Bruce Oreck – bodybuilder och örfilsvän

Bruce Oreck poserar med en korg örfilar (kanelbullar) i handen. Marimekkos Unikko-tyg och den blåvita vimpeln för tankarna till Finland, men I bakgrunden skimrar oceanens turkosa vatten.

Exambassadören laddade upp bilden från sitt semesterhem i Mexiko på Facebook och fick idel positiv uppmärksamhet i de finländska medierna. Bruce Oreck, som älskar konceptet varumärke, är stormförtjust i finländska örfilar. Under sin senaste semester kombinerade han dessa.

"Mina vänner från Finland hade med sig mjöl och de övriga ingredienserna. Vi bakade örfilar som vi sålde på det lokala ekotorget. Läckerheterna hade strykande åtgång. Det var en sann glädje, men det blir nog ingen fortsättning eftersom intäkterna är för små. Örfilarna var nog bättre än businessen. Marknadsföring handlar om att berätta en positiv historia som människor minns. Det visade örfilarna med all önskvärd tydlighet", säger han med ett brett leende.

Mer etniska restauranger

Bruce Orecks tid som USA:s ambassador i Finland tog slut för två år sedan, men han förmådde inte lämna landet helt och hållet. Han köpte en stor lägenhet i centrala Helsingfors och lät renovera den.

I dag tillbringar han ungefär halva året i Finland och föreläser om företagande vid Aalto-universitetet. Resten av året tillbringar han i sina hem i Mexiko, New York och Colorado.

Köket i Helsingforshemmet är ett ode till finländsk snickarkonst och design. Skåpen är gjorda av masurbjörk och bordet och stolarna bär Eero Saarinens signatur. Fastän det stora och vackra köket är ett matlagningens eldorado är Bruce Oreck inte speciellt förtjust i matlagning. Han föredrar att styra stegen till en restaurang för att äta en god biff, en saftig pizza eller något annat gott.

Bruce Oreck berömmer restaurangutbudet i Helsingfors, men han saknar etniska restauranger med verkligt eldig mat och mer bra frukostställen.

När man tittar in i Bruce Orecks kylskåp förstår man att han tycker om kyckling och lax. Han äter vardera varje dag, till och med till frukost. Den före detta tävlingskroppsbyggaren tränar fortfarande så mycket att han behöver massor av energi.

Härförleden reflekterade Bruce Oreck över att han borde göra hälsosamma val med tanke på de kommande 20 åren. Hamburgarna, biffarna och pommes fritesen hade börjat smaka alltför gott i exambassadörens mun.

"Jag är 64 år gammal. I den här åldern bör man nog tänka på vad man äter. Jag har ökat andelen grönsaker I kosten och jag äter så kallat rött kött högst ett par gånger i veckan. Finland har tillfört min kost många läckerheter. Jag vurmar för finländskt bröd, speciellt råg- och havrebröd, och jag älskar sommarens färska grönsaker, rotfrukter och bär. Det finländska renköttet och den färska fisken är också verkliga delikatesser", säger han.

Bruce Oreck, som har fattat tycke för siklöja (mujka), misstänker att vi finländare inte förstår och inser vilken skattkammare butikernas fiskdiskar är.

"Jag får ofta en känsla av att finländarna upplever färsk fisk som en självklarhet."

När Bruce Oreck handlar mat på sommaren är han mer än nöjd, men vintern gör honom dyster.

"Det går inte att få tag på färsk sparris under vintern, men affärernas fruktoch grönsaksavdelningar svämmar över av olika äppelsorter", säger han.

Han förstår inte varför de finländska affärerna inte saluför samma grönsaker som affärerna i övriga Europa under vintern.

Bruce Orecks förslag är att öka den finländska växthusodlingen. Varför inte odla grönsaker där konsumenterna finns, nämligen i städerna? Marketarnas och köpcentrens tak har gott om utrymme för växthus.

"Växthusen kunde värmas med spillvärme och förses med inhemska ledlampor. Odlingen skulle vara ener gisnål och närheten till kunderna skulle minska transportkostnaderna och trafikutsläppen", säger han.

Bruce Oreck tror att 2020-talet blir stadskulturens decennium. Alla tecken tyder på det: Dagens ungdomar vill bo nära servicen och tjänsterna och leva ekologiskt utan miljöbelastande bilar.

"På 2020-talet vill ungdomarna hellre äta ute tillsammans med sina vänner och bekanta än laga sin egen mat. De närproducerade livsmedlen kommer att vinna allt mer terräng", säger han.

Finländska blåbär, The Mustikka

Låt oss återgå till örfilarna. Enligt Bruce Oreck är de så goda att alla turister borde smaka på dem.

"Hela Salutorget borde dofta nygräddad örfil!", säger han bestämt.

Finland har inte lyckats skapa ett enda matvarumärke som är känt utanför landets gränser.

"Alla känner till tysk pretzel, japansk sushi, italiensk pizza... men ingen har ett hum om finländsk mat", säger Bruce Oreck.

Varför inte örfil eller blåbär?

"Varför kallas de finländska blåbären endast blåbär? Spanska buskblåbär kallas också blåbär, trots att deras smak inte kommer i närheten av de finländska blåbärens!", säger han.

Bruce Oreck levererar en passionerad miniföreläsning om Finlands rena skogar, långa sommardagar och ljusa nätter som tillsammans ger upphov till världens godaste bär.

"Finland har världens renaste livsmedel och de skulle definitivt ha en plats i poesin", avrundar han.

Bruce Oreck skulle inte föra ut turisterna i skogen. Allemansrätten är ett fint påfund, men den är ingen historia. Han skulle bjuda turisterna och besökarna på blåbärspaj, som konkurrerar med örfilen på hans favoritlista.

Bruce Oreck, 64

är jurist, USA:s före detta ambassadör i Finland, affärsman med inriktning på energieffektiva
byggnader och föreläsare på Aalto-universitetet. Han bor i Helsingfors, New York, Colorado och Mexiko. Exambassadören är bodybuilder och tänker delta i tävlingar nästa år. Hans döttrar, filmregissören Jessica och läkaren Rachel, bor i USA.

Bruce Oreck tillträdde nyligen som S-gruppens ansvarsambassadör. Hans uppgift är bland annat att främja S-gruppens ansvarsprogram Bästa landet att leva i (Paras paikka elää), som omfattar hundra ansvarsgärningar.