Champinjoner från Kiukais

25.5.2015
0 betyg
Champinjoner från Kiukais

Halm, gips, hönsgödsel och en aning torv. Det är vad som behövs för att de inhemska Champ-champinjonerna ska växa till läckerheter för sommargrillen.

Bländande vita hattar så långt ögat når. Alldeles som om enorma mängder små hatti­fnattar skulle ha samlats på en plats. Plockaren Teija Ranne går vant längs med raderna av vita champinjoner i svampodlingsanläggningen.

Hon vet exakt vad hon gör. Ett försiktigt grepp om hatten, en liten vridning och ser man på – på några sekunder har hon fem vita hattar i sin hand. Lika säkert sorterar Ranne de svampar hon plockat. Både jumbo­svampar och svampar för lösförsäljning respektive askar hittar sin plats.

Det är en vacker och lugn försommarmorgon, men i de blåvita produktionshallarna i Kiukais, i Eura kommun, är det inte lika lugnt. Hallarna döljer växtrum där det under året odlas nästan två miljoner Champ-champinjoner som hamnar på våra matbord. Av denna mängd utgör den vita champinjonen cirka 85 procent. Att producera ett nytt parti champinjoner för handeln tar cirka 70 dygn. 

Teija Ranne

Plockaren Teija Ranne medger att hon nästan inte äter någon svamp alls. "Jag använder nog för lite svamp. Jag har inte riktigt lärt mig gilla dem."

Jarno Niemi

Jarno Niemi samlar stora halmbalar för komposten.

Underlaget är grunden till allt

Ett berg av halm på cirka 500 000 kilo reser sig högt över huvudet. Mängden utgör bara en bråkdel av vad som behövs för ett års svampskörd.

"Allt börjar från växtunderlaget. Först tillverkas komposten, som består av halm, gips och hönsgödsel samt vatten", säger verkställande direktör Hannu Pitkänen vid Mykora Oy som producerar Champ-svampar.

Det tar ett par veckor innan växt­underlaget har komposterats, därefter pastöriseras det. Sedan flyttas mycel, som har odlats i kornkärnor under laboratorieförhållanden, till underlaget. Det här är ett känsligt skede, för växtunderlaget är mottagligt för sjukdomar. Efter cirka tre veckor är underlaget klart för produktion, och det förs till växthallen. Utspridningen sköts maskinellt. Maskinen som sköter utspridningen har två linjer, den ena styr växtunderlaget, den andra sprider ut cirka fem centimeter torv på underlaget.

"Utan torv bildas det inte knoppar, alltså svampar som ligger ovan jord, utan enbart mycel", säger produktionschef Kimmo Pihala.

Hannu Pitkänen

Verkställande direktör Hannu Pitkänen rekommenderar champinjoner som tillbehör till kött- och vilträtter.

Kaisa Heponeva

Svamparna får växa i sex lager. Ibland brukar produktions- och kvalitetsansvariga Kaisa Heponeva också hjälpa till vid svampplockningen.

Manuellt arbete

Mykora Oy är Nordens största svamp­odlingsanläggning. Produktionen täcker nästan häften av all konsumtion av champinjoner i Finland. Företaget sysselsätter cirka 70–75 anställda året runt.

Svamparna växer i Kiukais i allt som allt 16 växtrum, i vilka temperaturen, fuktigheten och koldioxidhalten regleras med hjälp av datorer.

"Champinjonen är en ren, inhemsk produkt, och det är viktigt för oss att den är finsk. Alla råvaror som vi använder är finska. Halmen kommer från närliggande åkrar, hönsgödslet från Biolan, gipsen från ett stenbrott i Siilinjärvi och torven från Haukineva", förklarar Pitkänen.

I ett växtrum växer det svampar på två olika hyllor som vardera har sex våningar. Svampplockarna rör sig behändigt med hissar mellan de olika nivåerna. Ett växtunderlag ger skörd under tre veckors tid.

"Under den första och den andra veckan är skörden lika stor. Tredje veckans skörd är cirka hälften mindre", säger Kaisa Heponeva, som är produktions- och kvalitetsansvarig.

Efter den tredje veckan ångas, töms och tvättas växtrummet. Det förbrukade växtunderlaget körs ut på åkrarna för att förbättra jorden.

I Kiukais plockas alla champinjoner för hand.

"Vi kunde plocka svampen också maskinellt, men vi vill satsa på kvalitet. Kontrollen fortsätter i packeriet, där vi vid behov lägger sista handen vid varje ask manuellt", säger Pihala.

Champinjonerna plockas för hand

En van plockare nappar till och med fem svampar i taget.

Kati-Mari Seppälä (t.v.) och Tiina Jôulu

Kati-Mari Seppälä (t.v.) och Tiina Jôulu kontrollerar att alla askar är i skick.

Ruskeat heltat esiin

Klimatet i svampodlingsanläggningen känns fuktigt, trots att temperaturen i plockningsskedet ligger under 20 grader. Annat är det i packeriet, där svamparna snabbt kyls ner till 2–4 grader. På så sätt kan man garantera att de håller i 10–12 dagar.

Man borde förvara svamparna i kylen även hemma.

"Svamparna är användbara när de inte luktar eller är slemmiga. Ibland kan det finnas ett svart ämne på dem som påminner om mylla. Det är dock inte mylla, utan torv från växtunderlaget. Det ska man helst inte tvätta bort, utan det går att torka bort med papper eller pensel", säger Kaisa Heponeva.

Konsumtionen av champinjoner i Finland är fortfarande liten. Finländaren äter cirka 450 gram champinjoner om året, medan svensken äter 2,5 kilo. Skillnaden kan delvis förklaras med att det växer och plockas mycket skogssvamp i Finland. Enligt Hannu Pitkänen äter finländarna i själva verket champinjonerna en aning råa.

"Många vill att svampen är sluten och att det inte syns några bruna skivor. Men svampen smakar bäst när den har öppnat sig en aning. Man kan också äta champinjoner helt råa", rekommenderar Pitkänen.

"Smaken är som bäst när svampen har öppnat sig en aning."

Text:
Foto: Miikka Kiiminki
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5