Begravning utan följe

26.10.2015
0 betyg
Begravning utan följe

När en ensam människa avlider är hans eller hennes begravning ofta lika ensam. I kapellet på Furumo begravningsplats i Vanda ordnas nästan varje vecka sambegravningar vid vilka de avlidna välsignas utan ledsagare.

Furumo lummiga begravningsplats separeras från den livligt trafikerade Gamla Borgåvägen av en massiv grind. När man stiger in genom grinden dämpas trafikbullret och man möts av en gångväg kantad av höga ekar och lindar som lockar blicken mot den blå himlen. Den här dagen är luften höstligt krispig och de flesta av lövträden har fällt sina blad. Den grönska som finns kvar utgörs av barren på begravningsplatsens många tallar.

Gångvägen slutar vid stentrappor som leder upp till begravningsplatsens två vackra kapell. De ljusa triangelformade byggnaderna andas frid och vördnad.

Det större kapellet rymmer upp till 120 personer, men nu är salen tom fastän nästa begravning äger rum om bara en halv timme. Inga anhöriga eller ledsagare syns till och bänkradernas blomställningar gapar tomma. Psalmböckerna är framlagda, men ingen kommer att öppna dem.

Också ensamma människor får en värdig begravning

Begravningsarrangemangen sköts i allmänhet av den avlidnes anhöriga så som barn, make, maka eller föräldrar. Om den avlidne inte har någon anhörig tar hans eller hennes hemkommun/dödskommun hand om begravningen inklusive kostnader. Begravningar utan följe förekommer framförallt i de större städerna där allt fler människor lever helt ensamma. I Furumo, som hör till Helsingfors kyrkliga samfällighet, välsignas ensamma människor nästan varje vecka. Antalet begravningar utan följe är ungefär 60 per år.

Fastän den avlidne saknar ledsagare är begravningen lika värdig som begravningar med många ledsagare. Alla begravningar följer samma formulär.

Kapellets vaktmästare Seija Rautasalo och Jim Sember förbereder den stundande begravningen vid vilken två för varandra obekanta människor, en man och en kvinna, får sin sista välsignelse.

En hiss hämtar upp de identiska kistorna från källarvåningen en åt gången. Seija Rautasalo ställer kistorna framför altaret. Den ena kistan saknar blomarrangemang – förbiseendet beror på att den avlidne inte har några anhöriga. Seija Rautasalo kontrollerar att kistorna är raka medan Jim Sember ställer altarblommorna på plats och tänder två vita ljus. Begravningen kan börja.

Klockan är tio på förmiddagen när dörrarna stängs. Prästen Arja Vaulas träder in och kapellets kantor inleder preludiet. Den svenske kompositören Jerker Leijons verk In Memoriam ljuder i det folktomma kapellet. Ceremonin är kort och enkel, men samtidigt värdig och intim. Prästens roll accentueras av att det inte finns anhöriga och vänner i salen. Han är den enda som följer de avlidna till den sista vilan. Efter Herrens välsignelse och postludiet är begravningen slut. Kistorna transporteras ner till kapellets källarvåning i väntan på kremering.

Seija Rautasalo och Jim Sember

Furumo kapellets vaktmästare Seija Rautasalo och Jim Sember sköter alltid begravningsarrangemangen lika värdigt – fastän den avlidne saknar ledsagare.

Kan någon vara så ensam?

Seija Rautasalo har jobbat 15 år på Furumo begravningsplats.

"Till en början begrep jag inte att någon kan vara så ensam att han eller hon inte har en enda ledsagare på sin begravning", säger hon.

Under sina 15 år på Furumo har Seija Rautasalo insett och förstått att det verkligen finns helt ensamma människor bland oss. Vid Furumos sambegravningar välsignas en till tre avlidna åt gången.

Hon berättar att antalet ledsagare vid vanliga begravningar har minskat under de senaste åren. I Furumo hör begravningar med tiotals eller hundratals ledsagare till undantagen. I genomsnitt har de avlidna 14 ledsagare vid begravningen.

De ensamma avlidna är lika ensamma efter begravningen – eftersom det inte finns några anhöriga eller vänner sköter vaktmästaren urnebisättningen (urnenedläggningen) som i regel sker inom en vecka efter begravningen. Urnan placeras i en gemensam minneslund.

Den här dagen har Jim Sember en bisättning. Den enkla träurnan väntar i det mindre kapellet, där de avlidnas anhöriga i allmänhet avhämtar urnorna.

Jim Sember lyfter varsamt upp urnan och styr stegen mot minneslunden. Furumo är Helsingfors kyrkliga samfällighets största begravningsplats. Avståndet mellan begravningsplatsens olika delar är flera hundra meter. Minneslunden ligger en god bit från kapellet omgiven av vackra tallar.

Väl framme i minneslunden lyfter Jim Sember upp locket till den färdigt grävda graven. Han sänker ner urnan, täcker den, står tyst en stund och bugar lätt. Den enda utomstående som närvar vid bisättningen är en liten fågel.

Stämningen har varit både varm och fridfull. Fåglarna som vaktar friden och gravarna viker inte från sin post. När man stiger ut genom begravningsplatsens grind möts man av trafikbullret och vardagen.   

Jim Sember

Den ensammes sista resa avslutas. Vaktmästare Jim Sember sänker ner urnan i minneslunden i den färdigt grävda graven.

6 fakta om finländska begravningar

  • Fastän endast 73,7 procent av finländarna tillhör kyrkan får 96 procent av de avlidna en kristen begravning.
  • En evangelisk-luthersk begravning arrangeras i allmänhet två till tre veckor efter frånfället.
  • I Helsingfors, Esbo, Åbo och Tammerfors stift är kremering vanligare än kistbegravning. Andelen kremeringar är minst i Uleåborg.    
  • Med markägarens tillstånd kan urnan bisättas eller askan spridas även på annat ställe än en begravningsplats, men graven får inte märkas med till exempel en minnesplatta.  Enligt begravningslagen skall askan gravsättas eller spridas inom ett år räknat från kremeringen.
  • Askan får inte delas eller förvaras i till exempel ett hem.
  • Den överlägset populäraste begravningsmusiken är T. Albinonis Adagio, J. S. Bachs Air och G. F. Händels Largo.

På Kyrkans informationscentrals webbplats pyhäinpäivä.fi kan man minnas sina avlidna anhöriga med tagen #pyhäinpäivä.

Källor: Kasvokkain kuoleman kanssa, hautajaisperinteet ja surun kohtaaminen (ung. Öga mot öga med döden, sorg och begravningstraditioner), Kyrkans informationscentral

Text:
Foto: Roope Permanto
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5