Barnen kockar i köket

25.1.2016
0 betyg
Bjud in barnen i köket

Det gällde att sitta rak i ryggen, att vara tyst, att äta hela portionen och att tacka för maten fastän man inte tyckte om den. Många minns barndomens måltider och den vuxenmat som serverades med ångest. Köket med dess heta kastruller och vassa knivar var de vuxnas domän.

Lyckligtvis har tiderna förändrats. En stor del av dagens barn och ungdomar deltar i köksbestyren. Matlagningen och måltiderna har blivit familjestunder som ofta har inslag från gemensamma reseupp­levelser, från restaurangbesök och från matbloggar. Media har bidragit till den positiva utvecklingen: Allt fler kokböcker och TV-program på temat mat riktar sig till den yngsta generationen. Kändiskockarna har blivit barnens idoler, kockklubbarna är mer än populära och "hussa" (huslig ekonomi) är ett av de mest omtyckta ämnena i grundskolan. 

Maten är en viktig del av vårt välbefinnande. För ett antal decennier sedan rådde det brist på mat, men i dag kan vi välja och vraka bland olika livsmedel. 

Maten spelar en allt större roll i finländarnas liv. Både vuxna och barn vill ha mångsidig och välsmakande mat.

Livsmedlens ursprung

Redaktören och fackförfattaren Elina Lappalainen anser att dagens livliga matdiskussion är alltför snäv.

"Hälsoaspekten är på allas läppar, men få känner till livsmedlens ursprung och livsmedelsproduktionens miljöpåverkan. Vi borde tänka mer på hur och i vilka förhållanden djuren föds upp", säger hon. 

Elina Lappalainen fick Fack-Finladiapriset år 2012 för sin bok Syötäväksi kasvatetut (ung. Uppfödda för att ätas). I fjol gav hon ut barnboken Nakki lautasella (ung. En knackkorv på tallriken) som beskriver matens väg till tallriken på ett barnvänligt sätt. 

Författarens avsikt är inte att moralisera, utan att sprida kunskap och väcka diskussion.

Lappalainen är övertygad om att lättfattlig och saklig information stimulerar finländarna att överväga sina val och välja etiskt hållbara konsumtionsvanor.   

"Alla borde reflektera över livsmedlens ursprung och göra sina konsumtionsval utgående från fakta. Likgiltighet och ointresse, som återspeglar själviskhet och lättja, leder till onödigt lidande bland djuren", säger Elina Lappalainen.

"Föräldrarna bör berätta för sina barn varifrån maten kommer, men många vuxna väljer tyvärr att undvika det svåra och känsliga ämnet. Man får inte ljuga för barn, men man skall naturligtvis inte skrämma upp eller chockera dem. Det gäller att anpassa orden till barnets ålder", säger hon.  

Elina Lappalainen påpekar att det finns skäl att minska intaget av kött av både etiska och hälsomässiga orsaker. De finländska barnfamiljernas konsumtion av så kallat rött kött överstiger rekommendationerna, som är ett eller två mål i veckan. Intaget av vegetabilier är däremot alltför ringa. 

Lite rivna grönsaker och några gurkskivor räcker inte långt – vi borde alla äta vegetariska rätter tillredda av exempelvis baljväxter och tofu.    

"Barnens alltför stora konsumtion av kött sammanhänger med föräldrarnas värdebild, traditioner, vanor och bekvämlighet", säger Elina  Lappalainen.

Elina Lappalainen

När Elina Lappalainen nyligen besökte en husdjursgård hörde hon föräldrarna till ett litet barn förklara att korv görs av grisar, men att korvgrisarna är annorlunda än gårdens söta djur. "Man får inte ljuga för barn, men man skall naturligtvis inte skrämma upp eller chockera dem."

Olika matvanor

De finländska familjernas matvanor varierar stort. Brådska, stress och osäkerhet inverkar negativt på matvanorna. Flera skolhälsovårdsenkäter har visat att allt färre familjer äter tillsammans och att många upplever måltiderna enbart som födointag. 

Anneli Rantamäki som är lärare i huslig ekonomi i skolan Pohjolanrinteen koulu i Riihimäki säger att matfostran inte får vara beroende av enbart föräldrarnas kunskaper och tålamod.  

"I en del familjer är matlagningen en förenande länk medan man i andra familjer snabbt slevar i sig uppvärmd färdigmat", säger hon.

Lättja, likgiltighet och okunskap går ofta i arv och därför vill Anneli Rantamäki, som är ordförande i Hushållslärarnas förbund, föregå med gott exempel och motarbeta felaktiga attityder.

"Målsättningen är att förmå eleverna att göra så mycket som möjligt själva och därigenom utvecklas. Härförleden gick en av flickorna runt i klassen med en laxfilé och berättade stolt att hon själv hade skurit ut den", säger Anneli Rantamäki. 

Framgång i skolköket förutsätter intresse för matlagning. Hushålls­läraren, som värnar om inhemska traditioner, kallar sig själv ambassadör för finländsk matkultur. 

Anneli Rantamäki

För ett decennium sedan var statussymbolen en märkesväska, men i dag är det varukorgar med kvalitetslivsmedel som gäller. "Jag vill lära barn och ungdomar att förmånlig och lättlagad mat inte behöver verka billig. Vi behöver inte skämmas för vår matkultur", säger Anneli Rantamäki.

Kunskap och stolthet

Anneli Rantamäki är bekymrad över det minskande intresset för finländsk matkultur och inhemska råvaror. Landskapens traditionsrätter tenderar att försvinna och det finns inte längre någon Jaakko Kolmonen (känd TV-profil) som försvarar den finländska maten i media.

Många passerar affärernas grönsakshyllor utan att lägga något i varukorgen. Kanske kålroten och andra "konstigheter" upplevs som främmande? Dagens konsumenter väljer i allt större utsträckning färdigmat och exotiska livsmedel. Rantamäki hoppas att intresset för nya smaker och maträtter inte leder till att finländarna helt överger den inhemska matkulturen.

"Vi behöver minsann inte skämmas för vår matkultur utan vi skall vara stolta över våra unika traditioner", säger hon.

I den nya läroplanen, som träder i kraft i augusti, ges matfostran större utrymme än i dag. För närvarande har eleverna tre lektioner i huslig ekonomi per vecka, men framöver kommer matfostran även att uppmärksammas inom ramen för andra ämnen och integreras i skolornas verksamhetskultur. I anslutning till skolmåltiderna kommer eleverna att undervisas i bland annat etikett och matrelaterade miljö- och hälsofrågor. 

Utan familjemåltider och ledda skolmåltider skulle många barn och ungdomar bli utan praktisk matfostran.

"Förmånlig och lättlagad mat inte behöver verka billig."

Mer än tallriksmodellen

Om föräldrarna vill lära sina barn hälsosamma kostvanor och matkultur bortom tallriksmodellen bör de börja med att se sig själva i spegeln. 

Pipsa Hurmerinta, som har skrivit boken Pipsan keittokirja pienille ihmisille (ung. Pipsas kokbok för små människor), anser att föräldrarna och andra vuxna är skyldiga att ge barnen konkret färdkost för livet. Hon vill diskutera barns matvanor öppet och utan omsvep.

"Det man har lärt sig som barn följer med hela livet. Om man har lärt sig rätt från början behöver man inte göra stora förändringar i ett senare skede", säger hon.  

Tvåbarnsmamman berättar att det finns undersökningar som visar att man bör fästa uppmärksamhet vid barnets kost redan nio månader före födseln. De första tusen dagarna efter befruktningen har stor inverkan på barnets utveckling och hälsa. 

"Det handlar inte enbart om vikt och fetma. De tidiga kostvanorna inverkar också på risken att utveckla bland annat celiaki och olika allergier", säger hon.

I dag tillmäts uppfostrings- och kostfrågorna väldigt stor uppmärksamhet, men åsikterna om vad som är rätt och fel går ofta isär. 

"Näringsrekommendationerna varierar från dag till dag. Om man följer alla normer och rekommendationer slaviskt blir föräldraskapet en börda", säger Pipsa Hurmerinta. 

Pipsa Hurmerinta

Pipsa Hurmerinta har aldrig förstått idén med godisdagar. "Barnen väntar hela veckan på godisdagen och när den kommer vräker de i sig sötsaker. I värsta fall kan "sockerfyllan" fungera som bro till konsumtion av alkoholdrycker i tonåren. Mat och dryck får inte fungera som tröst eller belöning."

Färdigmat är OK

Pipsa Hurmerinta berättar att hon iakttar sunt bondförnuft. Hennes tvååriga barn äter i princip samma sak som hon själv, det vill säga mat tillredd av rena och hälsosamma råvaror. Hon ratar inte färdigmat förutsatt att innehållsdeklarationen anger vad produkten innehåller.

Hennes förstfödda har inte visat prov på kulinarism utan är krånglig med maten.

"Jag är säker på att om jag serverar broccoli tillräckligt ofta så går den ner en vacker dag", säger hon.

Barn är fördomsfulla och skeptiska till nya smaker. Föräldrarna bör visa exempel – ett barn kan inte förväntas acceptera till exempel lax och sparris om föräldrarna äter hamburgare.  

Föräldrarnas matvanor och hur de talar med sina barn om mat har stor inverkan på attitydutvecklingen. Man får gärna servera delikatesser och små läckerbitar då och då, men det lönar sig inte att göra något nummer av saken.   

"Om man säger till ett barn att det får något gott kan det ana ugglor i mossen", säger Pipsa Hurmerinta.  

"Jag är säker på att om jag serverar broccoli tillräckligt ofta så går den ner en vacker dag"

Tänk om

Köttfärs, strimlad kyckling, spenatplättar, korvsås, fiskpinnar och fredagspizza. Många barnfamiljer äter samma mat vecka ut och vecka in. 

"Ett matkrånglande barn kan påverka hela familjens matvanor, men föräldrarna får inte låta barnet förstöra familjens matglädje och kulinariska experimenterande", säger redaktören och författaren Maija Koski.   

Genom att tänka om och ta nya grepp kan man förändra situationen. Varför inte låta det matkrånglande barnet delta i matlagningen och köksbestyren? Denna tanke ligger till grund för Maija Koskis och hennes man Miikka Järvinens två Apukokki- böcker vars recept är utformade så att rätterna kan tillredas tillsammans med barn. 

"Mat som tillreds och äts tillsammans förgyller tillvaron", säger Maija Koski. 

Hon är övertygad om att barn som får lukta och smaka på olika råvaror och deltar i matlagningen är mindre inskränkta än barn som alltid sätter sig vid dukat bord.  

Maija Koski, Pihla ja Vilho

Maija Koski har två ivriga hjälpkockar, nämligen elvaåriga Pihla och sexårige Vilho. "Barnen deltar i skrivandet av kokböckerna genom att provlaga rätterna tillsammans med oss. Vi tillreder allt från svamprisotto till amerikansk äppelpaj."

Stressen försvinner i köket

Vardagens hets och brådska leder till att många föräldrar minimerar tiden i köket och väljer färdigmat. Om man är trött och stressad orkar man inte lära barnen använda köksredskap eller städa upp i köket efter gemensam matlagning. 

Fastän krafterna tryter lönar det sig att åtminstone ibland låta barnen delta i kökssysslorna. Den gemensamma tiden bland kastruller och stekpannor är både värdefull och lärorik. Maija Koski berättar att hon aldrig har varit särskilt bra på att leka med sina barn men att hon alltid har låtit dem delta i vardagssysslorna. Hon har invigt dem i matlagningens fröjder bland annat genom att ställa fram bunkar i vilka de har fått laga deg.

"Ju mer brådskande och hektisk veckan har varit, desto mer får jag ut av att laga mat. Kockandet fungerar som terapi och köket lämpar sig utmärkt för umgänge. Min snart tonåriga dotter öppnar sig när vi lagar mat tillsammans", säger Maija Koski. 

Hon och hennes familj äter mycket grönsaker och tillmäter matens ursprung stor betydelse, men i övrigt har familjen inga strikta regler gällande maten och matvanorna.

"Jag upplever hemlagad mat som hälsosam även om den innehåller grädde och socker. Det kan låta som en klyscha, men hemlagad mat andas kärlek", avrundar Maija Koski.

"Föräldrarna får inte låta barnet förstöra familjens matglädje och kulinariska experimenterande."

Gemensamma måltider

Vad händer när maten är färdig? Plockar alla åt sig sin mat och äter var det behagar? Elina Lappalainen, Anneli Rantamäki, Pipsa Hurmerinta och Maija Koski slår ett slag för gemensamma måltider och hoppas att matbordet är en välanvänd möbel i alla hem.

Gemensamma måltider är bevisligen nyttiga – redan på 1960-talet visade man att barn i familjer som äter tillsammans är framgångsrikare inom nästan alla områden än andra barn.

"Det är egentligen helt logiskt. ­De gemensamma måltiderna är viktiga umgängesfora i vilka familjen kan diskutera och utbyta tankar. Maten är en förenande länk", säger Elina Lappalainen.

Kanske man i framtiden under­söker hur deltagande i matlagning och kökssysslor inverkar på barns utveckling.

Små hjälpkockar i köket

Små hjälpkockar i köket     

  • Glöm brådska och pedanteri när du kockar tillsammans med barn. Morot smakar precis lika gott oavsett om den är skuren i prydliga skivor eller ojämna kuber.
  • Bered gott om utrymme och plocka fram allt som behövs. Läs igenom receptet innan ni kör igång.
  • Arbeta på samma höjd som barnen – det går utmärkt att knåda deg och laga potatismos på golvet.
  • Underskatta inte de små arbetsmomentens betydelse. Att pressa citron kan vara matlagningens höjdpunkt.
  • Tänk på att barnen behöver  små redskap. En liten sax är lättare att hantera än en stor.
  • Låt barnen smaka på och undersöka råvarorna. Ju bekantare ingredienserna är,  desto bättre smakar de i den färdiga maten.

Källa: Miikka Järvinen och Maija Koski: Apukokki maailmalla (Schildts & Söderströms 2015)

#pikkukokki

Vi vet alla att verkligheten överträffar dikten. Varför inte lägga ut en bild på hur köket ser ut efter hjälpkockens framfart på Facebook eller Instagram? Använd taggarna #yhteishyvä och #pikkukokki. Insändarna deltar i utlottningen av artikelns kokböcker. 

Låt barnen välja mat på restaurangen

Barnmenyerna på S-gruppens restauranger erbjuder mycket annat än den populära rätten knackkorv och potatismos. På Amarillo, Fransmanni, Grill it! och Rosso kan barnen välja mellan många spännande rätter. Hur låter bruschetta med jätteräkor, lax med svampsås eller kycklingbröst med grönsakstabbouleh?

Restaurangernas "vuxenrätter" serveras även som barnportioner.

Så här skapade barnen artikelns illustrationer.

Kuinka lapsen saa kokeilemaan uusia makuja?

Hur får jag mitt barn att prova på nya smaker? Läs våra tips

Artikeln uppdaterad 28.1.2016. Elina Lappalainens bok heter Syötäväksi kasvatetut.

Att upptäcka mat med alla sinnen

Fänkål, havtorn eller kålrabbi? Många barn har en skeptisk inställning till nya smaker, men med hjälp av ett lekfullt och nyfiket grepp når man långt.

Projektkoordinator Silvia Englund på Marthaförbundet i Vasa, jobbar inom projektet Tack för maten med att vidga finlandssvenska daghemsbarns vyer vad gäller inhemsk och säsongsbetonad kost.

"Inom projektet Tack för maten lyssnar, doftar, känner och smakar vi på maten. I mysteriepåsen kan man känna på en produkt och gissa vad det är, vi spelar också doftmemory där man får para ihop bekanta dofter så som kardemumma, kanel och citron. Med hörselskydd på öronen är det intressant att lyssna på hur det egentligen låter då man tuggar knäckebröd, eller bondost", säger Silvia Englund.

Tack för maten, som har två anställda, riktar sig till privata daghem i hela Svenskfinland, inklusive språköarna.

"Snarare än att fokusera på huruvida något är gott, försöker vi resonera oss fram till hur det smakar. Det blir samtidigt en introduktion till våra grundsmaker sött, surt, salt och beskt."

Tillsammans med sin kollega gör Englund också upp en veckomeny i samarbete med daghemmens bespisningspersonal.

 "Fokus ligger på att få in tillräckligt med grönsaker i kosten, med betoning på våra inhemska säsongsråvaror. Det viktiga är att grönsaks­tillägget alltid erbjuds. Hur man benämner maten och på vilket sätt den serveras är viktigt för hur barnet uppfattar den", säger Englund och tipsar om att potatismos med spenat i låter mera intressant i ett barns öra om man till exempel kallar det spökmos, liksom att vitkål, rödkål, kålrabbi och morot med fördel kan serveras som snacks och gå under namnet "chips".

Matvägran en naturlig fas i barnets utveckling

Intresset för att äta grönsaker varierar stort mellan olika barn. Hur familjens matvanor ser ut spelar naturligtvis roll, men olika barn är också i olika grad mottagliga för nya smaker.

Att ett barn plötsligt vägrar att äta en eller flera rätter är en välbekant situation i de flesta familjer.

"Då är det troligen fråga om neofobi", säger Englund. "Det handlar om ett skede i barnets utveckling som ofta framträder i tvåårsåldern. Barnet blir då misstänksamt mot mat som är obekant och vägrar kanske helt och hållet att äta vissa saker."

De flesta barn går igenom en period av neofobi och för de flesta går det över av sig själv någon gång mellan sex och åtta års ålder.

"Vi ska komma ihåg att en viss misstänksamhet mot nya smaker är ett naturligt beteende hos människan, på samma sätt som det är naturligt för oss att föredra söta smaker. Det som vi som föräldrar kan göra för att locka barnen till att testa nya smaker är till exempel att bygga smakbryggor: det innebär att man serverar något som barnen tycker om tillsammans med en smak som barnet har svårare för, till exempel morot och broccoli. Viktigt är också att man fortsätter erbjuda sådant som barnet kanske inte gillar för stunden",  säger Englund.

Sunt förnuft

För att komma förbi barnets naturliga förkärlek för söta smaker lönar det sig att försöka hitta naturliga alternativ till kraftigt sockrade produkter.

"Det är ju det vi äter i vardagen som spelar roll", säger Englund.

"Det är helt okej att äta godsaker när det är kalas och andra högtider. Det som vi ska hålla koll på är det vardagliga ätandet, det som vi äter varje dag. Klassiska sockerfällor som smaksatt yoghurt och frukostflingor lönar sig att undvika och istället välja naturell yoghurt som man själv smaksätter med bär eller frukt."

På sociala medier är tonen ofta hård och dömande när det gäller just kost – inte minst som förälder är det lätt att känna sig anklagad eller utpekad när det kommer till barn och ätande.

"Som kostvetare tycker jag att man ska låta det sunda förnuftet tala. Vi behöver en varierad och bra kost, men diskussionen kring mat är ofta ganska svartvit idag. Man måste inte vara väldigt påläst för att kunna erbjuda sina barn  en vettig kost, vi vet alla vad som är bra mat och vad som inte är det. Fokuserar man på att äta mera  av det som är bra så är man på  rätt väg. Svårare än så behöver det inte vara."

Text:
Foto: Ofer Amir, Kirsi Tuura och Mikko Lehtimäki
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5