De finländska familjerna ser olika ut: Det finns bland annat frånskilda ensamförsörjare, ombildade familjer, regnbågsfamiljer och familjer med bara en försörjare. Om man har ett stödnätverk och/eller kamratstöd klarar man skivan galant även som ensamstående förälder.
Stödnätverket är guld värt
Virpi Mäkelä har alltid velat ha barn. När hon konstaterade att det knappast blir någon familj började hon undersöka möjligheterna att adoptera.
"Jag upplevde adoption som det lämpligaste sättet att skaffa barn", säger hon. Hennes två pojkar, som nu är 17 och 12 år gamla, är födda i S:t Petersburg. Hon fick dem när de var fem respektive två år gamla.
Under adoptionsprocessen, som var ungefär densamma som när par adopterar barn, fick Virpi Mäkelä svara på en lång rad frågor.
"Myndigheterna kontrollerade bland annat att jag har ett jobb, att min ekonomi är i skick och att jag har ett stödnätverk", säger hon.
Stödnätverket har varit guld värt för Virpi Mäkelä, som berättar att adoptionen inte skulle ha varit möjlig utan stöd från hennes anhöriga.
"Innan jag inledde adoptionsprocessen frågade jag mina syskon och föräldrar om de kan hjälpa mig vid behov. De lovade ställa upp och de har minsann hållit sitt löfte", säger hon.
Den som planerar att bli ensamförsörjare bör förhålla sig till hjälpanbuden med viss försiktighet. Vännerna och de anhöriga vill naturligtvis väl, men det är en krävande uppgift att engagera sig i skötseln av en annan människas barn. Dessutom förändras människors livssituation.
Utan de anhörigas stöd skulle Virpi Mäkelä inte kunna sköta sitt nuvarande jobb som omfattar en hel del arbetsresor. När hon är på resa bor hennes syster eller föräldrar hos pojkarna.
"Helt ensam skulle jag knappast ha klarat skivan", säger hon.
Okomplicerad vardag
Virpi Mäkelä har fått vardagshjälp av en au pair och en städerska. De anhörigas uppgift är att sköta och uppfostra barnen, inte att ta hand om hemmet.
"Mitt råd till alla ensamförsörjare är att göra vardagen så okomplicerad som möjligt. Genom att välja närbelägna daghem och skolor undviker man tidskrävande transporter och om man inte är en utpräglad gourmand kan man med gott samvete servera så kallad färdigmat ", säger hon.
"Barnen och jobbet är det viktiga i mitt liv. Det spelar ingen roll om det ligger lite damm i knutarna eller om skjortorna och strumporna inte går ton i ton. Man måste acceptera att tiden är en begränsad resurs", fortsätter hon.
Virpi Mäkelä har klarat familjens ekonomi ensam, men när pojkarna har haft svårigheter har hon saknat en annan vuxen i hemmet.
"Till all lycka har jag mitt fantastiska stödnätverk", säger hon.
Hon har fått värdefullt kamratstöd av andra föräldrar med adoptivbarn från Ryssland.
"Varje adoptivbarn har sin egen bakgrund och sin egen livssituation. Antalet föräldrar spelar mindre roll", avrundar Virpi Mäkelä.
"Gör vardagen så okomplicerad som möjligt!"