Från myren till blomkrukan

En gul skoplastare kryssar flinkt mellan tio meter höga berg av torv och sand. Den bygger upp en ny stack av materialet från högarna. Först en skopa ljusbrun torv från den närbelägna myren Rukoneva, sedan en skopa mörk förmultnad mosstorv och till slut en skopa mineraljord, alltså sand. Det handlar om Kekkiläs blomstermylla.

"I dag är arbetet betydligt lättare än förr när allt gjordes med spade och muskelkraft", säger process­arbetare Teuvo Kaunismäki.

Under sina nästan 40 år vid mullfabriken i Parkano har han upplevt många förändringar i tillverkningsprocessen, men torven är densamma. Mullfabriken ligger på ett stenkasts avstånd från Kekkiläs fyra torvmossar. Företaget vill veta exakt varifrån råvarorna till Finlands äldsta torvmylla kommer.

Torv är en relativt ny komponent i blomstermylla. När Kekkilä lanserade sin första blomstermylla år 1952 fylldes förpackningarna för hand med gödslad och ångbehandlad åkermull.

Urbaniseringen gjorde att många finländare flyttade in i höghus. Krukväxterna på fönsterbrädan och balkongen behövde mull, men stadsborna hade inte tillgång till mylla. Alltså styrde de sina steg till affären.

Till en början såldes blomstermyllan i pappförpackningar som liknade dagens flingpaket, men i slutet av 1950-talet övergick Kekkilä till "ultramoderna" plastsäckar.

"Plastförpackningen var en stor innovation som förbättrade myllans kvalitet och hållbarhet. Kekkiläs ledstjärna är fortfarande hög kvalitet och god hållbarhet", säger fabrikschef Pasi Pohjolainen.

"Vi finjusterar våra recept varje eller vartannat år."

Vid den senaste revideringen, som gjordes i början av innevarande år, tillfördes myllan vätmedel som gör att bevattningsvattnet genast absorberas av myllan och inte rinner ut på underlaget.

Kekkilä, som minsann inte är någon nykomling på marknaden, firar 90-årsjubileum i år.

Framtiden är lovande eftersom dagens unga finländare planterar och odlar grönväxter som aldrig förr. De ivriga odlarna, som får skotten och sticklingarna av bland annat sina mor- och farmödrar, värnar om de gröna skyddslingarna och ger dem till och med egna namn.

"Under årens lopp har vi utvecklat flera specialmyllor, bland annat kaktusmylla, sommarblomstermylla och suckulentmylla. Alla våra myllor utgår från den traditionella blomstermyllan", säger Pohjolainen.

Dagens unga finländare planterar och odlar grönväxter som aldrig förr.

Vakande öga

Skoplastaren tar en skopa ur högen. Lastaren kör till fabriken där den tippar sin last genom en stor lucka. I fabrikens innandömen transporteras blandningen till en rullsikt som avlägsnar alla kokor. Blomstermyllan måste vara fin för att trygga rötternas vattenförsörjning också när växten står i en så kallad underbevattningskruka. I följande steg tillförs den blivande blomstermyllan neutraliserande kalk och tillväxtfrämjande gödselmedel.

Den färdiga blandningen transporteras längs ett transportband till förpackningslinjen, där den portioneras ut i säckar. Förpacknings­maskinen komprimerar myllan varefter den försluter säckarna.

Fabrikens fyra tillverkningslinjer spottar ut sammanlagt 1 000 mullsäckar i timmen. Allting sker automatiskt under processarbetare Jukka Autios vakande öga. Han ansvarar ensam för att processen fungerar.

De förslutna och färdiga mullsäckarna staplas på lastpallar av trä. När antalet säckar är 80 plastas pallen in av en automatisk inplastare. Klappat och klart!

"Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man förpackar och transporterar de känsliga mullsäckarna", avrundar Pasi Pohjolainen.

Blomstermyllan transporteras till affärer, marketar och köpcentra runtom i landet för att slutligen hamna i krukor på fönsterbrädor och balkonger.

Torven har alltid varit densamma.