Bli av med onödig rädsla

18.6.2014
0 betyg
Bli av med onödig rädsla

Många är rädda för att uppträda, flyga eller för tandläkaren. Rädsla är en känsla som stävjar dumdristighet. Om rädslan blir övermäktig och inverkar menligt på vardagen bör man söka hjälp.

Darrande händer, hjärtklappning, svimfärdighet… Den som har upplevt verklig rädsla känner igen symtomen.

Rädsla påverkar hela kroppen. En mor som fruktar plötslig spädbarnsdöd blir matt inför natten, ett barn som är utsatt för mobbning i skolan är kallsvettig inför den stundande skoldagen och den som lider av arachnofobi får stora skälvan av blotta tanken på spindlarna i sommarstugan.

"Negativa känslor accentueras av att de påverkar hela kroppen", säger arbets- och organisationspsykolog Satu Kaski som arbetar med fysiskt och mentalt välbefinnande.

De fysiska symtomen är inte inbillade. Blodprov har visat att rädsla ökar produktionen av adrenalin och kortisol. Kortvarig rädsla har endast momentan inverkan på kroppen, men långvarig rädsla kan ge upphov till bland annat förändringar i cirkulations- och andningsapparaten.

Varför är rädsla en så stark förnimmelse?

Rädsla är en naturlig reaktion

Nästan alla däggdjur har fyra olika "känslosystem". Systemen styr rädsla, vrede, panik och nyfikenhet. De specialiserade nervbanorna utlöser olika beteenden.

Rädslosystemet är lätt att förstå om man betraktar vilda djur. Om ett djur hotas av fara, till exempel ett rovdjur, reagerar det blixtsnabbt genom att fly eller paralyseras.

För oss människor kan ett motsvarande hot vara till exempel kritik eller risk för utfrysning.

Människor beter sig olika i en krissituation. Vissa blir aktiva, medan andra flyr eller blir handlingsförlamade.

"Förr var det ändamålsenligt att alla inte stannade kvar och kämpade. Om alla dog kunde ingen föra släkten vidare – en del måste alltså fly", säger Satu Kaski.

Hon berättar att känslan av rädsla kan inordnas på en axel. I den ena ändan finns normal rädsla som hindrar oss från att göra dumheter och i den andra ändan finns sådan rädsla som inverkar menligt på livet och vardagen.

"Rädsla som inverkar menligt på vardagen och livet kan sätta stopp för exempelvis resande, arbetande och biobesök."

Extrem rädsla uppträder vid olika fobier, som Satu Kaski definierar som överdriven eller rentav störd rädsla för något.

Vid ångest, som är diffus rädsla, upplever man en stark känsla av obehag som inte framkallas av något specifikt objekt.

"Överdriven rädsla för att förlora kontrollen kan leda till panikstörning och rädsla för att falla i bitar kan framkalla ätstörningar. Oavsett vad rädslan eller fobin beror på kan den ta sig olika uttryck."

Lär inte barn att vara rädda

Rädsla får inte förväxlas med känslighet eller blyghet, som är karaktärsdrag. Vissa människor är blygare än andra. De oblyga undersöker gärna sin omgivning, medan de blyga föredrar att hålla sig i skymundan. Läggningen syns i allmänhet redan i blöjstadiet – en del småbarn är lättskrämda, medan andra inte låter sig skrämmas av till exempel ljud i omgivningen. Känsligheten beror inte på föräldrarna utan på barnets läggning.

Enligt Satu Kaski har vi alla en aktiv, en lugn och en alert sida, men vi reagerar på olika sätt. Vissa människor har en mycket låg reaktionströskel.

Den som ständigt är i alarmberedskap har svårt att koppla av och överreagerar också när det inte finns någon orsak att reagera. En kort försening kan leda till obefogad rädsla för att något tråkigt har inträffat, ett djurs rörelser i naturen kan framkalla rädsla för att man är förföljd av en ondsint människa...

Alla är födda med en viss reaktionströskel, men uppväxtmiljön inverkar på tröskelns höjd.  Barn till rädda föräldrar blir i allmänhet rädda, medan barn till orädda föräldrar blir orädda. 

"Starka upplevelser och erfarenheter inverkar på reaktionströskeln. En traumatisk upplevelse sänker tröskeln, i synnerhet om den inte bearbetas."

Barn lär sig rädsla och därför bör föräldrarna undvika att resa alltför många skyddsmurar.

"Man kan inte skydda sina barn mot allt och onödiga skyddsmurar framkallar obefogad rädsla. Den bästa uppfostran är trygg, konsekvent och tolerant", säger Satu Kaski.

Barn till rädda föräldrar blir i allmänhet rädda, medan barn till orädda föräldrar blir orädda.

Fantasier kan lindra rädsla

Fantasier kan lindra rädsla

Man kan lindra och behandla rädsla på olika sätt. Det lättaste sättet är att undvika situationer som framkallar rädsla. Varför utsätta sig för obehag om man inte behöver? Om man har tandläkarskräck kan någon annan gå med barnen till tandläkaren, om man fasar för olyckor när barnen spelar fotboll kan man stanna hemma under matchen och diskutera den med barnen efteråt...

Man kan faktiskt tygla sin rädsla själv genom att lära sig identifiera känslan och fråga sig vad den beror på. Varför är jag rädd och är min rädsla befogad? 

Det lönar sig också att fundera på vad som upprätthåller rädslan. Rädslan får i allmänhet näring av att man överbetonar betydelsen av eventuella negativa konsekvenser och undervärderar sin egen förmåga. Man kan ställa sig själv några enkla frågor. Vad finns det för belägg för att det jag är rädd för är farligt eller skadligt? Vilken är sannolikheten för att det jag är rädd för inträffar och har det inträffat tidigare? Vad händer om det jag är rädd för inträffar?

Vissa människor kan lindra sin rädsla genom toleransbehandling. Om man är rädd för spindlar kan man höja sin toleransnivå genom att titta på bilder av spindlar.

"Det gäller att tänka på tryggheten. Om man känner sig säker och lugn kan man betrakta obehagliga objekt och långsamt höja sin toleransnivå."

Fantasier kan också lindra rädsla. Man kan tänka sig in i en trygg och säker omgivning innan man konfronteras med det som framkallar rädsla eller skapa en mental skyddsmur mot det obehagliga.

"Vi kan alla förändra oss själva och vår syn på livet. Om man inte klarar förändringen ensam finns det stöd att få", avrundar Satu Kaski.

Om livet domineras av rädsla och hjärnspöken lönar det sig att söka utomstående hjälp. En expert kan i allmänhet bidra till att skapa sådan trygghet som lindrar rädsla och ångest.

Källor: professorn i medicinsk teknik Lauri Nummenmaas föreläsning under Aalto-universitetets kurs Aivoaakkoset (Hjärnans ABC)

Övning för flygrädda

Övningen är utvecklad för att avhjälpa flygrädsla, men den kan även anpassas till lindrande av annan rädsla så som tandläkarskräck, mörkerrädsla och social fobi.

  • Åk till flygplatsen i sällskap med din stödperson.
  • Kör runt flygplatsen och parkera sedan utanför terminalen. Betrakta flygpassagerarna under fem minuter.
  • Gå in i terminalen i sällskap med din stödperson. Betrakta ruljangsen under 5–10 minuter.   
  • Köp biljett till en kort flygresa (20–30 minuter). Gör resan i sällskap med din stödperson. 
  • Gör en längre flygresa i sällskap med din stödperson.
  • Flyg ensam.

Källa: Hälsobiblioteket

Text
Foto Kreetta Järvenpää
Illustration Sauli Palmu
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5