Andelshandeln förr och nu: Butiken som blev konstnärshus

24.1.2017
1 betyg
Andelshandeln förr och nu: Butiken som blev konstnärshus

Den gamla andelshandeln blev bildkonstnär Seppo Tanninens hem och arbetsutrymme.

Genom de stora fönstren som lyser välkomnande i vintermörkret ser man stafflier och annat konstnärsmaterial. 

Vi befinner oss i stadsdelen Hallila i Seinäjoki, som har många vackra gamla trähus. När vi knackar på öppnas dörren av en man med runda glasögon på näsan. Herren i huset, Seppo Juhannus Tanninen, 68, är bildkonstnär, poet och dagstidningen Ilkkas före detta konstkritiker.

"Grannar och skolbarn som går förbi huset brukar vinka när de ser mig i arbetsrummet", säger Seppo och nickar i riktning mot de stora skyltfönstren.

Hans hem och ateljé finns i Hallilas gamla andelshandel från år 1958. Framifrån ser byggnaden med sitt låga och kännspaka tak ut som en femtiotalsbutik, men på gårdssidan för det stora och höga huset tankarna till 1920-talet.

"Jag vet inte vem som har ritat huset, men det finns en likadan gammal andelshandel i byn Koura i Nurmo", säger Seppo Tanninen.

Ateljé under, ovan galleri

Seppo Tanninen köpte huset år 1995. Fram till år 1980 bedrev Seinäjoki handelslag butiksverksamhet i byggnaden och under mellantiden fungerade den som verksamhetslokal för ett företag i kemibranschen och som bostadshus. Huset inrymmer tre separata lägenheter.

"I dag fungerar lägenheten på övre plan som galleri. Lägenheten på gårdssidan är uthyrd", säger Seppo medan vi går uppför de knarrande trätrapporna till galleriet.

På väggarna hänger hans egna verk och några tavlor målade av hans sondotter, som går i sin konstnärligt lagda farfars fotspår.

Seppo letade länge efter ett hus lämpat som bostad och arbetsutrymme i det aktuella området och när han hittade den gamla andelshandeln med en yta på cirka 270 kvadratmeter slog han till.

När han flyttade in var samtliga innerväggar beklädda med halvpaneler, men i dag finns panelerna kvar endast i köket och kökskorridoren.

"Jag tänker måla husets brädfodring i sommar för att uppmärksamma Finlands hundraårsjubileum", säger Seppo.

Många av de gamla butiksföremål som fanns i källaren när han flyttade in finns nu på olika ställen i huset: Köksväggen pryds av en antik fårsax, läs­lampans skärm är gjord av en gammal olivburk och på källarväggen hänger en glassaffisch från svunna tider.

Huset är lågt på framsidan, men mot gården är det lika högt som 1920-talets trähus.

Huset är lågt på framsidan, men mot gården är det lika högt som 1920-talets trähus.

Ljuset strömmar in genom fönstren i ateljén. Kakelgolvet härstammar från butikstiderna.

Ljuset strömmar in genom fönstren i ateljén. Kakelgolvet härstammar från butikstiderna.

Butikens historia förpliktar

Seppo har slagit upp sina dörrar för allmänheten flera gånger i samband med veckoslutsevenemanget Konstrundan. Under evenemanget har han och huset fått besök av bland annat butikens gamla kunder och anställda.

"När det begav sig lär andelshandeln, som hade en livsmedelsavdelning och en avdelning för bland annat järnvaror, ha varit välförsedd och välfrekventerad. Livsmedelsavdelningen fanns i mitt nuvarande vardagsrum, järnavdelningen i min ateljé, kontoret i mitt sovrum och kylutrymmet i min nuvarande toalett. Mitt kök fungerande som butikens lagerutrymme. I expediternas snålt möblerade rum fungerade tomma flaskbackar som bord", säger Seppo.

Expediternas lägenhet på övre plan hade en yta på sammanlagt 45 kvadratmeter och handelsmannen förfogade över 50 kvadratmeter på husets gårdssida. Seppos nuvarande bostad, som omfattar tre rum och kök, har en yta på cirka 100 kvadratmeter. Bostadens klinkergolv, som härstammar från butikstiden, för tankarna till ett sydeuropeiskt hem. Också omgivningen minner om husets tid som andelshandel. 

"Enligt ett gammalt dokument var handelsmannen skyldig att hålla husets bakgård trädgårdslik. I syfte att upprätthålla traditionen har jag planterat en hel del växter på bakgården under årens lopp", säger Seppo.

I dag finns panelerna kvar endast i köket och kökskorridoren.

I dag finns panelerna kvar endast i köket och kökskorridoren.

I trapphuset till källaren hänger Seppo Tanninens egna verk. Hans alster hör hemma någonstans mellan kaos och ordning.

I trapphuset till källaren hänger Seppo Tanninens egna verk. Hans alster hör hemma någonstans mellan kaos och ordning.

Välfungerande konstnärshus

Seppo Tanninen inledde sin konstnärsbana i slutet av 1960-talet med studier vid Finlands konstakademi.

"Mina alster, som andas färg och geometri, hör hemma någonstans mellan kaos och ordning", säger han.

På en vägg i vardagsrummet hänger ett svartvitt verk som Seppo målade inför sin första privata utställning i Glogalleriet år 1973. Motiven på de nyare färggranna verken, som pryder en annan vägg i vardagsrummet, omges av molnlika konturer.

"En ung flicka som besökte en av mina utställningar tyckte att motiven påminde om pepparkakor", säger Seppo leende.

Den gamla andelshandeln med sina stora fönster lämpar sig utmärkt som konstnärshus. I dag är ateljéutrymmen med lämpliga ljusförhållanden både dyra och svåra att hitta. För en stor del av landets bildkonstnärer, vars inkomster varierar från månad till månad, är kostnaderna en central faktor.

"I husets rymliga källare gör jag inramningar och andra utrymmes krävande arbeten", säger Seppo.

Han ställer gärna ut sina konstnärskollegors alster: Väggarna i bland annat köket, kökskorridoren och källaren pryds av verk målade av Seppos vänner.

Seppo ordnar ibland konserter i källarutrymmet. När man öppnar dörren till garaget i källarvåningen möts man av discobelysning från 1970-talet.

Text
Foto Katja Lösönen
Arvioi artikkeli (sv)

Betygsätt

1/5 5/5