Ella Kanninen hemma i det italienska köket

Ella Kanninens lilla Toyota Yaris tar sig elegant fram i morgonrusningen i Florens. Toscanas centralort och renässansens vagga är Ellas före detta hemstad. Efter att barnen föddes kände hon och hennes man att familjen behövde mer utrymme och friskare luft. Paret beslöt att bryta upp och styra kosan mot landsbygden.

När man ser de hänförande landskapen i Toscana förstår man varför paret valde att flytta från storstaden. Kullarna och dalarna i det världsberömda vindistriktet Chianti är en sann lisa för själen. 
"Jag träffade Valerio i Helsingfors under en regatta. Den oskyldiga semesterromansen föll mer eller i mindre i glömska tills vi ett par år senare träffades i Italien när jag gick en kurs i italienska. Den gången sade det klick", säger Ella.

I dag har paret två söner, nämligen åttaårige Leonardo och femårige Raffaele. För att vara ett par på den italienska landsbygden lever Ella och Valerio ett spännande liv: Ella pendlar mellan Italien och Finland och Valerio, som är rymdingenjör, arbetar med konsultverksamhet och internationell försäljning i energibranschen. Han gör en stor del av jobbet från sitt hemmakontor. 
Paret sköter och uppfostrar sina barn på ett modernt och okonventionellt sätt, vilket har renderat Valerio epitetet mammo som betyder manlig mor. Frimodiga Ella tar det hela med jämnmod.

"Här är god mat en tradition."

"Medaljen har alltid två sidor. Om Valerio och hans släktingar vore "vanliga" italienare skulle livet nog te sig annorlunda än det gör. Lyckligtvis är både min man och hans släktingar moderna och vidsynta människor", säger hon.

På det traditionella landsbygdstorget, som ambulerar mellan regionens byar, samlas invånarna för att umgås och handla livsmedel. Det färgsprakande torget är en intressant upplevelse – kron­ärtskockorna är rejäla bitar och frukternas kvalitet är allt annat än jämn.
De lokala invånarna handlar i områdets supermarketar endast om torget eller den egna trädgården inte kan erbjuda vad de behöver.

"Innan jag flyttade till Italien var jag ett levande frågetecken ifråga om mat. När Valerio öppnade min kylskåpsdörr i Helsingfors frågade han förskräckt på vad jag lever. Jag har inte vuxit upp bland grytor och kastruller och när det begav sig åt jag varken mångsidigt eller regelbundet", säger Ella medan hon väljer tomater i ett torgstånd.

Till en början upplevde Ellas italienska svärmor henne som ett gåtfullt mysterium. I dag är kvinnorna goda och nära vänner, men när Ellas svärmor besöker familjen har hon fortfarande med sig de råvaror som behövs för middagen.

"Här är goda livsmedel och god mat en tradition som man värnar om. Invånarna diskuterar nya smakupplevelser som om de vore världsnyheter. Jag försöker hänga med i svängarna, jag lär mig ständigt något nytt och mitt självförtroende ökar varje gång jag lyckas med konststycket att tillreda och servera mat som faller gästerna i smaken", säger Ella Kanninen med ett brett leende.

Vägen som löper genom den lilla byn Lucardo med cirka 600 invånare är smal och lugn, men den har naturligtvis en trattoria. Trattorians anspråkslösa fasad gör inte etablissemanget rätt­visa – när man stiger in genom dörren möts man av förföriska dofter som får snålvattnet att rinna.

I dag, liksom under många andra dagar på vårvintern, är stället mer eller mindre tomt, men grytorna puttrar i köket. Trattorian lever upp under turist­säsongen, som sträcker sig från april till oktober, men den håller öppet för de lokala invånarna även under resten av året.

Samtidigt som trattorian serverar friterade salviablad, squash, lök, ost och andra läckerheter är det lunchdags i byns skola. Dataklasser, iPads och elektroniska läromedel är okända begrepp i den lilla skolan dit lunchen levereras av ett cateringföretag. Skollunchen omfattar förrätt, mellanrätt, kött eller fisk som varmrätt och dessert.

"Under den cirka en timme långa lunchen, som intas vid långbord, fungerar eleverna som assistenter och servitörer", säger Ella.

Eleverna besöker bland annat vin- och olivgårdar. De får lära sig hur livsmedel tillverkas och hur man odlar olika grödor.

"Jag har inte vuxit upp bland grytor och kastruller."

Inställningen till barn är en annan än i Finland – på gott och ont. I Toscana skämmer föräldrarna ofta bort sina barn och ser mellan fingrarna när de har betett sig illa, men å andra sidan visas barnen stor respekt på exempelvis kaféer och restauranger.

"Vi har mycket att lära oss av italienarna, som i allmänhet visar stort intresse för Finland", säger Ella Kanninen.

I sitt umgänge med Toscanaborna slår Ella ofta ett slag för fisk, kött, vilt och bär från hemlandet. 
"De finländska rätterna borde finslipas. Italienarna håller i regel till godo med relativt enkel mat förutsatt att den är genuin, lättillgänglig och tillräckligt förmånlig. Korvgrillning över öppen eld skulle säkert gå hem hos de flesta", säger hon.

Trattorians vildsvinspasta och squashrisotto med rökt ricotta är bedövande läckra. När måltiden avslutas med dessertvin och mandelkex på Toscanavis bli man nästan lyrisk.

Ella berättar att det lokala köket har uppstått ur fattigdom men att omvärlden upplever det som en rikedom. Samtliga råvaror utnyttjas fullt ut – ingen del av grödorna eller djurkropparna ratas. Toscanaborna är stolta över sin matkultur och mycket lojala mot de lokala producenterna.

"De goda råvarorna är min räddning. Med fräscha och högklassiga ingredienser klarar sig även en medioker kock", säger Ella med ett pärlande skratt.

"Toscana i all ära, men ingen mat slår äkta finländsk knackkorv. Våra pojkar älskar korven. När vi under tre veckor i Finland inte har ätit annat än knackkorvssoppa, knackkorvssås, kokt knackkorv och stekt knackkorv brukar Valerio försiktigt fråga om vi borde åka hem till Toscana", avrundar Ella Kanninen med glimten i ögat."

Fakta om Ella Kanninen, 41

Ella Kanninen är en finländsk redaktör och programledare som bor i Toscana med sin familj. Hon är en känd TV-profil i både Finland och Italien. Boken Ellan Toscana (Tammi, 208 s.), som utkommer i april,  gör en djupdykning  i den italienska livsstilen och matkulturen. Säljs  i Prisma-affärerna.