger Arto.

Bakom arkitektbyrån finns ett rum som för tillfället är fullt av olika föremål. Avsikten är att öppna ett kafé i utrymmet. Vintagekaféet har redan fått markiser och en lockande neonskylt.

"Vår kärlek till huset växer dag för dag", säger Arto Liimatta.

"Det finns nog inget bättre hus än vårt. Våra drömmar gick i uppfyllelse när vi hittade ett hus som andades historia och som kunde renoveras så som vi önskade", avrundar Nina Kosola.

Under året tar vi oss en titt på hur livet ter sig i handelslagens gamla verksamhetslokaler. Denna artikel är nummer 5/6.