Ekologiskt – är det bättre?

Begreppet ekoproduktion för tankarna till böljande sädesfält, betande kor och leende bönder. Men vad innebär ekologisk produktion egentligen?

"Ekoproduktion innebär noggrant reglerad produktion av livsmedel. Finland har förbundit sig att följa EU:s ekoförordning vars efterlevnad övervakas av myndigheterna. Den ekologiska produktionen är alltså lagbaserad", säger professor Juha Helenius från Helsingfors universitet.

Förordningen gäller främst primärproduktionen, det vill säga det som sker på åkrarna, i trädgårdarna och i ladugårdarna. Välfungerande näringsämneskretslopp och mångfald i ekosystemen är de centrala elementen i ekoproduktionen. Kravet om djurens välmående är strängare än vanligt. Växtsjukdomar, ogräs och andra skadliga organismer får inte bekämpas med pesticider. På listan om förbjudna med står också all genmodifiering.

Det konventionella lantbrukets största kostnader och skadligaste utsläpp sammanhänger med användningen av industriellt producerade gödselmedel innehållande miljöbelastande fosfor och kväve. Kostnaderna uppkommer vid den industriella produktionen och importen. Både tillverkningen och användningen av industriellt producerade gödselmedel belastar miljön. Inom den ekologiska produktionen används endast naturliga näringsämnen, vilket minskar belastningen på framförallt vattendragen och atmosfären. Beviljandet av ekocertifikat till livsmedelsindustrin förutsätter följande av mycket stränga regler gällande användningen av bland annat färgämnen och konserveringsmedel.

Vissa ekoregler förbryllar experterna.

"Regeln som säger att man inte får gödsla med förnybar gödsel tillverkad av hushållssopor och mänsklig avföring är onödig. Avfallet är nuförtiden hygieniskt och tryggt", säger Juha Helenius.

Internationellt sett är den finländska ekoproduktionen varken långt framme eller långt efter. I dag används cirka nio procent av odlingsarealen för ekologisk produktion, men de ekologiskt odlade grödornas marknadsandel är endast två procent, vilket beror på bland annat en lite mindre skörd. Å andra sidan importeras också ekologiska produkter till Finland, och största delen av den finska ekosäden exporteras.

Orsakerna till den ringa marknadsandelen beror dels på ekoproduktionens krav, dels är den av ekonomisk natur. Även utbudet är ännu bristfälligt. I ett system som huvudsakligen bygger på konventionell produktion är det svårt att tillhandahålla ekologiskt producerade livsmedel till konkurrenskraftiga priser. Produktionssatserna är små och relativt dyra. I fråga om vissa livsmedel, till exempel mjölk, måste produktionen överstiga efterfrågan. De stora mejerierna behöver stora satser för att förädlingsprocessen ska lyckas. De ekologiska produkterna förpackas enligt efterfrågan, vilket leder till att en del av de ekologiskt producerade produkterna behandlas som konventionellt producerade livsmedel. Det finns dock produkter där efterfrågan överstiger utbudet.

"Det enda sättet att öka ekoprodukternas marknadsandel är att anpassa länkarna i livsmedelskedjan till varandra. Efterfrågan borde naturligtvis växa på motsvarande sätt", säger Juha Helenius.

Ekoprodukternas ringa marknadsandel beror också på de stränga reglerna. Många gårdar har åkrar för ekologisk odling, men deras boskap betraktas inte som ekologisk eftersom gården inte har tillräcklig tillgång till ekologiskt foder eller byggnaderna inte fyller de ekologiska kraven. Till exempel fönsterförstoringen på en gammal stenladugård, för att djuren ska trivas, kan vara ett kostsamt uppdrag. Beviljandet av ekocertifikat förutsätter dessutom en tvåårig övergångsperiod.

Enligt regeringsprogrammet strävar man till att 20 procent av åkerarealen skall användas för ekologisk produktion år 2020. Målsättningen är också att tio procent av den mat som serveras i de statliga upphandlingsenheternas kök skall vara ekologiskt producerat fram till 2015.

"Jag bedömer målsättningen som realistisk. Marknadens utveckling och de jordbrukspolitiska besluten som för tillfället förbereds inverkar dock på hur ivrigt odlarna vill övergå till ekologisk produktion", säger Pro Luomus verksamhetsledare Marja-Riitta Kottila.

I ett rikt land som Finland är den ekologiska produktionens uppgift att minska på miljöbelastningen och det ekologiska fotspåret.

Varför är det så viktigt att stöda ekoproduktion? Ekoproduktionen bevarar mångfalden i naturen, skyddar känsliga habitat och minskar miljöbelastningen. En del av de ekologiska principerna, till exempel förbudet mot användning av neonikotinoider för bekämpning av skadeinsekter, har spridit sig till den konventionella odlingen.

"Ekoproduktionen rimmar med den målsättning som omfattar all livsmedelsproduktion, nämligen effektiv återanvändning av bland annat gödselmedel", säger Juha Helenius.

Uppgifterna om ekoproduktionens miljövänlighet varierar. Om man betraktar utsläppen per hektar är miljöbelastningen en fjärdedel mindre än vid konventionell odling, men om man betraktar utsläppen per producerat kilogram spannmål är skillnaden mellan odlingsformerna ringa eftersom en ekologisk åker producerar en tredjedel mindre spannmål än en konventionell åker.

"Själv skulle jag välja ekogårdar runt stränderna vid min egen stuga för att sjön skulle bevaras renare. När man uppkattar utsläppen per kilogram säd eller mjölk, klarar sig ekoprodukten bättre ju närmare normala storlekar skördarna och produktionen uppnår. Det finns mycket att göra med hjälp av forskning inom ekologisk produktion", förklarar Helenius.

Ekologiskt odlad åkermark avger mindre kol än konventionellt odlad mark, vilket minskar utsläppen av koldioxid.

Livsmedlens näringsinnehåll gagnas av ekoproduktion. I en internationell studie jämfördes 50 olika egenskaper, bland annat halten spårämnen och vitaminer, hos ekologiskt och konventionellt producerade livsmedel. De ekologiskt producerade livsmedlen överträffade de konventionellt producerade.

Ekoproduktionen kan inte lösa alla livsmedelsrelaterade problem. De ekologiskt producerade livsmedlen är inte alltid närproducerade, vilket innebär att transportsträckorna kan vara långa.

I framtiden kan ekoproduktionen bidra till att lösa de stora problemen och lindra livsmedelsbristen i den fattiga delen av världen. År 2050 beräknas antalet människor på jorden uppgå till mellan nio och tio miljarder. Majoriteten av jordens fattiga och undernärda befolkning lever i Afrika söder om Sahara.

"Enligt vissa undersökningar kan skördarna i de fattiga länderna bli upp till fyra gånger större om odlarna övergår till ekoproduktion och återanvändning av gödselmedel", säger Juha Helenius.

Finland och de övriga industriländerna kommer knappast att drabbas av livsmedelsbrist, men länderna behöver ekoproduktion för att minska miljöbelastningen och det ekologiska fotspåret.

"Behovet av föda utgör en länk mellan åkern, trädgården och människan: vi är en biologisk art bland andra. Ekoproduktionen är en del av en större helhet, nämligen vår samexistens med naturen", avrundar Juha Helenius.

S-gruppens arbete med att bredda ekosortimentet fortgår. I dag är utbudet mindre än efterfrågan, i synnerhet i fråga om kött, köttprodukter och mejeriprodukter. I syfte att rätta till missförhållandet var S-gruppen med om att grunda ekoföreningen Pro Luomu år 2011.

"Våra främsta experter deltar aktivt i föreningens arbetsgrupper och därtill deltar vi i långsiktiga samarbetsprojekt med både producenter och livsmedelsindustrin. Kraven i Finlands ekolagstiftning gör att förändringarna sker långsamt", säger sortimentsdirektör Ilkka Alarotu från S-gruppens dagligvaruhandel.

Ilkka Alarotu är ordförande i föreningen Pro Luomu.

Samarbetet med producenterna har redan burit frukt. I höstas piloterade S-gruppen försäljning av ekobroiler och införde de första ekologiska köttprodukterna, nämligen HK:s ekologiska knackkorv, bacon och lördagskorv, i sitt standardsortiment.

I dag saluför S-gruppen över 2 000 ekoprodukter, varav en del säljs i hela landet och en del säljs i de lokala affärerna. Producenterna av ekoprodukter samarbetar med en eller flera affärer eller med hela handelslag.

"Den som vill och har tillräcklig produktionskapacitet kan bedriva riksomfattande samarbete med S-gruppen. Produktionsmängderna och antalet kundaffärer kan ökas stegvis förutsatt att konsumenterna köper varorna."

Och visst vill kunderna ha ekoprodukter – S-gruppens försäljning av inhemska ekoprodukter har fördubblats på två år. I fjol ökade försäljningen av ekoprodukter med cirka 10 procent och i dag står ekoprodukterna för 1,7 procent av den sammanlagda dagligvaruförsäljningen. Efterfrågan är störst i huvudstadsregionen och landets större städer, där ekoprodukterna står för 2,7 procent av den sammanlagda försäljningen.

Ekoproduktion håller odlaren alert

Tillverkningsprocessen börjar med att vete- och havreflingor från säd som odlats på ekogårdens åkrar sprids ut på en stor plåt. Flingorna begjuts med ekohonung, -socker och -rybsolja varefter de rostas, blandas och förpackas.

Rostningsveckorna vid Sysmän Luomuherkut Oy är hektiska. Markku Nikki, hans fru Anita och en anställd tillverkar sammanlagt 150 000 kg ekomüsli per år.

Paret Nikki har förädlat ekologiska livsmedel sedan år 2000. Företagets huvudprodukter, äppel-tranbärsmüsli och spannmålsmüsli, har ingått i S-gruppens sortiment ända sedan starten.

"Efter generationsväxlingen år 1994 började vi specialisera oss på ekoproduktion. Den ekologiska odlingen och dess utmaningar håller odlaren alert. Det gäller bland annat att planera växelbruket på flera års sikt", säger Markku Nikki.

Familjeföretagets verkställande direktör har mycket att tänka på. Utöver odlingen och produkttillverkningen sköter han leveransen av varor som beställs via nätet, faktureringen, underhållsarbetet på gården och pappersexercisen.

"Varje råvara har ett eget ekocertifikat och gården inspekteras en gång per år. Förfarandet står som garanti för att produkterna kommer från en ekologisk odling, vilket är viktigt för konsumenterna."

Ökande efterfrågan, miljövänlig produktion och positiv respons från kunderna sporrar paret Nikki att fortsätta med ekologisk odling.

"Vi har med glädje konstaterat att gruppen ekokonsumenter växer. Människor handlar allt mer ekoprodukter och upplever dem inte längre som udda."

Text: Niina Korhonen