Bloggaren Sari Helin: "Mödrar har onödiga skuldkänslor"

18.4.2017
0 betyg
Bloggaren Sari Helin:

Finlands officiella dåliga mamma Sari Helin delar med sig av ofullkomlighetens glädje, grälar med sina barn och ägnar dagligen döden en tanke. Nu vill hon gnälla en smula.

Som son till Den dåliga mamman Sari Helin får man lära sig att öppna butiksdörren (mamma Sari väntar tills dörren öppnas), äta utan mobiltelefon, glömma ordet handikappad, lyssna på och vara intresserad av sin lillasyster, skicka ett tackmeddelande när man har fått en present, beställa mat på restaurangen, boka tid hos frisören, söka PRAO-plats någon annanstans än på mammas jobb, artigt säga jo eller nej tack till servitörer och expediter...

Livets grundfärdigheter är inte förhandlingsbara.

Klädhögar är inget Sari kan klaga på eftersom hennes egna högar är påtagliga.

Följarna av hennes blogg (70 000 per vecka) och medlemmarna i hennes Facebook-grupp (76 000) kallar henne rätt och slätt Huono (ung. Den dåliga). Den dåliga står och kokar te bland böckerna på kontoret i Kronohagen I Helsingfors och drömmer om att en dag skapa ordning och reda både på jobbet och hemma i klädkammaren.

Sari inser att hennes goda föresatser knappast realiseras: När hon har klurat ut hur någonting kan eller bör göras skyndar hon sig att berätta det i sin blogg men försummar att följa sina egna råd.

"Lusten att skriva är helt enkelt för stark", säger hon leende.

Välbefinnandet, som infinner sig när Sari slår på datorn, ökar alltmedan hon med vana och flinka fingrar sätter sina tankar på pränt. Meningarna är korta och välformulerade.

Allt hon företar sig går i ett huj, dingding-ding.

"Min man är raka motsatsen. Medan han städar diskbordet hinner jag producer minst 15 spalter text", säger Sari.

Två saker förenar alla mödrar

För 14 år sedan insåg Sari vad som förenar världens alla mödrar: ofullkomlighet och skuldkänslor. Insikten föddes på en lekplats i Washington där Sari och hennes man Petri Sarvamaa, som arbetade som korrespondent för YLE, bode i början av 2000-talet. Parets son Sisu föddes i USA. Sari var halvdöd av trötthet efter nattvaket där hon stod med andra småbarnsföräldrar och undrade hur hon kunde undvika konversation. På den tiden fanns det inga smarttelefoner och således ingen möjlighet att fly till Internet.

Någon måste våga tala om tröttheten, tänkte hon.

När familjen återvände till Finland år 2006 upptäckte Sari att de finländska mödrarna stöder varandra och delar med sig av sina erfarenheter. Hon fick råd och tips utan att be om sådana.

Om Sari meddelade att hon är för trött för att delta i en kaffe- eller lunchträff fick hon inte medkänsla utan en direkt fråga om vad hon hade gjort för att undvika tröttheten.

Inspirerad av engagemanget beslöt hon sig för att gå med i svängen och år 2011 gjorde hon sitt första Dåliga mamman-inlägg på Facebook. Hon skrev: I går kväll somnade jag med sminket i ansiktet och telefonen på kudden. Jag vaknade klockan 5 i samma ställning.

Nio läsare gillade hennes inlägg.

Årets inlägg Äitiflunssa ei ole mikään miesflunsa (ung. Mammaflunsa är ingen karlflunsa) fick hela 3 600 "gillningar". Den dåliga mamman hade blivit ett heltidsvärv.

Hur använda resten av livet?

Den dåliga mammans bestämda åsikter rör ofta om i myrstacken. Hon sager bland annat att småbarnsföräldrar måste unna sig sex då och då även om det tarvar en tältsemester på tumanhand. Sari betonar att sexlivet är en viktig del av ett parförhållande och att man måste värna om den biten. Ibland lägger hon dock sordin på sina inlägg.

"Jag vill till exempel inte skriva att avsaknaden av sex leder till skilsmässa eller till att någon av parterna tar sig en älskare/älskarinna", säger hon.

Den dåliga mamman berättar ofta hur hon och hennes man har bett om och skaffat assistans i vardagen. När deras yngsta barn var en månad gammalt anställde paret en barnflicka och senare skapade de en barnvaktsring och en skjutsarring tillsammans med föräldrar i samma situation. I dag har åttaåriga Sissi och fjortonårige Sisu en reservmormor.

"Det lönar sig inte att vara martyr och visa att man går i land med skötseln av barnen helt utan assistans. Barnen kanske opponerar sig när någon annan än mamma eller pappa tar hand om dem, men de klarar nog det tillfälliga arrangemanget. Vår minsting och manga andra barn i hennes ålder skulle nog helst tillbringa all sin tid med mamma och/eller pappa", säger Sari.

Hon påpekar att alla bör tänka på och reflektera över vad som är viktigt i livet och vad man kan göra för att uppnå sina mål. Livet är som bekant ganska kort.

"Om jag blir lika gammal som mina föräldrar har jag tio år på mig. Skall jag anslå min återstående tid till petitesser och oväsentligheter? Den frågan bör vi alla ställa oss dagligen", säger Sari med bestämd röst.

"Det borde finnas specialstipendier för pojkar. I dag lägger flickorna beslag på nästan alla skolornas stipendier. Kanske något större företag vill nappa på idén", säger Sari Helin.

Ständigt närvarande mor

Saris telefon ringer. Uppringaren är hennes man.

"Jag hoppas att du har något viktigt ärende. Om inte tänker jag prata om vårt sexliv", säger hon med ett hjärtligt s
kratt.
När Petri befinner sig Bryssel ser Saris schema ut på följande sätt: På söndag kväll går hon igenom den kommande veckans arbetsuppgifter och när vardagen stundar inleder hon jobbet hemma innan barnen vaknar. Sedan följer hon barnen till skolan och går till kontoret. På eftermiddagen hämtar hon barnen, matar dem och kör dem till respective hobbyer. På kvällen umgås familjen och
när barnen har lagt sig jobbar Sari ännu någon timme.

Saris sex år som Den dåliga mamman har varit snarlika. Trots det hektiska schemat och de fulla dagarna tycker sonen Sisu, till Saris stora glädje, att hon alltid är tillgänglig och närvarande.

Skall vi äta eller skall jag explodera?

I sanningens namn bör man berätta att Sari i allmänhet hinner explodera flera gånger innan klockan slår tio.

"Ja, ofta redan före frukosten."

Grannarna är förskonade eftersom familjen inte längre bor i flervåningshus. Före klockan åtta har Sari med hög röst hört sig för om skolväskorna är packade och om mobiltelefonerna har varit i flygläge under natten så som överenskommet. I det här skedet brukar lillasyster Sissi ta på sig hörlurarna och pappa Petri dra sig undan.

"Sisu är en kopia av mig och vår svada är likadan. Ibland blir jag själv trött på larmet och undrar om jag borde börja med yoga, mindfulness och meditation för att skona omgivningen", säger Sari.

Hon upplever sig själv som ganska bestämd. Härförleden förklarade Sisu för henne att barn som utsätts för gnat och gnäll har ett besvärligt liv, men att han mår helt ok eftersom hans mamma inte gnäller.

"Tänka sig! Han sade att jag inte gnäller", säger Sari med runda ögon.

Här kommer mödrarnas skuldkänslor in i bilden – hur fina och hyggliga de än är bär de på skuldkänslor.

Sari vill bryta den onda spiralen och därför berättar hon öppet om sin ofullkomlighet och sina tillkortakommanden. Den bästa responsen är när någon skriver "tack för nåden och för att det
finns olyckssystrar".

Gucci blec ointressant

Vad gör en människa oblyg? Sari tror att hennes oblyghet åtminstone delvis beror på hennes mors övertygelse om att hon och hennes bror Mikko kunde klara vad som helst, till och med att bli presidenter. Saris mor skrek aldrig, hon uppmuntrade.

Saris farmor förespråkade ordning, rutiner och snabba göranden och låtanden.

Saris mor insjuknade i cancer I arbetsför ålder och på slutrakan tog Sari och hennes bror hand om henne. Den starka modern kämpade tappert och på dödsbädden tröstade hon sina barn och den tillskyndade prästen.

"Hennes styrka gjorde stort intryck på mig", säger Sari.

Saris far hade gått bort tidigare och när Saris mor dog blev bördan för stor för Saris farmor. Hon ramlade i hemmet och avled senare på sjukhus.

"Dödsfallen i kombinaton med vissa andra motgångar ändrade min livssyn. Intresset för Gucci-väskor och andra lyxvaror förbyttes snabbt i en ny syn på livet", säger Sari.

Saris kropp reagerade på förändringarna: Hennes B-vitaminstatus rasade och lederna började krångla. När en sjuksköterska sade att svårigheterna nog vänder sig till hennes fördel beslöt hon sig för att aldrig mer vara rädd. I dag vill hon säga saker som väcker tankar och provocerar.

Agan har bytt skepnad

Sari vill skriva om att många finländska föräldrar uppfostrar sina barn genom att kritisera och pika, vilket hon tycker är fel.

Det viktigaste för både små och större barn är att känna sig önskade och uppskattade. Ett barn skall aldrig behöva uppleva att det är en börda för föräldrarna, vilket tyvärr sker alltför ofta.

"De uppfostrar sina barn genom att jävlas. Ja – någon måste ju våga ta bladet från munnen och kalla saker vid deras rätta namn. Viktiga saker bör diskuteras öppet och utan omsvep", säger Sari och fortsätter: "Alltför manga föräldrar klagar inför sina barn på att livet är för jävligt."

Medan svenska föräldrar har tålamod och exempelvis låter sina barn stanna kvar i bollhavet en stund till före middagen, blir många finländska föräldrar otåliga och fräser åt barnen om de
inte genast lyder.

Sari tar i, men inte så mycket. Hon brukar iaktta föräldrars beteenden I bland annat bussar, spårvagnar, tåg, butiker och terminaler och undrar ofta varför de tilltalar sina barn så bryskt och ovänligt.

"Kroppsagan har förbytts i jävlande", säger hon.

Sari vet inte ännu när hon tar upp frågan, men hon kommer definitivt att göra det. Inom ramen för diskussionsforumet Den dåliga mamman kan man behandla även svåra och känsliga ämnen eftersom läsarkretsen är annorlunda än i andra fora. Sari modererar diskussionerna och ger vid behov gula och röda kort, vilket i allmänhet bevarar sakligheten.

"Deltagarna har insett att det inte finns utrymme för överlägsenhet när man diskuterar och behandlar problem och mindre trevliga frågor", avrundar Sari Helin.

Text
Foto Pia Arnould
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5